Industriarbetarnas tidning

”Det här är ingen one woman show”

13 juni, 2017

Skrivet av Harald Gatu, Anna Julius

IF Metall har valt en ny förbundsordförande. Nu blir det Marie Nilsson som ska sätta märket. Hur kommer det att märkas? DA möter en industri­arbetare som betonar lagarbetet men inser att hon inte kommer att bli älskad av alla.

Marie Nilsson

Ålder: 53 år.
Familj: Sambo och två barn.
Månadslön: Drygt 80 000 kronor.
Bakgrund: På Borealis fram till 2012, då hon blev chef för organisations- och studieenheten på IF Metall. Vice förbundsordförande sedan 2014. Var med när Fabriks slogs ihop med Beklädnads och blev ­Industrifacket 1993 och satt i Industrifackets styrelse när det slogs ihop med Metall 2006.
Övriga uppdrag: Sitter i bland ­annat AMF:s styrelse och i Social­demokraternas partistyrelse. Varit ordförande i Dagens Arbete AB.
Kopplar av med: Bio, teater, konst, träning, yoga. Båtliv hemma på västkusten.
Senast sedda film: The Salesman.
Favoritförfattare: Majgull ­Axelsson.
Läser just nu: Vän av ordning av Henrik Bromander.
Båt: Sandvik 945.
Starkaste kulturupplevelsen: ”När vi dansade till Springsteen så att betongen sprack på Ullevi 1985.”

Marie Nilsson om …

Fackets samarbete med ­Socialdemokraterna
”Som det ser ut i dag är ­samarbetet det bästa sättet för oss att påverka politiken, men det är inte ödesbestämt. Men som medlem får man får tycka precis vad man vill, förutom att man inte kan företräda oss om man är sverige­demokrat.”

IF Metall som arbetsgivare
”Jag tror vi är bra, men kan bli bättre. Vi kan kanske ha varit dåliga på att se när folk mår dåligt. För många förtroende­valda är det här inte ett jobb, utan ett kall. För administrativ personal och andra är vi en ­vanlig arbetsplats, och vi måste vara professionella.”

Att få nya medlemmar
”Jag tror det är en myt att unga inte vill gå med i facket. Men när förbundet går mot allt större andel små arbetsplatser blir det svårare att värva. När jag började var
det självklart att gå med. Nu måste man kunna för­klara varför. Allt börjar med det mänskliga mötet.”

Är ni höjdrädda? frågar Marie Nilsson innan vi klättrar upp för den ena våningen efter den andra mot fabrikens hjärta krackern, där gasen – nafta, etan, propan eller butan – ­under tusengradig värme omvandlas till plastråvara.

Det är inte hon. Som en gång klättrat upp på fabrikens 70 meter höga torn – och som nu har nått toppen i Sveriges kanske mäktigaste fackförbund. Hur ska det bli?

– Hon har hårda nypor, Marie. Hon kan ta i när det behövs, akta dig.

Klubbordföranden Patrik Andersson jobbade i många år sida vid sida med Marie Nilsson, dels i c-laget, dels i fackstyrelsen.

– Hon kan vara mycket bestämd och hon viker inte undan. Men framför allt – hon kan pusha en organisation. Få den att gå framåt. En utpräglad lagspelare.

När Skagerrak blåser upp tar Stenungsund skydd bakom Tjörn och Orust – det skyddade läget och vattendjupet gjorde den gamla badorten till Sveriges petrokemiska centrum i början av 1960-talet.

I den här trakten bottnar Marie Nilsson, här på fabriken har hon sin fackliga bas. Hit kom hon direkt från skolan, 30 år senare bytte hon Borealis mot IF Metalls förbundskontor i Stockholm.

Marie Nilsson stiger in i krackerns kontrollrum där hennes gamla skiftlag sitter. Bland annat Majvor Hjerpe som hon gick den processtekniska gymnasieutbildningen med. Bägge fick jobb på Borealis i början av 1980-talet.

