Industriarbetarnas tidning

Vad har du i din urin?

11 oktober, 2016

Skrivet av

Spårar missbruk. Allt fler arbetsgivare väljer att drogtesta sina anställda. Bra, tycker de flesta på Stora Enso Skoghall, men hos samma företag i Kvarnsveden känner sig facket överkört.

Så går ett test till

1. Urinprov är vanligast, men saliv blir vanligare. Saliv är enklare att testa, men visar bara droger ett dygn tillbaka. Man tar alltid minst två prover, A- och B-prov.

2. Eventuellt görs ett första test på företagshälsan, vilket många är kritiska mot. Annars skickas allt till ett laboratorium.

3. Om ett prov ska bedömas positivt,
alltså visa missbruk, måste det vara positivt i två olika analysmetoder, både screening och verifiering.

4. Om testet är positivt tar labbet kontakt med MRO, en specialutbildad läkare, som kontaktar personen. Om det handlar om missbruk kontaktas företaget, som ska erbjuda rehabilitering.

5. Om testpersonen anser att provet visa­r fel, kan B-provet skickas till ett annat labb för test.

Inte drogtester överallt

Facket på Smurfit Kappa i Piteå förlorade en central förhandling om drogtester 2012. Pappers huvudinvändning var att det inte fanns någon klar policy för vad som händer om någon testar positivt. Nu har man drivit igenom en skriftlig rehabiliteringsplan. Men ordförande Stefan Askeryd är fortfarande skeptisk. ”Jag tycker det är ok att testa på förekommen anledning, men slumpvisa drogtester får ju inte ens polisen göra!”

På Fors nära Avesta är läget nästan tvärtom. Där har man haft tester, men nu har företagshälsan inte tid. ”Det är ett aber, det vore bra att ha. Det har ju varit en del som fastnat och fått behandlingshjälp”, säger Pappers lokala ordförande Jan Westman.

På Holmen Braviken i Norrköping för man diskussioner om att införa tester.
”Vi ställer oss positiva under förutsättning att alla får testa”, säger ordförande Kenneth Johansson. Alla lastbilschaufförer som passerar in genom grindarna måste göra alkotest – vilket lett till att man upptäckt ungefär en rattfylla i veckan sedan starten i februari.

Var tionde testas på Skoghall

Var tionde anställd och var tionde entreprenör ska testas under ett år.
Testerna kan ske alla tider på dygnet. Kan man inte komma ifrån kan en sköterska komma ut till arbetsplatsen.
Den som testar positivt, alltså är drog­påverkad, ska erbjudas rehabilitering.

54 000
drogtester för arbetslivet gjordes på Missbrukslaboratoriet på Karolinska universitetssjukhuset 2015 – en fördubbling sedan 2005.

En tidig morgon ringde det i Britt-Mari Antonovs telefon på lagret på Skoghall. Det var från företagshälsovården. Hon hade blivit lottad att göra drogtest.

När hon var klar med det hon höll på med gick hon ut genom grindarna och några hundra meter över till Previa för att kissa och blåsa. Nervös blev hon inte alls. ”Vet man med sig att man inte tagit nåt så …”

En gång i månaden sätter sig samordnande huvudskyddsombudet Johan Martinsson med en representant från företaget och går igenom en lista på alla anställda – från golv till vd, totalt ungefär 850 stycken.

Datorprogrammet Excel slumpar fram tio personer. Deras namn, personnummer och telefonnummer läggs i kuvert och ges till företagshälsan.

När de har tid öppnar de ett kuvert, kollar om personen jobbar, ringer och säger att det är dags.

Drogtester av anställda har blivit vanligare i Sverige de senaste decennierna. Speciellt i yrken där risken för skador är stor, som i tung industri. Säkerheten är det vanligaste argumentet.

Just den här månaden var det alltså Britt-Mari Antonovs tur. Hon fick gå in på toa, ta urinprov, öppna en lucka i väggen och ställa in muggen. Efteråt tvättade hon händerna och gick ut för att göra alkotest.

Sköterskan såg på henne. ”Du tog inte handsprit nu va?”

Det hade Britt-Mari gjort. Och mycket riktigt, alkomätaren gav utslag när hon höll i den och blåste. Det var bara att gå och tvätta händerna igen, utan sprit den här gången. När hon blåste nästa gång var det lugnt.

Den största invändningen mot drogtester i arbetslivet brukar vara den personliga integriteten. Har arbetsgivaren verkligen med att göra vad du har i din urin? Men Britt-Mari Antonov hade inte något emot att göra testet.

– Jag tycker nästan att det skulle vara mer.

När de slumpvisa testerna skulle införas på Skoghall 2010 var skepsisen stor. Huvudskyddsombudet på underhåll, Stefan Andersson, berättar att några hade läst att en arbetsgivare kunnat se att en anställd var gravid genom ett drogtest – något som absolut inte är tillåtet att kolla. Sådant gjorde folk oroliga.

