Båda parter nöjda med Teknikavtalet

IF Metalls avgående förbundsordförande Anders Ferbe är nöjd med uppgörelsen.

– Härligt att få signera ett treårsavtal med möjlighet till reallöneökningar, bättre pensioner och en låglönesatsning.

6,5 procent på tre år. Inklusive låglönesatsning och pengar till delpension.  Inga eftergifter när det gäller arbetstidens förläggning eller övertid.

– Vi har fått en bra, stabil uppgörelse helt i industriavtalets anda, säger Anders Ferbe.

Hur värderar du det sista avtalet du är med och förhandlar fram?

– Svårt att värdera eftersom varje avtal tecknas i sin tid. Men att vi har fått en låglönesatsning i våra kollektivavtal är naturligtvis banbrytande. Att man i avtalstexten, som i teknikavtalet, lägger en undre gräns på 24 000 kr som ska räknas upp – det känns bra.

Vilka eftergifter har ni gjort?

– Det finns egentligen ingenting som svider. Visst hade vi gärna sagt ja till några tiondelar till i löneökning. Visst, avtalet hade kunnat ha ett högre värde. Och arbetsgivarna säger tvärtom; det är lite högt men vi tar det ändå. Däri ligger kompromissen.

Av avtalets 6,5 procent avsätts en halv procent till delpensionen. Resten, 2 procent för vart och ett av de tre avtalsåren, går till potten. I avtalet finns en individgaranti. det innebär att alla som går på Teknikavtalet ska ha fått 1720 kronor mer i månaden innan nästa avtal träder i kraft.

Låglönesatsningen innebär att alla arbetsplatser där snittlönen ligger under 24 000 kronor får mer i potten än 2 procent.

–Det innebär att man kan få en högre kostnad än 6,5 procent på enskilda avtalsområden och enskilda företag. Men så är det med alla låglönesatsningar, säger Anders Ferbe.

Låglönesatsningen omfattar nära 30 000 medlemmar inom IF Metall. På Teknikavtalets riksavtal tjänar var fjärde kvinna under 24 000 kronor i månaden – på tvättavtalet tre av fyra.

IF Metalls tyngsta motpart är Teknikföretagen. Dess förhandlingschef Anders Weihe såg ut att vara nöjd med uppgörelsen:

– När man har förhandlat i tre månader är det skönt att komma i mål. Vi är nog både missnöjda och nöjda på båda sidor.

Förra året var du väldigt missnöjd och du sa att det ”avtalet var ett misslyckande”, det blev för dyrt. Vad är skillnaden i år?

–  Trots allt ligger det här avtalet mer i linje med vad vi kan förvänta oss i omvärlden. Vi har en något förbättrad situation för svensk industri. Det är en bräcklig situation i världsekonomin, det kan vända neråt igen. Men om den utvecklas som det gör nu så är det här avtalet på en rimlig nivå, om än något för högt.

Är det just den skakiga omvärlden som gör det extra värdefullt för er att avtalet är treårigt?

– Ja det är det ju. Under förutsättning att det inte blir en jättekris igen. Vi hade ju ett treårsavtal 2007 som fullständigt slog fel med tanke på vad som hände 2008 med världsekonomin.

Tidigare har du sagt att kronor och ören i avtalet strider mot Industriavtalets anda. Där ska det bara vara procent. Och nu har du fått kronor och ören i avtalet. Hur känns det?

– Nej, vad jag har sagt är att om man skulle gå ut i konflikt för att få fram flera normer, då är Industriavtalet dött. Nu har vi inte hamnat där.

 Men det är ju en del av teknikavtalet som uttrycks i kronor och ören?

– Inte i Teknikavtalet. Vi har en begränsning för hur man beräknar företagspotten. Man räknar på de faktiska lönerna och för de förhållandevis få som tjänar under 24 000 kronor så räknar man på 24 000 kronor. Men det innebär inte att det blir ett krontal.

Om nu inte resten av arbetsmarknaden följer industrins märke vad gäller avtalets nivå eller längd?

–  Skälet till att industrin måste normera är ju att pengarna kommer därifrån. Om vi skulle leva på att du och jag beskattade varandra så skulle vi tvingas leva rätt så påvert.