Hållbart mode visar sig ohållbart
Viskosen är livsfarlig. H&M måste stoppa miljökatastrofen i Indien, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.
Debatten om ppm – en storm i ett vattenglas
20 mars, 2017
Skrivet av Jeanette Herulf
Ledare Många talar om ppm-pensionen i dag. Men är den så viktig? En mindre del av den allmänna pensionen. Orättvisorna finns någon annanstans, skriver Jeanette Herulf.
Om skribenten
Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.
”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”
/Jeanette Herulf
Ordet pension får många att gå i taket. Det orangea kuvertet är inget glädjeämne direkt. Och nu hörs larmen stup i ett. Akta dig för dem som vill förvalta den lilla del av pensionen som du själv råder över, premiepensionen (ppm).
Politiker larmar om att regler måste ändras, kontrollen måste bli bättre så att människor inte blir lurade. Lurade?
Men det orangea kuvertet är, som tur var, inte hela sanningen. De flesta av oss arbetar/eller har arbetat hos arbetsgivare som betalar in tjänstepension (kallas också avtalspension). När det är dags för pension kan den delen vara större eller mindre. Men alla har inte avtalspension, och det är skillnad på ersättningen.
Det är här de mer utbredda orättvisorna kommer in i bilden.
Avtalspension finns som en del i de flesta kollektivavtal. Ungefär samma system tillämpas av de stora organisationerna på arbetsmarknaden. Men faktum är att systemet gynnar tjänstemän och mer högavlönade arbetare. Tanken är ju att det ska vara en komplettering till den allmänna pensionen i de orangea kuverten, och i den allmänna pensionen finns ett tak som missgynnar dem med högre inkomster. Vanliga arbetare är återigen förlorarna.
Deras avtalspension betalas av arbetsgivaren med en premie som kostar 4,5 procent av lönesumman. De som som tjänar mer än 444 750 kronor får en betydligt högre avtalspension (och arbetsgivaren betalar en 30 procent högre premie). Åt den som har skall vara givet.
För att inte tala om alla dem som saknar tjänstepension. Ungdomar till exempel som fastnat i korta anställningar som timanställningar – hur blir det när de blir gamla? Och dem som jobbat på arbetsplatser utan kollektivavtal där avtalspension inte är något självklart.
Och alla sämre betalda, deltidsarbetande kvinnor? Enligt premiepensionsmyndigheten betalas det in 3 miljarder kronor mer till männens pensioner än till kvinnors.
Sett ur det här sammanhanget kan man undra om ppm-debatten (ppm utgör 2,5 procent av lönesumman, resten av den allmänna pensionen 16 procent – de premierna betalar arbetsgivaren genom de sociala avgifterna) är en storm i ett vattenglas.
Minskningen i inkomst för dem som går i pension är ingen liten skillnad direkt. LO:s pensionsutredning som kom förra året visar att en industriarbetare som arbetat heltid i 45 år får cirka 60 procent totalt (allmän- och eventuell avtalspension) av sin slutlön i pension.
De riktiga orättvisorna finns kanske någon annanstans.
