”Man borde ha rätt till deltid”

Avtal 2017. ”Om det funnits något att klaga på, hade jag gjort det. Jag är nöjd med det som är”, säger Henrick Strid, 25 år, och lutar sig bakåt i operatörsstolen.

Utanför kontrollrummets glasfönster dunkar kartongmaskinen, KM 2:an, fram några av de 20–25 ton i timmen som maskinen mäktar med. Bredvid Henrick i operatörsrummet sitter Stefan Andersson, 53 år, och Thomas Eriksson, 52 år. Henrick är med sina sju år på dalabruket Stora Enso Fors den nyanställde i sammanhanget. De andra har varit med sedan sent 80-tal.

Dagens Arbete är på plats för att ta tempen inför den stundande avtalsrörelsen. Vilka frågor ska Pappers driva? Vad tycker just de är viktigast?

Stefan Andersson, funderar. Drar på orden.
– Jag är egentligen för dåligt insatt. Tragiskt men sant. Vet inte riktigt vad jag ska säga.

De andra nickar instämmande. Vad säger man om lönen är okej, trivseln i topp och man slipper ta jobbet med sig hem? Det är precis så som Thomas rankar anledningarna till varför han stannat på bruket i alla år.

– I mitt fall är skiftgången suveränt bra eftersom jag driver jordbruk, utan djur, vid sidan om.
– Jag gillar inte tolvtimmarsskiftet, som blir för långt, inflika­r Henrick. Å andra sidan vill jag inte jobba flera dagar heller …

Den ledighet som sparandet på ATK-kontot ger dem möjlighet till, uppskattas av alla tre.
– Inte skulle vi säga nej till fler timmar där, menar de samfällt.

Ingen av dem har valt pengar eller pension. Allt har tagits ut som ledig tid. Sedan glider samtalet in på pension.

– Om jag ska ha någon synpunkt är det att man borde ha rätt till deltid. Utan att behöva spara ihop till den själv, säger Stefan.

– Och så borde man se över möjligheterna till tidigare pension för skiftarbetare.

Se där några synpunkter på något där förbundet hunnit en bit på väg. Men i vardagen sitter de nöjda.

– Om vi varit missnöjda, hade vi slutat för länge sedan, säger Stefan.
– De som gnäller har oftast inte prövat på något annat, säger Thomas.

Han jobbade en gång som huggare i skogen och minns exempelvis vad hårt kroppsarbete innebär. Och gräset är sällan så grönt som man kan tro på andra håll. Nej, inte kan de sitta här och tycka att jobbet är skit om det inte är det.

– Då får man söka sig någon annanstans, menar Stefan.

Därom är de helt överens.

Bruket har på senare år genomgått en ”re-shape” och generationsväxling, som de uttrycker saken. Personal har fått gå, kompetens försvunnit.

– Visst har det blivit mer stressigt jämfört med förr, säger Stefan.

Men som helhet tycker både han och de andra att den bantning och omstrukturering som genomförts funkat smidigt.

”Arbetstidskontot är lite av en helig ko, det vet jag. Folk vill kunna välja mellan tid, pengar och att spara till pension.”

Ordförande Janne Westman har bra koll på de frågor som rör sig i medlemsleden.

Avtalsrörelsen är kanske inte det samtalsämne som stjäl största samtalsutrymmet på lunchrasten.

– Men arbetstidskontot är lite av en helig ko, det vet jag. Folk vill kunna välja mellan tid, pengar och att spara till pension.

– Väldigt många är emot om de bara fick välja pensionsalternativet. De vill själva välja.

I senaste avtalsrörelsen beslöts att den som vill ha delpension måste välja pensionsalternativet i tio år först.

– Det är för lång tid och borde ändras till fem år, tycker Janne.

Inte heller är årets låglönesatsning någon stor fråga här.

– De flesta ligger över 24 000 kronor i månaden hos oss. Det är en icke-fråga för vår del och som egentligen berör få bruk inom Pappers.

Janne Westman menar att medlemmarna nog är medvetna om att en ny avtalsrörelse väntar.
– Men de flesta ser det mer som om de får en löneökning och ”that’s it”.