Industriarbetarnas tidning

Han får kulturstipendium för blodiga historier

25 maj, 2016

Skrivet av

Hämnd, sprängningar och samhällsproblem – allt med pappersbruket i bakgrunden. För det får deckarförfattaren och pappersarbetaren Björn Persson årets kulturstipendium från Pappers på 15 000 kronor.

Berätta om böckerna!
– Det är två deckare, en kom i fjol och en året innan. De finns nu på 60 bibliotek, och vad jag har förstått har de blivit rätt populära. De handlar om mord och sånt, lite formulär 1A när det gäller deckarhistorier.

Björn Persson jobbar till vardags på SCA Ortviken i Sundsvall. För drygt tio år sedan skadade han knät, skolade om sig till journalist och jobbade en tid på Dagbladet i Sundsvall. Nu är han tillbaka på Ortviken.

– En av mina huvudkaraktärer får sparken från fabriken och börjar jobba som journalist. Det finns också en polis vars pappa jobbade på pappersbruket. Själva bruket är inte med så mycket i handlingen, det är mer bakgrund till varför saker är som de är.

Den första boken, Som man sår får man skörda, är en historia om hämnd. I den andra, Hålla tand för tunga, sker en rad sprängningar med rasistiska förtecken i staden. För Björn Persson har det varit viktigt att skildra samhällsproblem.

– Vitsen med böckerna är att man ska kunna känna med både brottslingarna och de som reder ut brotten. Ingen är god, ingen är ond.

Förutom heltidsjobbet på Ortviken har Björn Persson travhästar på toppnivå, och driver en travblogg – ett intresse som givetvis också får vara med i böckerna.

Hur hinner du skriva?
– Det går bra, jag har ju vuxna barn som inte behöver någon service. Det tar tid att skriva, men jag behöver inte sitta och vänta på inspiration. Vet jag att jag har fem timmar att skriva, då skriver jag fem timmar. Jag har redan samlat på mig material och tankar.

Pengarna tänker Björn Persson investera i sitt skrivande – han ger ut böckerna själv på ett litet förlag, och ekonomin är osäker. Den tredje boken är tänkt att komma ut i oktober.

– Jag har kanske hundra sidor kvar att skriva, jag får ta tag i det där i sommar.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.