Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Det är ingen tvekan om vem som ska böjas”

15 mars, 2017

Skrivet av

GästKrönika Flexibel betyder anpassbar och böjlig och när det gäller arbetstiden är det ingen tvekan om vad det är som ska anpassas och böjas, skriver Lars Henriksson.

Om skribenten

Lars Henriksson arbetar på Volvo Torslandaverken sedan 1978 och varit fackligt aktiv sedan dess, i dag som skyddsombud.

Skriver regelbundet i olika tidningar och är redaktör för den oberoende fabrikstidningen Kvasten. Även författare till boken Slutkört, om bilarna jobbet och klimatet.

Alla som någonsin haft ett själsdödande arbete vet vad som gäller: Titta inte på klockan, då stannar den! För oss som arbetar vid ett löpande band gäller dessutom det märkliga att vi försöker att få varje sekund att räcka längre för att hinna med det mekaniskt styrda ackordet, samtidigt som vi försöker att få varje timme och arbetsdag att gå fortare för att slippa ur fabrikens grepp.

Oavsett om vår egen upplevda tid släpar sig fram på tristessens tunga fötter, slinker mellan värkande fingrar eller rusar iväg med glada skutt, så tickar den ekonomiska tiden, den vi sålt till någon annan för att få lön, sin mekaniskt bestämda gång.

Tiden har alltid varit en grundläggande stridsfråga mellan arbete och kapital, något som avspeglat sig i de olika anordningar företagare infört för att kontrollera den. Vår efterlängtade rastsignal är ett eko av den äldsta offentliga tidsangivelsen, de Werksglocken som började ljuda i det medeltida Tyskland för att styra arbetet i de tidigaste industrierna.

I slutet av 1800-talet infördes stämpeluret och några årtionden senare kom Taylor vars tidtagarur härskar än idag, kompletterade med allt mer avancerade tidsstudiesystem. I fabriken där jag arbetar räknas tiden i enheten TMU, en hundratusendel av en timme och här är tid pengar, på företagsspråket ”kostar”ett steg 15 TMU och en ögonrörelse 7 TMU.

Tvärtemot alla myter om industrins bortdöende har de växande branscherna inom service och information tagit upp fabrikssystemets tidsuppfattning. I callcenters håller datorer sekundkoll på telefonisternas prestationer och hamburgarna steks enligt snabbmatskedjornas noga tidsstuderade scheman.

Strävan att utnyttja tiden maximalt är inget inneboende mänskligt, dagens syn på tid har sina historiska rötter i köpet och försäljningen av arbete, vår tidsuppfattning piskades in i fabrikerna. Under århundraden hördes klagolåten över lata arbetare som, så fort de tjänat ihop till brödfödan, uteblev från jobbet för att ägna sig åt nöjen och vila och inte återvände förrän pengarna var slut.

Det krävdes att jord konfiskerades, lösdriverilagar stiftades och att samhället genomsyrades av en massiv propaganda för flit och arbetsamhet innan vi underordnades fabrikstiden. Arbetsdagen ökade till – och över – det fysiskt möjliga. Inte förrän fackföreningarna trädde in på scenen, med sänkt arbetstid som ett av de mest centrala kraven, vändes trenden och människor kunde börja ta tillbaka sin tid och sina liv.

Kampen om tiden är lika aktuell idag som någonsin och som på så många andra håll är det företagen som är på offensiven. Arbetsgivarna vill inordna allt fler av veckans och dygnets timmar i sin tidsplanering: Dels direkt genom ökad rätt att beordra övertid och dels genom möjligheten att styra arbetstiden, göra den ”kundorderstyrd”. Då handlar det om tillfälliga anställningar, osäkra timjobb, bemanningsföretag och flexibla arbetstider.

”Flexibel ”betyder anpassbar och böjlig och när det gäller arbetstiden är ingen tvekan om vad det är som ska anpassas och böjas, det är vi och våra liv som ska formas efter företagens önskemål och behov.

Varje gång vi backar för sådana krav får arbetsgivarna en allt större kontroll över våra liv, vår tid blir mer en del av produktionsmaskineriet och inte tid som vi lever för vår egen skull. Och motsatt: vid varje minskning av arbetstiden, varje ökning av vår rätt att säga nej till övertid, varje reglering som gör det möjligt att gemensamt styra vår egen tid, tar vi tillbaka en del av makten över våra liv.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Är du flexibel lille vän?

Är du flexibel lille vän?

Arbetstid och arbetsmiljö hör ihop. Att kräva makt över sin tid är att säga att man har rätt till sitt eget liv, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Maktstriden om din tid

Maktstriden om din tid

Helgarbete och extra timmar utan mer betalt – det är drömmen för industrin som vill ha folk på plats bara när produktionen behöver det. Anställdas inflytande över arbetstiderna har blivit ett besvär som helst ska bort.

Här tjänar alla på sex timmars arbete

Här tjänar alla på sex timmars arbete

Sex timmars arbetstid med full lön gav Toyota i Mölndal högre lönsamhet och bättre service åt kunderna. I 15 år har de hållit på, studiebesöken avlöser varandra – men varför följer så få efter?

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

Så blir du din egen Bernie Sanders

Så blir du din egen Bernie Sanders

Volvoarbetaren Lars Henriksson erbjuder intresserade politiker en stilanalys som går bortom de stickade vantarna.

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Jag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

Striden om tiden har börjat – igen

Striden om tiden har börjat – igen

Precis som företagsledare kräver ökad förutsägbarhet av politiken behöver arbetarna känna ökad förutsägbarhet i arbetet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Operation rädda Industriavtalet

”Facken inom Industrin har visat att fackliga solidaritet lönar sig”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein om det nya industriavtalet.

Vem ska äga din tid?

Vem ska äga din tid?

Striden om tiden är det hetaste slaget i årets avtalsrörelse. Arbetsgivarna vill själva bestämma när 1,5 miljoner arbetare ska jobba. Dagens Arbete har tillsammans med 10 andra tidningar granskat dragkampen om din arbetstid. Den har aldrig varit tuffare än nu.

Bravo LO

”Den nygamla modellen för lönesättningen är ett smart sätt att komma till rätta med den kontroversiella frågan om låglönesatsning”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.