Bernt blev omkörd efter regelkrock

Motsatta regler. De fick sina uppsägningar samtidigt, men Bernt Karlsson hade längre uppsägningstid. Då hamnar kollegan Mikael Andersson före i återanställningskön.
– Jag trodde turordningen gällde. Jag känner mig både lurad och besviken, säger Bernt.

Det är två bistra män som möter oss tillsammans med Hallstavikavdelningens vice ordförande Roger Berglund. De vill gärna berätta om en nyligen gjord upptäckt. Där en regel som skulle värna om äldre blivit dess motsats.

Sedan länge gäller att den som jobbat minst tio år och är över 55 år, har en förlängd uppsägningstid med sex till tolv månader. Det hade Bernt Karlsson.
Och var så klart glad över den extra uppsägningstiden.

I november fick han dock en kalldusch. Kollegan Mikael skulle bli återanställd genom 5:2-regeln, som säger att den som jobbat två år de senaste fem åren ska få jobbet tillbaka. Plötsligt gick Mikael före i kön till att bli återanställd.

Bernt blev lindrigt sagt upprörd. Inte på arbetskompisen utan på att det plötsligt fanns två olika listor för återanställning som gällde.

I ett huj var hans förstärkta skydd vid uppsägning en black om foten. Det hjälpte inte att han alltid tillfrågades först om jobb, före Mikael. De sex månadernas extra uppsägningstid gav kollegan ett stort försprång på 5:2-listan.

Skyddet för äldre tillkom i en tid då en uppsägning var en uppsägning. När ett företag drog ner på folk och den som fick gå sökte sig till ett annat jobb.

– Skyddet har slagit knut på sig självt, säger Roger Berglund. De som en gång tecknade det här avtalet gjorde det utifrån en annan situation.

På dagens arbetsmarknad gäller andra bud. Du sägs upp ena dagen. Nästa är du inne och jobbar på korttidskontrakt för att det plötsligt uppstått en lucka i företagets hårt slimmade bemanning.

Och slimmats, det har det sannerligen gjorts på Holmen Hallstavik under senare år. Så sent som 2007–2008 fanns över 1 000 anställda.

I dag passerar 380 anställda grindarna, efter att två pappersmaskiner tagits ur bruk och
returpappersfabriken lagt ner. Två av dem som passerat till och från är Bernt och Mikael.
Sedan uppsägningen den 6 maj 2013 har de tillfälliga anställningskontrakten växt på hög hemma på köksbordet.

– Jag har nitton kontrakt sedan dess och ett tjugonde på gång, säger Mikael.

– För min del handlar det om 16–17 stycken, konstaterar Bernt. Bara två gånger har jag tömt klädskåpet under den här tiden.

Båda jobbar i hamnen. Kör truck. Lastar och lossar. Mikael har varit anställd
sedan 1990 på bruket och i hamnen sedan 1997. Bernt har sisådär 37 år på bruket.

Till livets ironi hör att under den här tiden var han borta nästan två år från bruket. Det var när Modo köpte företaget och det fick ett nytt organisationsnummer. När han sedan kom tillbaka var de tidigare åren förlorade ur anställningssynvinkel.

– Där tappade jag elva–tolv år. Om jag haft dem kvar, hade jag aldrig varslats 2013, säger han.

Om allt löpt på skulle Mikael fått tillbaka sin anställning nu i mars. Men så brann massabruket i november och han fick gå hem i början av året. Nu sitter han hemma och väntar på nästa påhugg som ska ge honom chansen att komma tillbaka fullt ut.

– En jädra soppa, konstaterar Bernt och Mikael där de sitter över en pappmugg kaffe.

– Vi borde haft bättre koll, säger Roger Berglund självkritiskt, men …

Det är inte alla gånger så lätt att förutse en sådan här konsekvens, som troligen kan uppstå på vilken arbetsplats som helst i dag.

– I det här fallet kan man nästan tala om åldersdiskriminering, funderar Roger Berglund. Det bästa vore om reglerna ändrades så att man räknade 5:2- listetiden från den dag man varslas.

Under alla omständigheter är det bra att problematiken luftas. Därom är de eniga.

Pappers: ”Vi vill tajta 5:2-regeln ännu mer”

Så länge lagen gäller kommer situationen att uppstå.
– Men jag förstår orättvisan, säger ombudsman Mikael Jansson.

Med lagen syftar han på 5:2-regeln som säger att en arbetsgivare måste anställa en person som jobbat sammanlagt två år under en femårsperiod.

– Vi vill egentligen tajta regeln ännu mer, så att det inte ska gå att stapla viss-
tider under så lång tid som nu.

I det här fallet går lagen före Pappers allmänna villkorsavtal som ger Bernt
extra uppsägningstid.

– Det är från den dagen man går hem, som tiden för en återanställning börjar räknas, säger Mikael Jansson.

– Det är två motsatta regler. Den ena ska skydda äldre med en mjukare övergång. Den andra skyddar mot stapling av visstider.

Det ska egentligen inte gå till som i Hallstavik.

– Tanken är ju att den som inte behövs ska gå hem stadigvarande och inte komma tillbaka. Då fungerar det som tänkt.

Göran Widerberg