Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Arbetsgivarna måste visa vägen

26 januari, 2017

Skrivet av

Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.

KrönikaNär vi lämnar över lönekraven förväntas vi vara måttfulla, samtidigt som direktörernas löner drar ifrån. Men utan ömsesidigt ansvar väntar kaos.

Så här i början på det nya året vill jag passa på att önska alla läsare god fortsättning. Det finns inget som talar för att det blir ett lugnt fackligt år. Strax innan jul växlade GS avtalskrav med industrins arbetsgivare. Det innebär att manegen är krattad för den avtalsrörelse som ska resultera i nya avtal efter 31 mars.

Ett av de viktigaste fackliga uppdragen är att leverera reallöneökningar till medlemmarna. Detta har vi de senaste 20 åren varit väldigt framgångsrika med. En viktig faktor för detta är det som kallas för ”märket”. Det är en kort omskrivning för en komplicerad process som i grunden handlar om att det är den internationellt konkurrensutsatta industrin som ska bestämma löneutrymmet på svensk arbetsmarknad.

Insikten om att detta är betydelsefullt härstammar från dyrköpta erfarenheter från senare delen av 1900-talet. Då prisade arbetsmarknadens parter ut reallönerna via stegrande löne- och prisökningar. Luft i lönekuvertet är ingen betjänt av.

Industriavtalet, som tecknades första gången 1997 och är själva fundamentet för lönenormeringen, har trots alla utmaningar lyckats med konststycket att överleva och leverera stabilitet och reallöner till svenska löntagare.

Att industrin ska normera är dock inte helt okontroversiellt. Det finns en facklig kritik som bygger på att det är svårt att åstadkomma relativlöneförändringar, dvs märket sätts så hårt att felavlönade grupper aldrig kan hävda sig samt att det försvårar jämställdhetssatsningar.

Huruvida industriavtalet och lönenormeringen ska överleva på sikt vet vi inget om. Det är dock helt klart att ett av de största (och minst diskuterade) hoten mot systemet kommer från arbetsgivarsidan. Samtidigt som vi klarat reallöneförbättringar för svenska löntagare har inkomsteliten dragit ifrån ännu mer. Inkomstojämlikheten har ökat snabbare i Sverige än något annat OECD-land.

En kartläggning som Svenska Dagbladet gjort visar att de 10 bäst betalda direktörerna inom näringslivet ökat sin lön med 26 procent mellan 2014 och 2015. En liten grupp javisst, men när vi lämnar över våra avtalskrav möts vi av mantrat ”måttfulla löneökningar.” Ska man förvänta sig någon form av respons bör man sopa rent framför egen dörr. Den ojämlika inkomstfördelningen kan inte lösas enbart genom lönebildningen, men det är av avgörande betydelse att de som kräver disciplin av andra visar prov på självdisciplin.

Vi vet att stabila och långsiktiga spelregler är bra för arbetsmarknaden. Vi vet att en förutsättning för en gynnsam löneutveckling är att de företag våra medlemmar jobbar på kan konkurrera på en internationell marknad. Vi vet att det är långsiktig medlemsnytta att agera ansvarsfullt.

Detta måste mötas med motsvarande ansvarsfullhet från direktörerna. Utan detta ömsesidiga ansvarstagande kommer systemet att förlora sin trovärdighet. Bakom hörnet väntar ett kaos utan vinnare.

En kommentar till “Arbetsgivarna måste visa vägen

  • Bra att man ser skevheterna i lönerörelsen, men att låsa in grupper under ”märket” är ju vansinnigt.
    Som det står i texten: Direktörerna har ju inget ”märke”.
    Det var länge sedan som det fanns givna regler som är/var långsiktiga. Lågavlönade har ingen eller väldigt litet förtroende för att andra skall sätta deras lön under avtalstiden.

    Arbetarrörelsen har helt förlorat sitt historiska perspektiv på arbetaren och dennes möjligheter att försörja sig på en lön.

Lämna ett svar till Tobias Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Dags för ett bättre normaltillstånd

Dags för ett bättre normaltillstånd

När vi söker oss ur krisen måste vi ta tillfället i akt att stärka välfärden. Det är rimligt att de företag som tagit emot stöd tar ett större ansvar framöver, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Låt parterna ta hand om las

Låt parterna ta hand om las

En av de få saker vi vet säkert just nu är att arbetslösheten stiger, och väntas stiga ännu mer. Därför måste regeringen också ompröva kravet på ändringarna i anställningsskyddet, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Vad är prislappen för folkhälsa?

Marknaden står handfallen inför den kris som coronaviruset skapat. De marknadsekonomiska instrumenten fungerar inte när det är andra värden än rent ekonomiska som ska in i ekvationen, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

”Nu är tid för solidaritet, inte höga aktieutdelningar”

Det är oerhört provocerande att företag tar del av ett krispaket finansierat av våra medlemmars skattepengar ena stunden för att sedan dela ut vinster till aktieägarna i nästa, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

”Räta på ryggen, alla välfärds­arbetare”

Det gäller att arbetsgivarna förstår att utan ert kunnande skulle inte en enda produkt lämna utlastningen. Det ska synas i de nya kollektivavtalen, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Tacka facket för 5 000 mer i månaden

Att välja bort facket för att det är för dyrt är ett vanligt argument. Och samtidigt så fel – det skulle kosta oss så mycket mer om facket inte fanns, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Årtiondets första utmaningar är här

Det är inte lätt att sia om framtiden. Men klart är att två stora fackliga utmaningar väntar oss redan i närtid. Ett nytt kollektivavtal och förhandlingarna om arbetsrätten, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Häng med oss på avtalsäventyret!

Någon arbetsgivare undrade vilken verklighet vi lever i när vi redovisade avtalskraven. Svaret är att vi – till skillnad från vissa – är fast förankrade på moder jord.

Här är striderna vi måste utkämpa

Här är striderna vi måste utkämpa

Våra arbetsvillkor hotas just nu av flera olika politiska förslag. Nu gäller det att vi håller ihop och bemöter dem, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Är det här verkligen liberal politik?

Man kan bli förbannad på S när de lägger fram en budget för rika män. Men ännu mer på de liberala partierna som kräver dessa kompromisser, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Kultur & Fritid

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Jämlikheten som försvann

Jämlikheten som försvann

Bilden av Sverige som ett unikt jämlikt land lever kvar trots att vi i dag har lika djupa klassklyftor som på 1940-talet. Den nyutgivna antologin Klass i Sverige sticker hål på en föråldrad självbild.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Du sköna nya spelvärld

Du sköna nya spelvärld

Banbrytande ljussättning och nästan obefintliga laddningstider kan förändra hur tv-spel ser ut och fungerar. Förhoppningarna efter att Xbox Series X och Playstation 5 lanserades i november är stora.

Frihet på fyra hjul

Frihet på fyra hjul

Fotografen Benjamin Nørskov reser tusen mil för att fånga epa-kulturen.

”Älskade mamma kallar jag den”

”Älskade mamma kallar jag den”

Pappersarbetaren Rainer Paakkinen fortsätter teckna, ge ut böcker, och har tagit sitt livs första högskolepoäng.

Kampen för liv

Kampen för liv

Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh.