Industriarbetarnas tidning

Musik utan gränser

5 februari, 2016

Skrivet av Malin Clausson & Lisa Thanner

Lisa Thanner
Lisa Thanner

I 40 år har musikrörelsen Sistema lärt barn i utsatta områden spela instrument men också fostrat dem till att bli goda medborgare. Idag finns El Sistema över hela världen, bland annat i Sverige.

Lisa Thanner

Född 1960.
Utbildad på Fotoskolan i Göteborg och Göteborgs universitet.
Fotograf på GP sedan 1993, men verksam med egna projekt vid sidan om.
Har nyligen utkommit med ­boken El Sistema – svensk kulturskola i förändring tillsammans med journalisten Malin Clausson.
Har prisats i fototävlingen Årets bild och fick ­Arbetets museums dokumentärfotopris 2010.

Musikern, ekonomen, filosofen och politikern José Antonio Abreu grundade orkesterverksamheten El Sistema i Venezuela 1975. Historien om hur han samlade elva unga musiker i ett garage för att starta ett socialt projekt mot fattigdom är legendarisk.

65 länder har hittills tagit efter. En av fixstjärnorna, världsdirigenten Gustavo Dudamel, beskriver det som ett system som producerar bättre medborgare: ”Det som krävs för att lära dig att spela i orkester, hård övning, disciplin, att fungera i samspel med andra, det är precis de verktyg du behöver för att skapa dig ett bra liv också utanför musiken.”

I februari 2015 firades 40-årsjubileet i Venezuela. 2015 firade också El Sistema Sverige fem år sedan starten i Hammarkullen. I dag finns verksamheten i ett 20-tal kommuner och sysselsätter 7 000 barn på fritiden.

I Sverige syftar El Sistema till att motverka segregation och klassklyftor och stärka den kommunala kulturskolan.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

När världen stängde

När världen stängde

Fotografen Joakim Eneroth betraktar coronakrisen på sitt eget vis.

Kanonstaden

Kanonstaden

Gunnar Lindstedt jobbade fem år som smed i Bofors vapenfabrik på 1970-talet och drömde om ett nytt samhälle byggt på kommunismens idéer.

De gamla och havet

De gamla och havet

Fotografen Kicki Lundgren intresserar sig för hur det är att bli äldre och hur kroppen – och vår syn på den – förändras. Se hennes bilder ur projektet Los Viejos.

En värld att bevara

En värld att bevara

Fotografen Tommy Pedersen vill genom sina bilder visa vilken fantastisk natur vi har och att den är värd att bevara för framtida generationer.

En värld av barn

En värld av barn

Fotografen Simon Johansson skildrar barnens värld, i gränslandet mellan fantasi och verklighet.

I permafrostens rike

I permafrostens rike

I republiken Sacha (Yakutia) lever invånarna under hårda villkor och stora klimatkontraster.

Sverigebyggarna

Sverigebyggarna

I början på 1970-talet gick de finska blivande fotograferna Ben Kaila och Risto Vuorimies på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm. Innan de lämnade Sverige gjorde de ett nedslag i Eskilstuna, som på den tiden hade runt 100 000 invånare, där var tionde hade invandrat från Finland.

Den andliga feminismen

Den andliga feminismen

Fotografen Elin Berge porträtterar en löst sammansatt rörelse som hyllar kvinnligheten.

Långt från centrum

Långt från centrum

Jens Olof Lasthein skildrar Europas geografiska utkanter.

Guds hus byter roll

Guds hus byter roll

Precis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.