Sju industriföretag: så drogtestar vi vår personal
Hur företagen hanterar drogtester och om någon åker fast skiljer sig åt. DA frågade sju stora industriföretag om drogtester och rehabilitering.
Industriarbetarnas tidning
12 januari, 2017
Skrivet av Anna Julius
Kan du säga nej om arbetsgivaren vill att du ska göra ett drogtest? Just nu håller IF Metall på att titta på det. Rådet lär bli: Nej.
Två prover
Urinprov är vanligast, men saliv blir vanligare. Man tar alltid minst två prover, A- och B-prov.
Sker ibland på företaget
Eventuellt görs ett första test på företagshälsan, vilket många är kritiska mot. Annars skickas allt till ett laboratorium.
Två analysmetoder
Om ett prov ska bedömas positivt, visa missbruk, måste det vara positivt i två olika analysmetoder, screening och verifiering.
Rätt till hjälp
Om testet är positivt tar labbet kontakt med MRO, en specialutbildad läkare, som kontaktar personen. Om det handlar om missbruk kontaktas företaget, som ska erbjuda rehabilitering.
Går att överklaga
Om testpersonen anser att provet visar fel, kan B-provet skickas till ett annat labb för test.
54 000 drogtester från arbetslivet kom i fjol till missbrukslaboratoriet på Karolinska – en fördubbling på tio år. Proven går igenom två tester, innan man kan säga att de innehåller droger.
– Det är kontroller, kontroller, kontroller, säger sjukhuskemisten Tomas Villén, som jobbat på labbet sedan 1978.
Då var motståndet mot att drogtesta anställda stort. Något hände på 90-talet, och nu är det mycket mer accepterat.
Ökningen ger facket något att fundera på. Till IF Metalls förbundskontor kommer frågor från avdelningar och klubbar. Vad säger lagen om drogtester? Vad säger avtalet?
Problemet är: Det finns ingen lag, och inget avtal.
– Så länge vi inte har det kan jag bara säga – ursäkta uttrycket: Allt är flummigt, säger IF Metalls chefsjurist Darko Davidovic.
I stället får man förlita sig på domar från Arbetsdomstolen. De säger att företaget måste ha skäl för att drogtesta, till exempel säkerhet. Det ska vägas mot den anställdas integritet. Men exakt var gränsen går är oklart.
Darko Davidovic håller på att ta fram rekommendationer till klubbarna. Ett råd blir: säg inte tvärnej utan förhandla. Annars kan företaget ändå införa tester, och då har facket ingen insyn.
– Är det inte helt galet är det bättre att förhandla om hur testerna ska utformas. Vad finns för handlingsplan om någon testar positivt?
Ett annat råd blir att aldrig råda en medlem att vägra. Det kan ses som skäl till uppsägning. Medlemmen ska inte ta risken själv, utan gå genom klubben.
Darko Davidovic skulle gärna se att drogtester reglerades i lag, eller i centrala avtalet. Arbetsgivarna håller inte med.
– Jag tycker att det finns en tydlig reglering i rättspraxis, säger Annika Nordin, jurist och förhandlare på Teknikföretagen.
Till företag brukar hon ge rådet att följa de riktlinjer som finns, till exempel att laboratoriet är ackrediterat. Det är bra med en samsyn med facket, men det kan finnas anledning att införa tester ändå.
– Finns det starka säkerhetsskäl kan man göra det eftersom man har skyldighet att verka för en god arbetsmiljö.
För några år sedan gjordes ett halvårs försök med slumpvisa drogtester på ABB i Ludvika. Facken var emot och försöket är nedlagt. I dag säger klubbordförande Allan Jansson(bild t.v) att han inte vet hur han skulle svara om frågan kom på tal.
– Det är mycket att fundera på. Det är den personliga integriteten, men också att man kan orsaka olyckor.
Bo Larsson, klubbordförande på ABB i Västerås (bild t.v), säger tvärt nej. Drogtester är för dyrt. Om företaget inför tester ändå har han en lösning.
– Vi har sagt att vi kan kalla till förhandling för varje enskild som ska testas .
Sandvik
– Det var diskussioner vid införandet, men nu är det naturligt, säger Tomas Kärnström, klubbordförande på Sandvik Materials Technology (bild t.v).
Varje år testas 25 procent av de anställda genom topsning (saliv). Tomas Kärnström tycker att det fungerar bra. Den som fångas upp ska rehabiliteras. ”Bli av med missbruket, behålla missbrukaren”, är ledordet.
– Vi är stolta över vårt arbete mot missbruk, säger Tomas Kärnström.
För två år sedan införde Akzo Nobel i Malmö tester mot fackets vilja. Klubben har varken inflytande eller insyn.
– Inte ens polisen har rätt att göra slumpvisa tester, säger klubbordförande Philip Maughan(bild t.v).
Frågan ställdes på sin spets när en anställd gjorde testet men inte ville ge företaget tillgång till resultatet. Han varslades om uppsägning.
Anne-Cathrine Hartmann (bild t.v), kommunikationschef AkzoNobel Norden, säger:
– Känner man som individ att man inte ställer upp på det kanske man ska fundera på om det är rätt arbetsplats att vara på.
Tycker det är konstigt att det ska tolkas som ett tvång när det egentligen inte finns några regler. Dom enda som har laglig rätt att tvinga någon vid misstanke, är polis.
Och vad händer om man regelbundet åker till länder där det är tillåtet att använda. Ska man då ses som missbrukare och tvungen att delta på någon rehab, även fast man inte använder i Sverige?
Nolltolerans gäller naturligtvis på alla arbetsplatser, men för att tester skall göras anser jag att det skall göras när det finns en misstanke om påverkan.
Drogtest är viktigt på farliga arbetsplatser. Själv jobbar jag i en sådan miljö där olyckor lätt händer om man inte ständigt är uppmärksam. Jag har själv testats och tycker att det är ett otroligt litet pris att betala för tryggheten. Ingen människa får det bättre av att missbruket fortsätter mer än langarna.
Det bör verkligen lagstadgas att vissa yrken ska drogtesta sina anställda.
IF metall som vanligt fega och rädda. Skiter i medlemmarna integritet för att inte komma på kurs med arbetsgivarna.