”Jämställdhet – ett modeord som blåst förbi?”

Ledarkrönika Det blev ingen överenskommelse om gemensam kvinnosatsning bland LO-förbunden. Men en låglönesatsning och en målsättning att löneskillnanderna mellan män och kvinnor ska halveras innan 2028. ”Kan inte bärga mig”, skriver Jeanette Herulf.

Jag är väl som de flesta andra. Jämställdhet känns inte som ett hett ämne. Åtminstone inte mer specifikt, som jämställda löner. I dag finns det andra viktiga saker att engagera sig i, bli upprörd över.

Men är det okej med sämre betalda ”kvinnojobb”? Sämre chanser till heltid för att du är kvinna? Större risk för långtidsarbetslöshet och våld från män? Sämre pension?

I dag är det faktiskt internationella kvinnodagen. Och det är flera år sen fackliga organisationer började kalla sig ”feministiska”.

Däribland IF Metall. Jag kommer väl ihåg mitt uppdrag som reporter, den långa diskussionen på kongressen våren 2014. Frågan var om det var någon mening över huvud taget med att kalla sig något. Skulle det inte bli bara ytterligare ett positivt laddat ord bland många andra? Vilken betydelse skulle det få?

En av dem som pratade sig varm för att IF Metall skulle skriva in ordet ”feministisk” i stadgarna var Emilia Töyrä, kongressombud från Kiruna. I dag är hon tjänstledig från sitt jobb som terminalarbetare i Malmfälten. Hon befinner sig ofta i Stockholm, som S-riksdagsman.

Hon säger att vissa saker blivit bättre, oavsett beslutet på kongressen. Det är betydligt fler kvinnor på hennes gamla jobb. Hennes närmaste chef är kvinna. Och visst, beslutet på kongressen har gett större acceptans för att tala om jämställdhet.

– Men ute i klubbarna, på arbetsplatserna, finns det ett slags okunskap, säger Emilia. Det finns medlemmar som inte har en aning om att facket har utbildningar om jämställdhet till exempel. Förtroendemän är inte så bra på att berätta om dem.

– De äldre är ofta så säkra på sin sak. De vågar inte pröva sina idéer.

Vi kommer fram till att det kanske rör sig om en större fråga: rädslan för att diskutera ideologi. Det finns ett underskott av ideologi i den svenska arbetarrörelsen i dag. Vad är idealen? Målen? Värderingarna? Hur kommer jämställdhet in i detta?

Jag försöker läsa på. LO:s hemsida är inte till stor hjälp. Jag går in på fliken ”Politiska sakfrågor”, letar efter ”Jämställdhet”. Men rubriken finns inte med bland de 19 ämnena. Däremot ”Jämlikhet” och ”Likabehandling” finns med. Båda handlar om integration och de växande inkomstklyftorna mellan fattiga och rika. För övrigt hittar jag flera exempel på hur man smyger in genusperspektivet i frågor om jämlikhet, frågan är inte värd en egen rubrik.

Kronan på verket är ett beslut som LO:s styrelse enades om i höstas, som en eftergift efter att försöken att hitta en gemensam kvinnosatsning i årets avtalsrörelse misslyckats igen. Till slut lyckades man enas, inte runt en kvinnosatsning, men dock en låglönesatsning.

LO:s förbund bestämde att ”De oförklarade skillnaderna mellan män och kvinnors löner ska halveras senast 2028.”

Vilken målsättning. Jag kan knappt bärga mig.