Därför var det viktigt för facket att allt gick rätt till. Integriteten var central, till exempel skulle den som testas inte behöva kissa när någon ser på. Och ingen fick pekas ut felaktigt:

– Det ska inte finnas risk för misstag, säger Johan Martinsson.

Men en anledning att man gick med på att förhandla var mer krass.

– Det var bättre att vara med än att företaget körde över oss, säger Johan Martinsson.

Avtalet togs på ett medlemsmöte.

– Vi ställde väldigt hårda krav på företaget och det har skötts väldigt bra, säger avdelningsordförande Peter Östergren.

I dag är det svårt att hitta folk på Skoghall som är negativt inställda till slumpvisa drogtester.

– Åker du till jobbet ska du vara nykter, säger Lennart Eriksson på renseriet.
– Vi har ju skyldigheter mot företaget, vi kan inte bara komma och få lön, säger hans jobbarkompis Nina Andersson.

– Det är en så viktig grej, när man har tunga maskiner, och varann! säger Caroline Fredholm, som testades inför nyanställningen i våras.

Peter Östergren konstaterar att motståndet luckrats upp med en ny generation, både i facket och bland medlemmar. Britt-Mari Antonov är inne på samma spår.

– Vi människor är av naturen negativa till förändringar. Därför reagerar man starkt, men sedan tänker man efter. Jag vill ju inte skada någon för att jag har ett missbruk och inte att någon skadar mig. Man gör det ju för varandra.

Men alla är inte lika nöjda. 20 mil nordost om Skoghall, på ett annat Stora Enso-bruk, berättar Sonny Waern, avdelningsordförande på Kvarnsveden, att företaget gjort det Johan Martinsson fruktade på Skoghall: infört drogtester utan att man kommit överens med facket.

– De bara körde på, säger Sonny Waern.

Platschefen på Kvarnsveden Mikko Jokio säger att testerna är till för att förebygga ohälsa och olyckor, och att man har rutiner för att skydda individens integritet. Att man inte lyckats få facket med sig beklagar han.

– Vi gör det här för att vi värnar om hälsan och säkerheten hos våra medarbetare och entreprenörer.

Precis som i Skoghall ska ett visst antal slumpas fram varje månad, totalt 20 procent på ett år. Skillnaden är att facket har sämre insyn. Sonny Waern vill i stället se mer aktivt förebyggande arbete, diskussioner på skiftlagsmötena, att arbetskamrater säger till om de ser någon som inte mår bra.

– Nu ska folk jagas i stället.

Han får medhåll av Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

– Man bör jobba förebyggande, använda den sociala kontrollen. Man tror att man löser hela problemet med det här.

Pappers har ingen uttalad policy kring drogtester, men man har resonerat.

– Jag tycker att man ska vara försiktig om man inte har ett gediget program att ta hand om det efteråt.

Innehållet i Britt-Mari Antonovs plastmugg hälldes upp i tre rör på företagshälsan i Skoghall, alla rör plomberades, märktes med personnummer och skickades till ett laboratorium. På en del företagshälsor görs i det här läget ett första snabbtest. Om det är positivt görs ett test på labb. På Skoghall tyckte facket att snabbtestet var för osäkert – en person riskerade att bli avstängd även om provet senare visade sig vara negativt. Därför drev de igenom att allt skickas till labb direkt.

Ett sådant laboratorium, det största i Sverige, är Missbrukslaboratoriet på Karolinska i Huddinge. Sara Mäkinen och Hojjat Eshaghi, biomedicinska analytiker, förbereder dagens prover för en första analys, screening. Plomberade prover öppnas och ställs in i en sorteringsmaskin. Maskinen känner av streckkoden och ställer proven på rätt ställe.

I en annan apparat görs analysen. Screeningen går ut på att man kollar hur proverna reagerar med olika antikroppar. Det är en relativt enkel metod – men inte hundraprocentigt säker.

Sjukhuskemisten Tomas Villén har jobbat här sedan 1978. Hans skräck är att någon ska utpekas som drogmissbrukare felaktigt – i värsta fall kan det ödelägga en persons liv. Därför måste hela testkedjan vara säker.

– Det är kontroller, kontroller, kontroller.

Om screeningen är positiv går provet vidare till nästa steg – verifieringen. Även den måste ge utslag för att provet ska räknas som positivt.

Här är metoden mer avancerad och betydligt säkrare. Grunden är – väldigt förenklat – att pressa vätskan med högt tryck genom ett speciellt rör. Beroende på hur snabbt den rör sig kan man se om det finns narkotika i den.

När Tomas Villén började på labbet var motståndet mot att drogtesta anställda stort. På 1990-talet började inställningen ändras, och själv tycker han att slumpvisa tester är bra.

– Det ingår i en god arbetsmiljö att arbetsplatsen är drogfri.

Men man ska ställa krav på att testerna är säkra. Snabbtester går bort, tycker han.
Fyra procent av de tester som görs för arbetslivet på laboratoriet är positiva. Det betyder inte att fyra procent använt droger. Oftare handlar det om att personen glömt uppge något läkemedel. Eller kanske har personen ätit vallmofrön, en vanlig fralla kan ge tillräckligt utslag för morfin.

