Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Samförståndet ett hån mot de arbetssjuka”

7 april, 2016


rolf-ahlbergDebatt
Med ett LO som hamnat i knät på motparten behöver arbetsskadade få tillbaka möjligheten att stämma arbetsgivaren. Därför måste taleförbudet bort.

Om skribenten:

Rolf Ählberg har arbetat som arbetsmiljöombudsman inom Metall 1973 – 1998.

Till dagens ungdomar vill jag säga: Var realistisk, välj inte ett yrke som kan förstöra din hälsa! Dagens Arbetes utmärkta och avslöjande artiklar om den urusla arbetsskadeförsäkringen ger anledning till reflektion över fackens ”gyllene 70-tal” och frågan vad vi kan lära av historien.

Med den samförståndsanda som ledde till och följde av Saltsjöbadsavtalet 1938 blev tillväxt i ekonomin överordnat allt annat. Gruvstrejken 1969 var en säkerhetsventil som utlöstes och öppnade ögonen för att produktionsivern gått för långt, att tillväxtens pris var försummad arbetsmiljö och otrygghet vid arbetsskador .

Det ledde till ett uppvaknande och strid med en facklig offensiv med mängder av avslöjanden om arbetssjukdomar som förslitningsskador och skador av lösningsmedel, asbest och mycket mer. Vilket resulterade i ett avtal om trygghetsförsäkring vid arbetsskada 1973 (som komplement till den statliga försäkringen) och en ny lag om arbetsskadeförsäkring 1977. Avtalsförsäkringen TFA gav tillsammans med den statliga arbetsskadeförsäkringen i stort sett alla som fått arbetsrelaterade sjukdomar full ersättning för inkomstförlust, vilket innebar 100 procents ersättning fram till pension.

Samtidigt stiftades en mängd arbetsmarknadslagar och träffades kollektivavtal för såväl arbetsmiljö som företagshälsovård. Arbetarskyddsfonden sjösattes, vilket möjliggjorde finansiering av en obunden arbetsmiljöforskning. Arbetsmiljömyndigheten (dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen, Yrkesinspektionen) byggdes ut med mängder av nya yrkesinspektörer. Arbetsmiljöinstitutet bildades senare med opartiska resurser för bland annat mätningar av luftföroreningar. Företagshälsovården byggdes ut för att omfatta de flesta företag. Fokus sattes på att förebygga arbetsskador. LO inledde samtidigt det största utbildningsprogrammet någonsin för skyddsombud och försäkringshandläggare.

Arbetsmiljö och försäkringar var fackföreningsrörelsens paradfrågor på 1970-talet. Allt raserades 1993 då arbetsgivarna sade upp de för arbetarna fördelaktiga avtalen. Den borgliga regeringen försämrade resten.

Nu skriver vi 2016, och nu står vi här med en arbetsskadeförsäkring som endast ger ett fåtal med arbetsrelaterad sjukdom ersättning. Arbetsmiljöarbetet går på sparlåga, det förebyggande arbetet är inte längre prioriterat.

Arbetsgivarna har fått som de velat, de har tagit kommandot över ett LO som inte har något intresse av eller ork till att återställa de gamla villkoren. Man sitter numera med andra ord i knä på motparten, och struntar i medlemmarna trots kraftig kritik under hela 2000-talet.

Dessa obekväma fakta som Dagens Arbete redovisat i sina artiklar visar med all tydlighet vad samarbetet lett till. Hur kunde det sluta så illa? Trångsynthet/inkompetens är ord som passar in när man gör en historisk tillbakablick.

Med avtalsförsäkringen 1973 skrevs möjligheten att driva skadeståndsärenden mot arbetsgivarna bort, det så kallade taleförbudet. En skadad arbetare fick inte stämma arbetsgivaren för att få ersättning/skadestånd. Skälet var att arbetsgivarna inte skulle behöva betala dubbelt, både till försäkringen och till skadade anställda.

Detta taleförbud måste bort, skälen att ha det kvar finns inte längre. Försäkringen fungerar inte som det var tänkt när taleförbudet kom till, utan är nu snarare ett hån mot dem som blir sjuka av jobbet. 2014 fick endast 31 personer livränta för arbetssjukdom. 1990 godkändes 72 procent av arbetssjukdomarna, 2014 är det endast 3 procent. Filosofin tycks nu vara att är du så dum så du väljer fel jobb och blir skadad eller sjuk, då får du skylla dig själv.

I England finns inget taleförbud. Där driver duktiga advokater skadeståndsprocesser som ger fackets medlemmar ett mycket bättre resultat än vad svenska arbetare kan räkna med.
Några exempel. En änka efter en 79-årig man som dog av asbestcancer fick 1,9 miljoner kronor i skadestånd. En annan asbest änka fick drygt 4 miljoner. En belastningsskada kan ge runt en miljon kronor, en vibrationsskada 500 000, och så vidare. Det är i sammanhanget värt att nämna att i Sverige har asbest änkorna på sin höjd fått 80 000 kronor i ersättning.

