DA reder ut varför avtalsrörelsen kärvar

Avtalsrörelsen kärvar och industrifacken talar om konflikt. Vad händer nu? DA reder ut det trassliga spelet om din nya lön och dina arbetsvillkor.

Just nu är det tyst från förhandlingarna. Efter arbetsgivarnas nej till 2-årsavtal har avtalsrörelsen hamnat i baklås.

Det kärvar mer än vanligt den här gången. I tre månader har förhandlingarna pågått mellan å ena sidan facken inom industrin (IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges ingenjörer) och å andra sidan arbetsgivarna.

Sedan första mars har parterna fått hjälp av de opartiska ordförandena, Opo. Tanken är att Opo ska se till att få fram ett avtal i rätt tid. Alltså före mars månads utgång.

Varför är det så viktigt att avtalet blir klart i tid?

För att kunna komma först. Är det något som facken inom industrin och arbetsgivarna är ense om så är det att industrins avtal ska ”sätta märket” för resten av arbetsmarknaden. Industrins avtal ska vara normerande, som det brukar heta. Inga avtalsområden ska få mer än industrin.

Om andra hinner före industrin, vad händer då?

Då förlorar industrins avtal sin roll som riktmärke. I så fall hotar avtalskaos och huggsexa som på 1980-tralet, menar de som värnar Industriavtalet. Många känner sig heller inte bundna av industrins märke. Exempelvis har 6F-facken (Byggnads, Målarna, Elektrikerna, Fastighets och Seko) krävt högre löneökningar än vad industrins fack har gjort. Och deras avtal går också ut nu sista mars.

Varför kommer inte arbetsgivarna och facken inom industrin överens?

Man tycks stå alltför långt ifrån varandra. Inte minst när det gäller lönerna. Arbetsgivarna kan tänka sig ett ettårigt avtal på 0,5 procent. Facken kräver 2,8 procent.

Gäller det bara lönerna?

Nej, det gäller också frågor om inflytande och flexibilitet. Till exempel hur länge och när du ska jobba.

Hur då?

Den största arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen vill att arbetsgivaren ska kunna variera arbetstiden med 5 timmar i veckan. Det skulle öppna för lördagsarbete.  En annan stor arbetsgivarorganisation, Ikem (plast, kemi, läkemedel), vill ge den enskilde arbetsgivaren rätt att variera arbetsdagen med 2 timmar – om man inte kommer överens med den lokala fackklubben om något annat. Med sådana här ”arbetstidskorridorer” minskar de anställdas inflytande över arbetstiderna, enligt facket.

Löner och arbetstider. Finns det fler frågor där parterna står långt ifrån varandra?

Definitivt. Det finns särskilt en fråga på Teknikavtalet som är det största avtalsområdet och som vill vara först ut. Den riktigt heta frågan handlar om ”kollektivavtalets disposivitet”.

Vad menas med det?

Att du kan få jobba för löner som ligger under och på arbetsvillkor som är sämre än vad som anges i kollektivavtalet. ”Disposivitet” betyder att något inte är bindande. Arbetsgivarna inom verkstadsindustrin vill inte att det riksomfattande kollektivavtalet ska vara bindande för alla arbetsplatser.  Tvärtom ska den enskilde arbetsgivaren kunna komma överens med den lokala fackklubben om lägre löner och sämre villkor än vad som står i kollektivavtalet.

Hur motiverar arbetsgivarna det?

De ekonomiska förutsättningarna ser så olika ut för olika företag, menar man. Teknikföretagen säger att man lokalt ska kunna ”komma överens om villkor som är anpassade till verksamhetens situation”. Ett företag ska inte ens behöva vara bundet att betala ut lönehöjningar. ”Hela löneavtalen inklusive utrymmet för lönerevision ska vara lokalt dispositiva”, heter det i Teknikföretagens avtalsbud från i december.

Men det är väl egentligen inget nytt?

Nej, man kan säga att arbetsgivarna i verkstadsindustrin drivit det kravet i snart 25 år. Utan framgång.

Skulle de vara närmare ett genombrott den här gången?

Skillnaden mot tidigare är att nu har inte kravet kunnat sorteras bort från förhandlingarna.

Hur då ”sorteras bort”?

Det har med förhandlingsgången att göra. Den normala gången har varit att Opo först föreslår en skiss för parterna. Inga siffror, inget konkret utan i stort sett bara hur långt avtalet skulle kunna vara. När Opo fått ja på sin skiss går de vidare och återkommer med ett mer konkret första förslag till nytt avtal. När de är klara med det förslaget återstår slutbudet. Under gången brukar de riktigt heta frågorna – där facket och arbetsgivarna står riktigt långt ifrån varandra – kunna sorters bort för att möjliggöra ett nytt avtal.