Ett krav från facket på Skoghall var att det skulle finnas en ordentlig plan för vad som händer om någon testar positivt. Man ska absolut inte få sparken. ”Bli av med missbruket, inte missbrukaren” är ett uttryck man ofta hör.

Visar det sig att det finns ett missbruk av alkohol eller narkotika – och det har hänt flera gånger – ska personen få rehabilitering, kanske på ett behandlingshem. Sedan får man göra fler drogtester tills de inte längre ger något utslag.

Britt-Mari Antonov, däremot, hörde aldrig något från företagshälsan efter att hon tagit provet – precis som de allra flesta. Är testet negativt fortsätter allt som vanligt.

– Men för den som åker dit kan det ju vara världens hjälp, säger hon.

5 kommentarer till “Vad har du i din urin?

  • Några procent av befolkningen lider av paruresis, blyg blåsa. Då har man stora problem att kissa under stress, observation och liknande. Urintester eller bara vetskapen att det kan komma en plötslig urintest blir för dessa personer mycket ångestskapande!

    • Hej! Ja, och det kan även gälla andra att det kan vara svårt att kissa när man blir uppmanad. Det är en anledning till att det blir vanligare med salivprov.

  • Hej, jag hade uppfattningen att ”förbjudna/olagliga droger” INTE ger automatiskt möjligheter för betald hjälp till rehab?
    Alkohol är ju inte olagligt så det känns helt rätt! Men så länge cannabis, kokain, mm är olagligt så ska man inte räkna med hjälp!? Eller finns det stöd i lagar eller avtal som ger en knarkare samma fördelar som en alkoholist?

    • Hej! Jag förstår det som att det normalt är så här: Missbruk räknas som en sjukdom, och därför ska arbetsgivaren erbjuda rehabilitering, både när det gäller alkohol och narkotika. Det kan också finnas inskrivet i företagets alkohol- och drogpolicy, och brukar vara något som facket kräver om man skriver ett avtal om drogtester.

  • Säkerheten anges som det främsta incitamentet för drogtester. Det kan vara begripligt när det gäller fysiska jobb som industrin m.m. Vi kan dock vara tämligen säkra på att drogtester kommer att missbrukas förr eller senare, och i mindre eller större skala. Den personliga integriteten, förutom, vad är priset de anställda får betala?! Kan man som arbetsgivare upptäcka något mer ”intressant” i ett prov, måhända?! Tja, havandeskap som vi kan läsa här är bara ett exempel; kanske finns det andra resultat ett urin- eller blodprov kan ge en arbetsgivare som kan vara skäl till en uppsägning eller icke förlängd anställning?!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Klart att Stora Enso stänger Kvarnsveden

Klart att Stora Enso stänger Kvarnsveden

Nu är det klart att Kvarnsveden läggs ner senast sista september. Men facket ger inte upp.
”Vi tror fortfarande att det finns andra som kan vara intresserade.”

Sju industriföretag: så drogtestar vi vår personal

Hur företagen hanterar drogtester och om någon åker fast skiljer sig åt. DA frågade sju stora industriföretag om drogtester och rehabilitering.

Pappers säger upp avtal

Pappers har sagt upp det allmänna villkorsavtalet, som bland annat reglerar semester, övertid och föräldraledighet. Agerandet är ett svar på arbetsgivarens hållning i Kvarnsveden-tvisten.

De anställda ger inte upp om Kvarnsveden

De anställda ger inte upp om Kvarnsveden

Än lever hoppet om Kvarnsveden, åtminstone bland de anställda på golvet. ”Det är som att alla spottat sig i nävarna,” säger huvudskyddsombudet Janne Grundelius.

Tack, Svanskogs fackliga hjältar

Tack, Svanskogs fackliga hjältar

En nedläggning drabbar både individen och hela orten. Det är fackets hjältar som kämpar, och särskilt hårt kan det vara på en liten avdelning, som Svanskogs, skriver Pontus Georgsson.

Pappers- och massaproduktionen läggs ner i Kvarnsveden

Pappers- och massaproduktionen läggs ner i Kvarnsveden

”En kalldusch för oss alla!” säger samordnande huvudskyddsombudet Jan Grundelius. 440 anställda på Kvarnsveden berörs.

En lång pappershistoria går i graven

En lång pappershistoria går i graven

På golvet i Ortviken händer inte mycket längre. Pappersmaskinerna har tystnat och nu står hundratals arbetare i Sundsvall utan arbete, då få läser pappers­tidningar numera.

Stor besvikelse i Pappers avdelningar

Stor besvikelse i Pappers avdelningar

”Jag vill ge en saftig känga till dem som satte märket”, säger Claes Nöid på Fiskeby Board.

Tuffa tider för tidningspapper

Tuffa tider för tidningspapper

På Ortviken och Hylte riskerar nu uppemot 800 pappersarbetare att mista sina jobb.

Den stolta lagkaptenen

Den stolta lagkaptenen

Matts Jutterström var Pappers ordförande 2014-2019.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.