Forskning om isocyanater läggs ned

Den internationellt kända forskningen om allergiframkallande isocyanater i Hässleholm ska läggas ned.  Pengarna ska användas till annan forskning i Stockholm.

–Folk blir ju fortfarande sjuka av isocyanater, det finns hur mycket arbete som helst att göra, kommenterar professor Gunnar Skarping, en av de tre anställda som nu sagts upp.  Han gör sin sista arbetsdag i mars nästa år.

Isocyanater är ett länge känt och stort arbetsmiljöproblem eftersom de kan orsaka allergier, astma och andra luftvägsproblem. Forskarna i Hässleholm har i flera år utvecklat nya mätmetoder vilket gjort att isocyanater upptäckts i bilverkstäder, gjuterier, plast- och byggnadsindustri, arbete med elektronik, mineralull med mera.

Forskningen har därför resulterat i nya arbetsmiljökrav på utsug, ventilation, skyddsmasker med mera och var därför tidigare ifrågasatt och ibland nedläggningshotad. Mätmetoderna är nu internationell standard och används över hela världen.

Den senaste doktorsavhandlingen från Hässleholm handlade om nya metoder att studera de partiklar som tränger längst ned i lungorna vid olika arbetsmoment som billackering och slipning – om skyddsutrustningen är otillräcklig.

Verksamheten tillhör administrativt Stockholms universitet. Som i sin tur förmedlat forskningsanslaget från statsbudgeten via på Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi. Det är där nedläggningen beslutats:

–Anledningen att vi stängde verksamheten var att vi inte fick kontroll över den. Det bedrevs privat verksamhet i samma lokaler, säger professor Michael McMcLachlan, institutionens prefekt sedan ett och ett halvt år.

Han förnekar att beslutet har att göra med forskningens innehåll. Hans professorskollega vid institutionen, Cynthia de Wit, säger så här:

– Medlen ska istället användas till forskning med mer miljövetenskaplig inriktning. Vi ska stärka institutionen här i Stockholm och rekrytera en internationell stjärna inom analytisk kemi.

Ni ser alltså inget behov av fortsatt isocyanatforskning?

–Den platsar inte i det sammanhanget.

Professor Gunnar Skarping tillbakavisar kritiken om privat verksamhet:

–Det handlar om konsultuppdrag på arbetsmiljöområdet, mätningar och liknade. Detta har funnits från början och varit känt hela tiden. Sådan verksamhet uppmuntras ju i de forskarbyar som finns i Lund och Kristianstad för att de ger nya jobb, varför skulle det var fel i Hässleholm?

Skarping ifrågasätter den ändrade forskningsinriktningen:

– Pengarna de tar är inga medel som är tillgängliga så där i största allmänhet, de är ju avsedda att användas för isocyanatforskningen i Hässleholm.

Vad händer nu?

– Det ligger politiska beslut i botten för isocyanatforskningen i Hässleholm. De som ville ha verksamheten kanske borde reagera.

Gunnar Skarping syftar bland annat på budgetförhandlingarna 2005 mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. Där slogs fast att anslaget i statsbudgeten till isocyanatforskningen i Hässleholm ”även fortsättningsvis” skulle vara på 6,7 miljoner per år. Hänvisningen till isocyanatforskningen i Hässleholm togs bort efter alliansregeringens tillträde 2006.

Hässleholms kommun arbetar för att forskningen ska finnas kvar.

–Det är viktigt både för arbetstillfällen i regionen och för arbetsmiljön, säger kommunchefen Bengt-Arne Persson.

Kommunen försöker hitta nya huvudmän för forskningen och har kontaktat andra universitet och högskolor samt uppvaktat forsknings- och högskoleminister Helen Hellemark Knutsson.

–Hon kan inte ge sig in i ett enskilt ärende. Men lovade lyssna på oss igen om vi kan hitta en lösning med exempelvis näringslivet och Region Skåne, säger Bengt-Arne Persson.

Om det gick att öronmärka pengar tidigare i statsbudgeten kan man kanske göra det igen?

– Det vet jag inte, det kräver i så fall ett politiskt ställningstagande på riksdags- och regeringsnivå.