Mardrömmen måste bekämpas med jämlikhet

LEDARE Mardrömmen slog in. Det som varken opinionsinstituten eller de stora medierna trodde skulle hända hände.  Det blev ett amerikanskt Brexit.

Donald Trump blir nu president i USA. Efter en av de mest avskyvärda valrörelser någonsin, där personangreppen har haglat och misstron mot den politiska demokratin har såtts gång på gång, segrade missnöjet. Och vreden.

USA är ett djupt segregerat och splittrat land. Ojämlikheten fick till slut fördämningarna att brista och en fullblodspopulist som Donald Trump förstod att utnyttja hopplöshetskänslorna. Den vita lågutbildade arbetarklassen som bara sett industrinedläggningar och försämringar i ekonomin har inget förtroende för etablissemanget i Washington. Trump basunerade ut sitt förakt för Wall Street och den politiska eliten med Hillary Clinton i spetsen och fick med sig väljarna.

Hillary Clinton fick som kvinna möta patriarkatets sista (!?) strid. Hon lyckades tyvärr inte entusiasmera den nya generationens vänster. Här har Demokraterna en läxa att göra. Den gräsrotsrörelse som började växa fram med Obama och som Bernie Sanders bars fram av måste bli tagen på allvar. Också dessa väljare oroas över de växande klassklyftorna, miljöförstöringen och de sociala problemen. Någonstans måste det byggas broar mellan de olika grupperna som inte känner framtidstro.

Valet är nog snarare en protest mot ”de där uppe” än ett val av just Donald Trumps politiska agenda som fortfarande ter sig både motsägelsefull och oklar.

I hans segertal iklädde han sig ett mer ödmjukt och statsmannalikt ledarskap där han till och med berömde Hillary Clinton. Men i månader har han piskat upp förakt och hat kryddat med en stor portion sexism och rasism. Det har skapat ett stort sår i det amerikanska samhället som han nu, om han verkligen ska vara hela folkets president, måste försöka läka. Frågan är om det går.

Trump har odlat en nationalistisk och protektionistisk idé om USA i allians med högerextrema gruppers invandrarfientlighet. Om USA stänger sina gränser drabbar det hela världen. På radion i morse berättade en muslimsk amerikansk kvinna om sin oro för framtiden. Det är många som delar hennes oro, inte bara muslimerna i USA.

Också i Europa och Sverige finns anledning till oro. Kommer den trumpska rörelsen att sprida sig och högerpopulismen gå fram än mer i våra länder? Nästa år är det val i Frankrike där rasisten Marine Le Pen seglar fram som en möjlig presidentkandidat. I Sverige siktar Sverigedemokraterna på att bli största partiet i nästa val. Det vi ser av nationalkonservativa och högerextrema rörelser i Ungern och Polen exempelvis förskräcker också.

Valet i USA lär oss att ojämlikheten alltid leder till en avgrund. Det absolut viktigaste är att bekämpa orättvisor, öka alla människors förutsättningar att leva ett gott liv och värna demokratin. Här borde en förnuftets axel bildas mellan liberaler, socialdemokrater och de gröna som kan formulera ett framtidshopp som bildar motstånd mot fascismen och rasismen – ett framtidshopp som stavas jämlikhet.

Hillary Clinton kunde ha blivit USA:s första kvinnliga president. Det känns oerhört sorgligt att det inte blev så. Glastaket sitter visst benhårt fast ännu. Men samtidigt har hennes presidentvalskampanj banat väg för många kvinnor att tro på att de behövs i politiken. Kanske får vi se Michelle Obama som Demokraternas kandidat nästa gång?

Snön faller i Stockholm denna morgon. Vädret är en otäckt perfekt scenografi: snöstorm, isvindar och ingen sikt framåt. Det känns tungt och osäkert. Men ett är säkert: kampen för människovärdet får aldrig upphöra.