Och i år?

Nu finns inte ens en skiss eftersom arbetsgivarna sa nej till den. Inte heller något första avtalsförslag. Det här innebär att inga svåra frågor har försvunnit under resans gång. Opo har inte kommit någonstans och snart går tiden ut.

Vad innebär det?

Att facken och arbetsgivarna inte kommit närmare varandra. De stora skillnaderna finns kvar inför slutrundan. Både vad gäller löneökningarnas storlek, arbetstiderna och frågan om man ska kunna träffa lokala avtal som är sämre än kollektivavtalet.

Och därmed ökar konfliktrisken?

Ja, eftersom skillnaderna fortfarande är så pass stora. Om arbetsgivarnas krav på ”disposivitet” ligger kvar och det blir konflikt så blir det av all att döma en konflikt om hela kollektivavtalet, inte om någon procent hit eller dit.

Vad är det som är särskilt svårsmält för arbetsgivarna?

Nivån på fackens lönekrav förstås. De tycker 2,8 procent är alldeles för mycket och hänvisar bland annat till den obefintliga inflationen och osäkra exportmarknaden. De vill heller inte ha några individgarantier eller höjningar av avtalens lägsta löner. Dessutom vill de bestämma mer över arbetstiderna och inte behöva köpslå med det lokala facket. Det måste bli enklare och billigare att göra arbetstiderna mer flexibla, säger Teknikföretagen.

Vilket är det troligaste scenariot framöver?

Svårt att säga, men med tanke på att tiden är knapp så talar mycket för att Opo lägger ett slutbud direkt – utan att ha kunnat plocka bort de riktigt heta och svårsmälta kraven. Och då står vi för en mycket komplicerad situation som mycket väl kan utmynna i konflikt.

Vad innebär konflikt?

Att facken kan låta sina medlemmar exempelvis vägra övertid. Facket kan också blockera nyanställningar, ta ut vissa företag i strejk och begära sympatiåtgärder från andra fackförbund. Arbetsgivarna kan å sin sida stänga ute fackens medlemmar från sina jobb, det kallas lockout.

Blir det konflikt direkt om inget avtal finns den sista mars?

Nej, inte nödvändigtvis. Om förhandlingarna drar över tid kan parterna antingen förlänga (prolongera på avtalssvenska) det avtal som gäller idag. Eller säga upp avtalet. Prolongeras inte avtalet går vi in i ett avtalslöst tillstånd. Då har parterna rätt att varsla om konflikt. Men Opo kan skjuta upp en stridsåtgärd i sju eller i vissa fall 14 dagar.

Om det blir konflikt, vad kan hända då?

Vanligtvis börjar facken med en övertidsblockad. Det vill säga: inga medlemmar befattar sig med övertidsarbete. Det kan slå hårt mot företagen.

Varför skulle en övertidsblockad vara så effektiv?

Företagen är beroende av att det jobbas övertid. Många företag har hållit nere antalet fast anställda och blir det mycket att göra får folk jobba över. Övertid är en del av flexibiliteten. Den flexibla industri vi har sedan 20-25 år tillbaka innebär att man jobbar ”just in time”.  Det vill säga: produkterna ska fram på kortast möjliga tid efter att man har fått in en order. Därför är företagen beroende av ”precisions-bemanning”. Rätt antal människor i produktionen vid rätt tidpunkt. ”Just in time”-produktionen är mycket störningskänslig och därför skulle sannolikt en övertidsblockad vara mycket kännbar. För facket har en övertidsblockad den fördelen att den både är verkningsfull och billig.  Man behöver ju inte betala ut något strejkunderstöd. IF Metall kan låta sin strejkkassa på 8,7 miljarder kronor ligga orörd samtidigt som man tillgriper kännbara stridsåtgärder.

Det har ju varit arbetsfred så länge. Vilka erfarenheter finns det av övertidsblockader?

20 år har gått sedan den senaste konflikten i verkstadsindustrin. Dåvarande Metall blockerade övertiden och fick till slut igenom ett avtal som man var rätt nöjt med. Dels lyckades facket påbörja en arbetstidsförkortning. Dels förhindrades arbetsgivarnas försök att tillåta lokala försämringar av kollektivavtalet. Det var just efter den avtalsrörelsen som parterna satte sig ner och förhandlade fram en ny förhandlingsordning, Industriavtalet.

Har det varit någon konflikt inom industrin under Industriavtalets snart 20 åriga historia?

Bara en gång. Våren 2010, då Pappers strejkade. Efteråt sa arbetsgivarna upp Industriavtalet och ville förhandla om det. Ett nytt Industriavtal fanns på plats året efter, men utan Pappers som valde att lämna samordningen inom industrin.