Industriarbetarnas tidning

Gösta ropade in fanan som försvann

29 april, 2016

En av Sveriges första fackföreningsfanor var spårlöst försvunnen men dök nyligen plötsligt upp på auktion. Då tog  en hedersmedlem i IF Metall den gamla gjutarefanan i egna händer.

Några årtal runt fanan:

1888 – Svenska Jern- och metallarbetareförbundet bildas 28 maj

1889 – Gjutarefackföreningen i Eskilstuna stiftas 15 februari

1889 – Sveriges socialdemokratiska arbetarparti bildas 23 april

1893 – Svenska gjutareförbundet bildas

1898 – LO bildas 7 augusti

Det kom ett mejl till Gösta Fagerholms inkorg. En kollega på Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap hade noterat att en fackföreningsfana dykt upp på en auktionssajt. Den knapphändiga informationen sa inte mycket, men Gösta visste att fanan var speciell. På den stod i handbroderade guldbokstäver ”Gjutarefackföreningen i Eskilstuna”, och årtalet 1889.

– ”Herregud, det är innan partiet bildades. Och långt innan LO”, minns jag att jag tänkte, säger Gösta Fagerholm.

Sagt och gjort. Gösta la ett bud på några hundra kronor. Det räckte för att fanan efter ett par dagar skulle bli hans.

– Det är en av de första fackföreningsfanorna som överhuvudtaget har funnits i Sverige. Det kan vi slå fast på en gång.

Den här fanan från Eskilstuna har faktiskt varit lite av ett mysterium. När LO 1998 skulle fylla 100 år gjordes en stor inventering av fanorna i förbunden. Då fick man klart för sig att det funnits en mycket gammal fana från Eskilstuna. Problemet var att den inte gick att hitta.

Fram tills nu, det vill säga. Exakt var fanan funnits och hur den till slut hamnade på auktion är inte känt. Fanan är förmodligen tillverkad någon gång på 1890-talet, men är fortfarande i mycket gott skick.

– Alla begriper att den här sömnaden inte kom till på en eftermiddag. Det är ett kvalificerat arbete som ligger bakom. Det gladde mig när jag vecklade ut fanan och fick se den, säger Gösta Fagerholm.

Är det någon som har koll på historien om svenska gjuteriarbetare är det Gösta Fagerholm. Han började på Åminne järnbruk redan 1948. Senare blev det totalt 42 år som ombudsman i IF Metall, Byggnads och ABF. Han har även, bland mycket annat, varit ordförande i Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap.

Förutom att Gösta själv är gammal gjutare och hedersmedlem i IF Metall, finns en annan personlig historia som gör att han känner lite extra för den gamla fanan från Eskilstuna.

– Det har varit något som grämt mig lite i 60 år, för vi lyckades aldrig få ihop pengar när vi skulle samla till en fana på Åminne bruk.

Känns det som en liten revansch nu?

 – På något vis fick jag nu möjlighet att göra något jag inte fick göra då. Så det finns i mitt hjärta.

Tycker du att fanan är vacker?

 –  Det vackra vill jag inte uttala mig om. Jag känner mer för historien, och jag garanterar att det är hustrur till gamla gjutare som har suttit och handgrejat den här. För det fanns inga fanfabriker på den tiden.

Fanan ska nu tas om hand av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, och flyttas till Runöskolan där en större samling av gamla fanor finns.

Varför är det viktigt att spara på gamla fanor?

 – Det visar behovet av att ha något som man kan titta på, samlas kring och vara stolta över. Något fint att kunna ta fram.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.