Till dagens ungdomar vill jag säga: Var realistisk, välj inte ett yrke som kan förstöra din hälsa! Du är i stort oförsäkrad. Drabbas du av en arbetssjukdom kan det sluta med att du får sälja av allt du har av värde; lägenhet, hus, bil och så vidare innan du kan få ett minimum av socialhjälp.

Rolf Ählberg

I nästa veckas nummer av DA fortsätter vi vår granskning av AFA.

10 kommentarer till “Samförståndet ett hån mot de arbetssjuka

  • Jag tycker att allt som sägs i denna debatt av Rolf Ählberg, stämmer mycket väl med hur det ser ut.
    Sedan önskar jag att man får fet som i England som det nämns i denna artikel också.

    För nu är alla vi arbetsskadade hjärtligt trötta på att ”ta smällen” vid sjukdom och arbetsskada. Någonstans måste arrogansen och hyckleriet ta slut från LO-TCO och framförallt från LO-TCO Rättsskydd som inte gör ett dugg för den arbetsskadade. Man lämnar inte ens ut domar som är offentlig handling så fort dessa har vunnit kraft i domstol.

    Så vad annat att säga, än, att: Rolf Ählberg, slår huvudet på spiken. Facket och dess organisation är en tiger utan tänder och livrädd för att gå till tandläkaren.

  • Rolf Ählberg öppnar mina ögon i den här frågan! Vi måste inom LO med hjälp av förbunden ta tag i det här.
    Arbetsgivarna har fått som de velat, mindre pengar går till våra kollegor som skadat sig i jobbet. Har vi en försäkring som inte fungerar som det är tänkt, säg upp den ta bort taleförbudet. Vi får sluta att vara så förbannat försiktiga.!

  • Till ”Tobias”

    Kritisera gärna ”LO-TCO” för passivitet i frågorna, men ”veva” inte emot LO-TCO Rättsskydd AB. De arbetar normalt på uppdrag av ”förbunden”, som naturligtvis får del av domar och annat som deras ärenden berör ….

  • Till: Stig Nordberg:
    Har du försökt att begära ut laga vunna handlingar från LO-TCO Rättsskydd?
    Om inte försök. Jag har försökt. Därför är det berättigat att kritisera även Rättsskyddet, för man är helt utlämnad till godtycke.

  • Jag tycker att AFA försäkringen är värdelös jag har diskbråck och har opererat ryggen kämpat i många år utan resultat och gett upp hoppet nu.

  • Alla vet att LO tco rättskydd endast gör det förbundet beslutar om.Hur dessa beslut tages är okänt, därför avslutas rättshjälp i de felsta ärenden som kostar förbundet pengar.
    Tänk dig att ett försäkringsbolag skulle lägga sig i process som advokat driver, fullständigt omöjligt.
    Där ligger skillnaden
    Georg Carlde
    asbestskadad

  • När facket argumenterar för kollektivavtal så är ju ett av argumenten att med kollektivavtal så är man försäkrad om man blir skadad på jobbet. Man är tydligen försäkrad men till vilken nytta måste man ju fråga sig.

  • Vilka var de fackliga företrädare som satt med vid förhandlingarna 1993? Var det vid samma tidpunkt som det fackliga tolkningsföreträdet togs bort vid tvisteförhandlingar..och chefen fick makten att göra sig av med sk obekväma personer? Vill gärna höra deras förklaringar med tanke på den kraftiga ökningen av sjukskrivningar för psykisk ohälsa…

  • Det är en storskandal att facket som är betalt av medlemmarna inte hjälper de arbetsskadade i processen mot Försäkringskassan och AFA Medlemmarna betalar deras löner medan de själva agerar fackadel och ger stöd till arbetsgivarna i stället för till medlemmarna. Man hör när rättssyddets representanter informerar på konferenser hur flata de är och uttrycker ” ord står mot ord” trots at det finns mycket bevisning tar man inte hänsyn till detta. Skrota fackföreningarna och skapa nya föreningar som stärker arbetstagarskyddet. Att betala för sin egen undergång är idiotiskt.

  • Hoberga ; jag tycker det är bättre att vi byter ut våra företrädare i facken och LO mot lojala ombud som förstår vem dom ska företräda.
    Det som byggts upp genom fackförbunden under många år (där säkert både du och jag varit medlemmar) skulle fungera alldeles utmärkt med rätt folk.
    Fackrörelsen är toppstyrt/”kapat”. Politik ska inte styra arbetares rätt till sin arbetsskadeförsäkring.
    Det är också ”lustigt” att socialdemokraterna verkar stödja nuvarande system. Jag frågar mig om socialdemokraterna verkligen är på arbetarnas sida längre.

Lämna ett svar till Tobias Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.