Samhall har städat bort sin själ
Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Industriarbetarnas tidning
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
1 mars, 2017
Skrivet av Sara Flink
Ledare Svenskt Näringsliv vill helst att arbetarna ska se sig själva som små formstöpta legobitar som passar in i produktionslinan. Men om du ställer dig själv frågan varför du egentligen arbetar, så är svaret aldrig ”för att min arbetsgivares produktionssiffror ska visa på vinst”, skriver Sara Flink.
Sara Flink har varit fackligt aktiv inom IF Metall och jobbat på Toyota Material Handling Europe Mjölby. Går under våren Aftonbladets ledarskribentutbildning och gör i samband med den praktik på Dagens Arbete under två veckor.
”Cash is king” säger Teknikföretagens förhandlingschef i en intervju med Dagens Arbete, när det kommer till att IF Metall i avtalsrörelsen inte går med på mer övertid utan att arbetarna ska få rimligt betalt och en chans att påverka hur arbetet förläggs. Han menar att saker som planering och inflytande över vilka tider du jobbar inte spelar någon roll, utan att det enbart är pengarna som avgör.
Det viktiga här är att inse att det uttalandet är planerat. Svenskt Näringsliv har avhumanisering som strategi. Genom att aldrig benämna arbetare som människor utan endast lägga fokus på hårda saker så som kronor, produktionssiffror och vinst, så undviker de medvetet faktumet att du är en levande varelse.
De vill att du ska tappa ditt mänskliga värde, för det är då de kan leka lego. Allra helst vill de också att arbetarna själva ska se sig som de små formstöpta bitarna som så bra passar in i produktionslinan, vare sig det är på ett industrigolv eller ute i handeln. Då slipper arbetsgivarna nämligen en himlans massa krångel i form av krav från facket.
Men de där mjuka och filosofiska delarna som inte passar in i Svenskt Näringsliv kalkyl, är ju dock det som gör oss till människor. Om du ställer dig själv frågan varför du egentligen arbetar, så är svaret aldrig ”för att min arbetsgivares produktionssiffror ska visa på vinst”. Även om verkligheten vore en annan och du faktiskt fick ta del av denna vinst, så är svaret fortfarande att du vill göra något som inte alls berör ditt jobb, utan något som ditt arbete möjliggör.
De flesta vill få rå om familjen, kanske åka utomlands eller bara ta en långhelg ute vid sjön. Gå på den där konserten eller läsa den där boken. Och det är just den typen av saker som arbetsgivarna i nästan alla avtal vill ändra på. De vill äga din tid och få planera den för vad som passar dem själva bäst. Helst utan förhandling. Kort och gott så vill de att din fritid ska möjliggöra arbete, snarare än tvärt om.
I slutändan så kanske cash är king. I varje fall för de som redan har pengarna och som har råd att prata om hur de ska planera sitt legobyggande. Men är det legobitar de vill ha, så kanske det är just det vi borde ge dem. Frågan där är kanske snarare om Svenskt Näringsliv kommer ihåg hur förbannat ont det kan göra att trampa på just en legobit.
Bra skrivet och en mycket bra liknelse. Det gör skitont!
Det borde göra lika ont eller ondare att trampa på en arbetare. Väl skrivet Sara!
Tack för din artikel där du tar upp saker som du kan, om du har studerat den historia som det svenska arbetslivet har gått igenom och som dessvärre i dessa dagar går igen som den illvilliga vålnad den historiskt är, att tillåta någon att få makten att bestämma över dig och som dessutom tenderar att drabbas av hybris kvickare än något mänskligt väsen tidigare gjort är detsamma som att sälja sin själ till djävulen själv! Detta måste bekämpas på alla håll och kanter och det hade dessutom varit en fördel om inte solidariteten och jämställdheten varit ett sånt okänt begrepp för så många av oss som det rent faktiskt är idag, men viktigast av allt är att aldrig sluta att försöka!
Bra Sara!
Vi som säger i från straffas hårt och brutalt som ett varnande exempel, och arbetsplatserna är tysta och maktlösa. Jag har levt i ett normalt samhälle tills 2006. Inte i min vildaste fantasi trodde man det här. Men det är svårt att möta en fiende som verkar i det dolda.