Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Slaget står på arbets­platserna

15 december, 2016

Skrivet av

Analys Att få med sig klädjättarna för bättre villkor i industrin är en sak. Men det är ute på arbetsplatserna som förändringen måste ske.

klader-analys
Harald Gatu är reporter på Dagens Arbete.

Förr kunde klädjättarna strunta i fackets krav på bra villkor och högre löner i textilindustrin. Det går inte längre. Konsumenternas makt och de sociala medierna straffar det varumärke som förknippas med dödsfabriker. Men vägen är lång till bra villkor på arbetsplatserna.

64 procent. Så mycket ska minimilönerna höjas med för textilarbetarna i den indiska delstaten Tamil Nadu. Det bestämdes i somras av delstatens högsta domstol.
Höjningen är den första på tolv år. Egentligen ska minimilönerna justeras vart femte år men arbetsgivarna har med framgång blockerat alla försök till lönerevision. Nu har domstolen slagit fast att de ska höjas så att de minst kvalificerade arbetsuppgifterna avlönas med minst 107 amerikanska dollar i månaden. Cirka tusen kronor.

Men hur går det? Kommer lönerna verkligen att höjas? Vem ska se till att lönehöjningarna verkligen betalas ut? Att alla tillfälligt inkallade daglönarna, får den rätta ersättningen? Att ingen diskrimineras? Facket? Glöm det. Fackföreningsrörelsen i Tamil Nadu existerar knappt. Och så ser det ut i stora delar av den värld där våra kläder och skor tillverkas. Kanske, kanske kan globala avtal – typ det som HM och fackföreningsrörelsen tecknat – bidra till att bygga upp de fackliga organisationerna i textilindustrin.

”För varje reportage, för varje tv-inslag om hur världens textilarbetare utnyttjas, för varje brand och för varje raserad fabrik har de kritiska rösterna i vår del av världen vuxit.”

När textiljobben försvann från Borås och resten av Västeuropa på 1970-talet vreds klockan tillbaka. Vi slungades tillbaka till industrialismens barndom och vi har matats med skildringar av textilarbetare som lever på svältlöner, jobbar tolvtimmarsskift, saknar semester, tvingas bo på fabrikerna, unga kvinnor som sextrakasseras av sina förmän.
För varje reportage, för varje tv-inslag om hur världens textilarbetare utnyttjas, för varje brand och för varje raserad fabrik har de kritiska rösterna i vår del av världen vuxit. Sociala medier exploderar i bojkottkrav mot de klädföretag som haft tillverkning i dödsfabrikerna.

För att möta den nya konsumentmakten har klädföretagen utrustat sig med uppförandekoder. Skotillverkaren Nike var först, de insåg att en lista på hur deras leverantörsföretag skulle uppföra sig kunde vara bra att ta fram när proteststormarna hotade Nikes servrar. Svenska HM var inte långt efter.

En uppförandekod är en samling snygga formuleringar. Men koderna är inte avtalade mellan olika parter och det är upp till företagen själva att se till att de efterlevs. Fina ord – men har de någon praktisk betydelse?

I stället för till intet förpliktande uppförandekoder har det globala facket krävt världsomspännande ramavtal med klädjättarna. Avtal som lägger grunden till en process ute på arbetsplatserna, nära dem det verkligen gäller: textilarbetarna själva.

Det här är ingen quick fix, brukar facken säga, utan ett tålmodigt, långsiktigt arbete. Klädföretagen äger inte några egna fabriker. Världens uppskattningsvis 80 miljoner beklädnadsarbetare avlönas av företagens leverantörer och ett nätverk av underleverantörer. Därmed inte sagt att de skulle sakna makt.

Att få med sig klädjättarna för bättre villkor i industrin är en sak. Men det är ute på arbetsplatserna som förändringen måste ske. ”Då räcker det inte med att lägga på några kronor på försäljningspriset på en skjorta och sedan hoppas att pengarna ska komma de fattigaste arbetarna tillgodo”, brukar facken säga.

De anställda måste kunna ta strid om det överskott som produktionen ger. De måste kunna få organisera sig, få rätt att förhandla och sluta kollektivavtal på en nivå som ger dem en lön att leva på. En lön som räcker till att köpa kläder, betala barnens skolavgift, bekosta ett läkarbesök och som kanske också räcker till att roa sig någon gång.
Inditex (med Zarabutikerna) är med på det tåget. Och sedan ett år även HM. Nu ska den ”sociala dialogen” utvecklas på arbetsplatserna. Parter som hotat och kanske också hatat varandra ska lära sig komma överens och bygga ett förtroende.

Gemensamma samarbetsgrupper med folk från HM och facken finns redan i Burma, Bangladesh, Turkiet, Kambodja och Indonesien för att sätta fart på den dialog som ska leda till kollektivavtal och facklig organisering bland HM:s 1 600 leverantörer. Om några år vet vi hur framgångsrik den vägen har varit.

Det globala industrifacket Industrialls avgående generalsekreterare Jyrki Raina var en av undertecknarna av det globala HM-avtalet. Han ser avtalet som en av tre delar i ”något stort som håller på att hända”. Vid sidan av HM-avtalet: dels Bangladesh-ackordet där de globala klädföretagen medverkar till att inspektera brand- och byggsäkerheten i landets textilindustri, dels ACT (Action, Collaboration, Transformation), ett samarbete mellan 18 klädjättar i syfte att få upp lönerna i leverantörsföretagen. En trestegsraket som får Jyrki Raina att utbrista:

– Jag kan med fog påstå att vi håller på att omvandla hela den globala beklädnadsindustrin.

Miljoner textilarbetare inväntar resultat.

 

En kommentar till “Slaget står på arbets­platserna

  • Det stora problemet är hur kan man shunta förbi alla procentpåslag (med momsen som kronan på verket), så att en krona mera jag som konsument betalar för justa och miljöriktiga produktionsvillkor blir en krona mera till arbetaren och merkostnader för miljöhänsyn. Som det är nu blir det bara några korvören kvar av kronan jag som konsument satsar.

Lämna ett svar till Thorsten Schütte Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder. Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Svartarbete i offentlig verksamhet är vanligt. Med hjälp av den här checklistan kan upphandlare få bättre koll.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.