Fem fack vill utreda industriavtalet

Fem LO-förbund ska nu utreda om det finns en bättre lönemodell än industriavtalet. De vill uppnå minskade klyftor och mer jämställdhet.

Det behövs en nya modell för lönebildningen på den svenska arbetsmarknaden, skriver de fem fackförbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko i en debattartikel i  SvD i dag.

Sedan 1997 har lönerna på svensk arbetsmarknad styrts efter vilken nivå industrins parter har enas om, allt enligt en förhandlingsmodell i det så kallade industriavtalet. Syftet är att den exportberoende industrin ska klara konkurrenskraften från andra länder, och då kan inte lönerna öka för mycket i Sverige jämfört med konkurrentländerna.

De fem fackförbunden skriver att det otvivelaktigt är så att industriavtalet har bidragit till reallöneökningar och att Sverige har klarat sig väl i den internationella konkurrensen. Det finns dock brister i modellen, skriver de:

Det är främst tjänstemännen som har ökat sin köpkraft de senaste 20 åren. En utredning som presenterades i december visade att den har ökat dubbelt så mycket som arbetarnas. Under samma period har tjänstemännens reallöner ökat med 58 procent, jämfört med arbetarnas 37 procent.

I debattartikeln skriver förbunden att industriavtalet också gör det svårt att få till låglönesatsningar för kvinnodominerade grupper på arbetsmarknaden. De har nu beslutat att tillsätta en utredning som ska titta på en alternativ lönebildningsmodell för Sverige.

 Trä- och Möbelföretagen (TMF) är en av arbetsgivarorganisationerna som är anslutna till industriavtalet. TMF:s vd David Johnsson (bilden t.v.) välkomnar initiativet.

– Det är svårt att säga vad de vill komma fram till med en utredning. Men det är alltid bra med diskussion, det är bra för legitimiteten för systemet.

Själva tidpunkten för debattartikeln tror han dock handlar om att sätta press i avtalsrörelsen.

– Det är 14 dagar kvar av förhandlingarna, det är opo-månad. Jag tror framför allt att de vill försöka sätta tryck på industrifacken.

Kan inte industrins parter sätta löner som fungerar för industrin medan resten av branscherna sätter löner som fungerar för dem?

– Man glömmer lätt hur illa det var innan industriavtalet. Då kunde vi ha löneökningar med tvåsiffriga procenttal, men det gav inget i plånboken. Om industrin skulle komma överens om löneökningar på 1,5 procent, och bygg eller handel sen kommer överens om tre procent, då är det klart att det kommer kompensationskrav från industrins fackförbund i nästa avtalsrörelse. Och då är spiralen i gång.

Även IF Metalls ordförande Anders Ferbe (bilden t.v.) välkomnar en utredning.

– Det är väldigt bra om de som är kritiska till den nuvarande lönebildningsmodellen kommer med konkreta förslag till ett alternativ.

Han värjer sig däremot mot att de ökade klyftorna mellan tjänstemän och arbetare skulle ha med industriavtalet att göra.

– Om alla förbund var överens om att löneökningarna skulle sättas i kronor i stället för procent så skulle skillnaden mellan tjänstemän och arbetare inte växa. Men tjänstemännen kommer aldrig acceptera att löneökningarna sätts i kronor.

De fem förbunden ser också behov av ökad jämställdhet?

– Ja och det prövade vi förra året då vi krokade arm med Kommunal för att höja undersköterskornas löner. Och vi försöker hitta en lösning nu med låglönesatsningen. Vi försöker hitta metoder för det.

– Vi menar också att den lönenormering som industrin har gynnar de lågavlönade kvinnodominerade yrkena. Om industrin kommer överens om 2,2 procent – som vi gjorde förra året – så får även de med svagare förhandlingsläge samma ökning.

Anders Ferbe håller dock med om att det går för långsamt att jämna ut lönerna mellan kvinnor och män.

Än så länge är ingen utredning tillsatt, utan arbetet med att rekrytera rätt personer ska inledas så snart som möjligt. Det säger Jonas Wallin (bilden t. v), ordförande för Elektrikerna som är ett av förbunden bakom debattartikeln.

– Vi vill ha tunga namn som har stor trovärdighet, så att vad de nu kommer fram till inte ifrågasätts av den anledningen.

Jonas Wallin betonar att industriavtalet inte har varit dåligt för reallöneutvecklingen. Men att skillnaden mellan låglönegrupper och andra lönegrupper minskar alldeles för långsamt i dag.

– Men det kan vara så att en utredning ändå kommer fram till att den nuvarande modellen trots allt är den bästa. Det är det vi vill undersöka.

Har ni ett tryck från era egna medlemmar om att de tycker att de borde få högre löneökningar än industrin?

– Det trycket finns alltid. Våra medlemmar är inte dumma, de ser att det går bra för företaget, att chefens lön drar iväg och att tjänstemännens löner drar iväg. Men sen är de en väldigt stark grupp som vet sitt värde på arbetsmarknaden. De kan byta jobb och få upp lönen på det sättet. Så det är inte den främsta drivkraften för oss till att utreda alternativen, utan det är att vi måste rätta till de felaktiga lönerna. Vi står gärna tillbaka om pengarna i stället går till lågavlönade grupper.

Tror du på en modell där industrin enas om en löneökningstakt och resten av arbetsmarknaden har en annan?

– Jag är osäker på det. Det finns ekonomer som går ut med de teorierna, men jag tror att det är svårt.