Rimligare villkor på jobbet – viktigare än sjuktal

LedarkrönikaKanske kan vi lämna den aggressiva debatten om människor fuskar eller inte och i stället se till att människor orkar med arbetslivet, skriver Jeanette Herulf.

Nu ökar sjukskrivningarna igen. Som om någon skulle bli förvånad. Det har sagts många gånger sen början av det här decenniet. Nu gäller det att stoppa den flod av arbetsskygghet som åter väller över oss, hävdas det från borgerligt håll.

Men är det verkligen så märkligt att fler människor har möjlighet att vara sjukskrivna i dag än för några år sen? En av de stora förändringarna som genomfördes efter maktskiftet var just att ta bort den bortre gränsen – alltså gränsen för hur många dagar du får vara sjukskriven. I samband med den förändringen kunde man se en ökning i sjuktalet. Konstigt?

Nej. När Alliansen stramade upp sjukreglerna var det många sjuka människor som inte hade råd längre att vara hemma från jobbet. Man talade om ett inhumant samhälle som tror att det enda som hjälper mot att människor stannar hemma från jobbet är att dra ner på deras ersättning, göra det dyrt att vara sjuk. Det ska löna sig att jobba. Antydan om att människor fuskar, är slöa, fanns hela tiden i luften.

Är det då så konstigt att människor har råd att vara sjuka igen? Att människor som inte mår bra tillåter sig att vara hemma? Det var ju precis den saken de rödgröna hävdade.

Jag kanske kommer ihåg fel, men tycker mig minnas att socialförsäkringsministern fick en fråga om detta i samband med återställan av tidigare, mer generösa regler. Hon svarade snabbt att det är väl positivt att sjuka människor kan vara sjukskrivna igen.
Det svaret kändes så rätt, ur hjärtat.

Kanske kan vi lämna den aggressiva debatten om människor fuskar eller inte. Talar vi om sjukfrånvaro, i stället för sjuktal ser siffrorna plötsligen annorlunda ut. Där hamnar Sverige ungefär som andra europeiska länder, i mitten ungefär.

Poängen att jämföra sjukfrånvaro i stället för sjuktal är att sjukfrånvaro räknar antal personer som tar ut sjukpenning. Sjuktal är däremot en genomsnittssiffra som lägger ihop alla sjukdagar under ett år och så delar man det med antalet som jobbar. Långa sjukskrivningar, där någon kanske är sjuk under ett helt år slår därför hårt i statistiken, men säger inte så mycket om människors hälsa.

Vettigare att göra är att granska dagens arbetsliv. Många människor mår dåligt av psykosociala skäl, utbrändhet, stress, mobbing med mera. Omständigheter som går att göra något åt.

Därför är förslagen som framförts av ministrarna Ylva Johansson (S) och Isabella Löwin (MP) helt rätt. De tar ett helhetsgrepp i stället för att hamra arbetslinjen, göra det dyrare att vara sjukskriven som är Alliansens huvudspår.

Det är dags nu för samhället att ändra kurs. Regeringen måste ta större ansvar för arbetets villkor. Det är ovant i ett land som Sverige där man är van vid att parterna sköter sig själva. I kollektivavtalet ska lösningen finnas.

Ministrarna föreslår möjligheten att ta ” time out”, ett ”alterneringsår”. Anställda ska under ett år kunna prova något annat (och därigenom släppa in en arbetslös). Att få nya möjligheter att utvecklas, att bota sin utbrändhet– det är ett meningsfullt förslag.

Men även andra förslag, som bättre möjligheter att jobba deltid och arbetstidsbanker (som är en lyckad modell i industrins avtal) är värt att pröva.