Gösta ropade in fanan som försvann

En av Sveriges första fackföreningsfanor var spårlöst försvunnen men dök nyligen plötsligt upp på auktion. Då tog  en hedersmedlem i IF Metall den gamla gjutarefanan i egna händer.

Det kom ett mejl till Gösta Fagerholms inkorg. En kollega på Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap hade noterat att en fackföreningsfana dykt upp på en auktionssajt. Den knapphändiga informationen sa inte mycket, men Gösta visste att fanan var speciell. På den stod i handbroderade guldbokstäver ”Gjutarefackföreningen i Eskilstuna”, och årtalet 1889.

– ”Herregud, det är innan partiet bildades. Och långt innan LO”, minns jag att jag tänkte, säger Gösta Fagerholm.

Sagt och gjort. Gösta la ett bud på några hundra kronor. Det räckte för att fanan efter ett par dagar skulle bli hans.

– Det är en av de första fackföreningsfanorna som överhuvudtaget har funnits i Sverige. Det kan vi slå fast på en gång.

Den här fanan från Eskilstuna har faktiskt varit lite av ett mysterium. När LO 1998 skulle fylla 100 år gjordes en stor inventering av fanorna i förbunden. Då fick man klart för sig att det funnits en mycket gammal fana från Eskilstuna. Problemet var att den inte gick att hitta.

Fram tills nu, det vill säga. Exakt var fanan funnits och hur den till slut hamnade på auktion är inte känt. Fanan är förmodligen tillverkad någon gång på 1890-talet, men är fortfarande i mycket gott skick.

– Alla begriper att den här sömnaden inte kom till på en eftermiddag. Det är ett kvalificerat arbete som ligger bakom. Det gladde mig när jag vecklade ut fanan och fick se den, säger Gösta Fagerholm.

Är det någon som har koll på historien om svenska gjuteriarbetare är det Gösta Fagerholm. Han började på Åminne järnbruk redan 1948. Senare blev det totalt 42 år som ombudsman i IF Metall, Byggnads och ABF. Han har även, bland mycket annat, varit ordförande i Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap.

Förutom att Gösta själv är gammal gjutare och hedersmedlem i IF Metall, finns en annan personlig historia som gör att han känner lite extra för den gamla fanan från Eskilstuna.

– Det har varit något som grämt mig lite i 60 år, för vi lyckades aldrig få ihop pengar när vi skulle samla till en fana på Åminne bruk.

Känns det som en liten revansch nu?

 – På något vis fick jag nu möjlighet att göra något jag inte fick göra då. Så det finns i mitt hjärta.

Tycker du att fanan är vacker?

 –  Det vackra vill jag inte uttala mig om. Jag känner mer för historien, och jag garanterar att det är hustrur till gamla gjutare som har suttit och handgrejat den här. För det fanns inga fanfabriker på den tiden.

Fanan ska nu tas om hand av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, och flyttas till Runöskolan där en större samling av gamla fanor finns.

Varför är det viktigt att spara på gamla fanor?

 – Det visar behovet av att ha något som man kan titta på, samlas kring och vara stolta över. Något fint att kunna ta fram.