Han får kulturstipendium för blodiga historier

Hämnd, sprängningar och samhällsproblem – allt med pappersbruket i bakgrunden. För det får deckarförfattaren och pappersarbetaren Björn Persson årets kulturstipendium från Pappers på 15 000 kronor.

Berätta om böckerna!
– Det är två deckare, en kom i fjol och en året innan. De finns nu på 60 bibliotek, och vad jag har förstått har de blivit rätt populära. De handlar om mord och sånt, lite formulär 1A när det gäller deckarhistorier.

Björn Persson jobbar till vardags på SCA Ortviken i Sundsvall. För drygt tio år sedan skadade han knät, skolade om sig till journalist och jobbade en tid på Dagbladet i Sundsvall. Nu är han tillbaka på Ortviken.

– En av mina huvudkaraktärer får sparken från fabriken och börjar jobba som journalist. Det finns också en polis vars pappa jobbade på pappersbruket. Själva bruket är inte med så mycket i handlingen, det är mer bakgrund till varför saker är som de är.

Den första boken, Som man sår får man skörda, är en historia om hämnd. I den andra, Hålla tand för tunga, sker en rad sprängningar med rasistiska förtecken i staden. För Björn Persson har det varit viktigt att skildra samhällsproblem.

– Vitsen med böckerna är att man ska kunna känna med både brottslingarna och de som reder ut brotten. Ingen är god, ingen är ond.

Förutom heltidsjobbet på Ortviken har Björn Persson travhästar på toppnivå, och driver en travblogg – ett intresse som givetvis också får vara med i böckerna.

Hur hinner du skriva?
– Det går bra, jag har ju vuxna barn som inte behöver någon service. Det tar tid att skriva, men jag behöver inte sitta och vänta på inspiration. Vet jag att jag har fem timmar att skriva, då skriver jag fem timmar. Jag har redan samlat på mig material och tankar.

Pengarna tänker Björn Persson investera i sitt skrivande – han ger ut böckerna själv på ett litet förlag, och ekonomin är osäker. Den tredje boken är tänkt att komma ut i oktober.

– Jag har kanske hundra sidor kvar att skriva, jag får ta tag i det där i sommar.