Industriarbetarnas tidning

”Artiklarna träffade hjärtat på mig”

3 maj, 2017

Läs reportaget här:

Kampen om fikarummet

Dagens Arbetes reportage om kampen mot rasismen i fikarummen har engagerat många läsare . Industriarbetaren Thomas kände igen sig. Här är hans berättelse.

”Allting bubblade upp till ytan igen, när jag läste Dagens Arbetes artiklar om kampen i fikarummet. På min förra arbetsplats passerades alla tänkbara gränser. Jag fick anställningen samtidigt som flyktingströmmarna uppmärksammades på nyheterna. Jag mötte det rasistiska snacket från dag ett.

Det räckte med att någon sade något helt oskyldigt, de som hetsade mot invandrare snappade genast upp det. De fick reda på att jag umgicks med en flyktingfamilj, och då blev snacket att jag tjänade stora pengar på det. Men det handlade inte alls om det, så jag gick in i svaromål och sakteligen blev det hela tiden grövre och grövre.

När det var som allra värst så snackade de om att ”skjuta av” allt ”pack” – det var ”negrer, terrorister, judar, muslimer” – som kommer i ”hundratusentals”. Jag fick höra att de första som skulle mördas var flyktingfamiljen som jag hade lärt känna, och då passerade de alla tänkbara gränser i min värld.

En annan gång berättade jag på fikarasten att jag under helgen hade sett en film som jag tyckte var helt magisk. Filmens regissör har judisk bakgrund och det kunde min chef inte tåla, han skrek att hur i helvete kunde jag prata om en film som en judejävel hade gjort, det var synd att Hitler inte hade tagit kål på dem alla. Jag lämnade fikarummet i frustration och ilska.

För det mesta försökte jag föra en diskussion, men det blev för svårt när det blev för grovt och personligt. Jag försökte bemöta dem med fakta men de var inte intresserade.  Jag reagerade med ilska och ibland var det ju otroligt nära att det gick till våldsamheter, både från min och chefens sida.

Jag har aldrig tidigare i mitt yrkesliv varit med om det. Jag kunde höra något enstaka ord förut, men de strömningar som finns nu har blivit mer accepterade. När jag började jobba fanns sådana här åsikter mer i de övre socialklasserna, än där arbetarna hör hemma. Man var ju arbetskamrat med folk, man visste vad som försiggick ute i världen, och grundfilosofin var att hjälpa till och förstå dem som kommer hit.

Ja, jag stod emot ganska bra i början, och några jobbarkompisar var fantastiska människor. Men jag hade ångest varenda dag och jag letade efter möjligheter att vara sjuk och stanna hemma istället. Till slut blev det övermäktigt och de sista sex månaderna var fullständigt vidriga egentligen, så var det.
IF Metall hjälpte mig så att jag fick gå på grund av arbetsbrist och inte, som chefen ville ha till det, på grund av att jag skulle ha åsidosatt mina plikter och snackat skit om företaget.

Jag har själv varit klubbordförande och är van vid fackföreningarna på 60-, 70- och 80-talet. Dagens fackföreningar är ganska bleka i jämförelse. De har för lite att säga till och de är för fega. De har inte kvar kämpaglöden som fanns då, och jag kan känna att de har blivit för bekväma. Men det är min åsikt och det är möjligt att inte alla uppfattar det så.

Dagens Arbetes artiklar träffade hjärtat på mig. Jag kände direkt att jag måste berätta min historia. Det här blir ett sätt för mig också att bli av med det otroligt negativa bagaget. Jag vill att fler ska få veta hur det kan se ut våra arbetsplatser. Och att det finns inget alternativ förutom att våga stå emot. Det är bara fakta som kan bromsa brunskjortorna.”

Thomas

Thomas heter egentligen något annat

3 kommentarer till “Artiklarna träffade hjärtat på mig

  • Det är möjligt att dagens fackförbund är vekare. Men de handlar om maktförskjutning i samhället. På 60 talet och framåt hade facket politikerna i ryggen. Det har de inte längre.

Lämna ett svar till Lars Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Han hade nog deltagit – om han blivit inbjuden

Han hade nog deltagit – om han blivit inbjuden

Jeanette Herulf minns en döv man på en industri i södra Sverige och tänker på likheten mellan honom och dem som ännu inte fått lära sig svenska.

Efter ett terrordåd

Efter ett terrordåd

”Våga ta ställning mot främlingsfientlighet. Kollektiv bestraffning är inte lösningen, den är en del av problemet.” Tanja Räisänen och Thomas Lindell, förtroendevalda inom GS, uppmanar alla kämpa mot rasismen i efterdyningarna av terrorattentatet i Stockholm i april.

Så ska Volvo mota rasismen

Så ska Volvo mota rasismen

För att mota rasistisk jargong arbetar fack och ledning på Volvo Cars i Olofström förebyggande, både på arbetsgolvet och i fikarummen. Ledstjärnan är företagets uppförandekod.

Kampen om fikarummet

Kampen om fikarummet

Rasismen har blivit ett arbetsmiljöproblem. Arbetare ställs mot arbetare i fientliga samtal under rasterna. Nu ändrar facket strategi – följ med DA på kurs i Blekinge.

”Vi måste få upp ögonen på folk”

”Vi måste få upp ögonen på folk”

På skolgården var det Lars Piirhonen som fick ta emot rasistisk glåpord. När han nu ser hatet riktas mot andra grupper är han inte rädd för att sätta ner foten.

Så bemöter du fördomarna i fikarummet

Hur hanterar du fikarumsrasimen? DA frågade chefen på storbolaget, fackordföranden och en expert på främlingsfientlighet.

ABB i Ludvika satsar för att motverka extremism

ABB i Ludvika satsar för att motverka extremism

ABB i Ludvika vill balansera bilden av kommunen efter nazistiska NMR:s frammarsch. Därför finansierar företaget nu ett forskningsprojekt som ska förebygga våldsbejakande extremism.

Mångfaldens motsats är enfald

Mångfaldens motsats är enfald

Övertygad om detta ska jag fortsätta arbetet för hela kollektivets styrka, skriver Pontus Georgsson

Vad SR-bossen borde ha sagt

Vad SR-bossen borde ha sagt

Sveriges Radio är inte en rasistisk arbetsplats. Men rasismen finns även där, skriver Alexandra Pascalidou.

Aldrig glömma och alltid bekämpa rasismens idéer

9 november. Minnet av novemberpogromen, den sk Kristallnatten, i nazityskland manar oss att aldrig aldrig upphöra att bekämpa rasismen och antisemitismen varhelst den dyker upp och att alltid värna Människovärdet och demokratin. Det som utspelar sig i USA dessa dagar visar hur snabbt det fullkomligt otänkbara kan bli en normalitet. Gränser förflyttas och extremismens vulgariteter […]