Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Debatten om ppm – en storm i ett vattenglas

20 mars, 2017

Skrivet av

Foto: David Lundmark.

Ledare Många talar om ppm-pensionen i dag. Men är den så viktig? En mindre del av den allmänna pensionen. Orättvisorna finns någon annanstans, skriver Jeanette Herulf.

Om skribenten

Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.

”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”
/Jeanette Herulf

Ordet pension får många att gå i taket. Det orangea kuvertet är inget glädjeämne direkt. Och nu hörs larmen stup i ett. Akta dig för dem som vill förvalta den lilla del av pensionen som du själv råder över, premiepensionen (ppm).

Politiker larmar om att regler måste ändras, kontrollen måste bli bättre så att människor inte blir lurade. Lurade?

Men det orangea kuvertet är, som tur var, inte hela sanningen. De flesta av oss arbetar/eller har arbetat hos arbetsgivare som betalar in tjänstepension (kallas också avtalspension). När det är dags för pension kan den delen vara större eller mindre. Men alla har inte avtalspension, och det är skillnad på ersättningen.

Det är här de mer utbredda orättvisorna kommer in i bilden.

Avtalspension finns som en del i de flesta kollektivavtal. Ungefär samma system tillämpas av de stora organisationerna på arbetsmarknaden. Men faktum är att systemet gynnar tjänstemän och mer högavlönade arbetare. Tanken är ju att det ska vara en komplettering till den allmänna pensionen i de orangea kuverten, och i den allmänna pensionen finns ett tak som missgynnar dem med högre inkomster. Vanliga arbetare är återigen förlorarna.

Deras avtalspension betalas av arbetsgivaren med en premie som kostar 4,5 procent av lönesumman. De som som tjänar mer än 444 750 kronor får en betydligt högre avtalspension (och arbetsgivaren betalar en 30 procent högre premie). Åt den som har skall vara givet.

För att inte tala om alla dem som saknar tjänstepension. Ungdomar till exempel som fastnat i korta anställningar som timanställningar – hur blir det när de blir gamla? Och dem som jobbat på arbetsplatser utan kollektivavtal där avtalspension inte är något självklart.

Och alla sämre betalda, deltidsarbetande kvinnor? Enligt premiepensionsmyndigheten betalas det in 3 miljarder kronor mer till männens pensioner än till kvinnors.

Sett ur det här sammanhanget kan man undra om ppm-debatten (ppm utgör 2,5 procent av lönesumman, resten av den allmänna pensionen 16 procent – de premierna betalar arbetsgivaren genom de sociala avgifterna) är en storm i ett vattenglas.

Minskningen i inkomst för dem som går i pension är ingen liten skillnad direkt. LO:s pensionsutredning som kom förra året visar att en industriarbetare som arbetat heltid i 45 år får cirka 60 procent totalt (allmän- och eventuell avtalspension) av sin slutlön i pension.

De riktiga orättvisorna finns kanske någon annanstans.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Största problemet är inte pensionerna

”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

Hur mycket är samhällets trygghetssystem värt?

Hur mycket är samhällets trygghetssystem värt?

Inkomsttrygghet var tidigare en levande princip, men vad står den för i dag? Jeanette Herulf har tittat närmare på Per Molanders senaste rapport.

”Entreprenörs­anställda ska inte ha sämre villkor”

I höstas röstade riksdagen nej till ett regeringsförslag att stärka skyddet för dem som jobbar åt offentliga entreprenörer. Ett kompromissförslag är på väg. Frågan är hur mycket bättre det blir för dem som utför jobbet, skriver Jeanette Herulf.

Vilket är mitt skäl att skämmas?

”Kan någon snäll person förklara, vad är bidragsberoende i detta? Att jag haft otur? Att försäkringarna – som jag själv varit med och betalat, tvingats utlösas? Ska jag skämmas?”, skriver Jeanette Herulf angående att sjuka och arbetslösa misstänkliggörs.

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

Så blir du din egen Bernie Sanders

Så blir du din egen Bernie Sanders

Volvoarbetaren Lars Henriksson erbjuder intresserade politiker en stilanalys som går bortom de stickade vantarna.

Vi kräver riktiga löneökningar

Vi kräver riktiga löneökningar

Nu ska vi ge järnet för att få igenom våra krav i avtalsrörelsen: Mer pengar, bättre pension, säkrare arbetsplatser och ett jämställt arbetsliv.

”Därför stöder facken S”

”Därför stöder facken S”

”Det finns skäl till varför Svenskt Näringsliv uppvaktar Moderaterna och Sverigedemokraterna, det gynnar deras medlemmar. Det finns lika grundliga skäl till att LO-facken uppvaktar Socialdemokraterna. Det gynnar deras medlemmar”, skriver Thomas Lindell, som jobbar på Älvsbyhus och är förtroendevald i GS.

”SD och Alliansen är löntagarfientliga”

”I de fall facket inte nått fram förhandlingsvägen har S beslutat att politiskt genomföra löntagarnas krav – efter motstånd från de borgerliga partierna.” Det skriver fem tidigare fackligt förtroendevalda från fyra olika LO-förbund, och uppmanar alla väljare att tänka till noga inför det kommande valet.

Bra arbetsmiljö ingen självklarhet

Bra arbetsmiljö ingen självklarhet

”Många av GS medlemmar får vika ner sig innan 65-årsdagen på grund av kroppens utslitning”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.