– Marie har alltid haft fotfästet här hos oss. Även när hon jobbat centralt så har hon kommit hit och jobbat några skift, säger Majvor Hjerpe. Vi tycker att hon hör hit.

Marie Nilsson hamnade på samma skiftlag som fackklubbens ordförande. Snart var hon klubbens studieorganisatör. Efter ett tag fick hon ”vara med gubbarna och förhandla om löner”. Men att hon engagerade sig fackligt gillades inte av pappa centerpartisten.

– Det var nog mest först i början han var skeptisk. Egentligen var han en gammaldags centerpartist med folkrörelserötter. Ingen Maud Olofsson-stil.

Hon var den duktiga flickan med bra skolbetyg, ordentlig och skötsam. Pappa var polis och de killar som uppvaktade henne aktade sig för att parkera sina trimmade moppar utanför den nilssonska villan i Stora Höga. Pappa ledde fotbollslaget och mamma gymnastiken. Ett slags folkrörelsearbete även det.

I krackerns kontrollrum reflekterar Majvor Hjerpe över att arbetskamraten kommer att sätta märket för resten av svensk arbetsmarknad.
– Hon är mycket kompetent. Du vet, att komma till en sådan här mansdominerad petrokemisk industri och bli vald att före­träda medlemmarna … då har man fått förtroende. Hon är ytterst välorganiserad.

Just organisationen brinner Marie Nilsson för. En ödesfråga. Om färre organiserar sig i facket kan arbetsgivarna strunta i kollektivavtalet, lyder den fackliga logiken. Två år som chef för IF Metalls organisations­enhet övertygade henne än mer om att man står maktlös utan sammanhållning.

Här på Borealis är nästan alla de 530 arbetarna med i facket. Stark klubb. Inga inhyrda. Snittlöner på 31 800 kr i månaden.

– Jag är väl medveten om att villkoren ser olika ut, säger Marie Nilsson. Just därför måste organisationen stärkas. Det finns inga genvägar.

Vi tittar ut över havet. Makten över företaget och dess anställda finns långt borta. Huvudkontoret i Wien, ägarna i Förenade Arabemiraten.

– Visst vore det en fördel att ha nära till ägarna. Samtidigt har Stenungsund en stark ställning inom koncernen. Vi är effektiva, lönsamma och har fått stora investeringar.

Ska facket bry sig om ägandet? Marie Nilsson sitter själv i styrelsen för AMF som förvaltar 563 miljarder av löntagarnas sparkapital. Kan det placeras för att ge jobb?

– En jättesvår fråga. Självklart ska investeringarna göras i företag som är justa. Men jag är mer tveksam till att vi aktivt skulle använda kapitalet för andra syften.

Inte bara facket står inför svåra utmaningar. Industrin gör det också. I synnerhet den kemiska som söker en plats i ett mer resurssnålt samhälle. Borealis samarbetar med AGA, Akzo Nobel, Ineos och Perstorp om att göra Stenungsund till navet för en hållbar kemiindustri. Medlet är förnyelsebara råvaror, återvinning och effektivare energianvändning.

Ur ett fackligt perspektiv handlar hållbarhet om bra, utvecklande jobb. Vad kan facket göra för att ställa om den kemiska industrin?

– Mycket handlar om kompetensutveckling, svarar Marie Nilsson. Att företagen satsar på sina anställda. Att de tar vara på och utvecklar det kunnande som finns. En enorm resurs för industrin.

30 år jobbade Marie ­Nilsson på Borealis i Stenungsund. Foto: Ylva Bergman.

När hon tar tåget från familjen, båten, vännerna i Stenungsund är det till ett annat liv, ett liv med mycket jobb, men också bio, teater och konst.

– Jag har det bästa av två världar, säger hon.

Och här sitter hon nu, i finaste hörnrummet på våning sju på Olof Palmes gata i Stockholm. En av svensk arbetsmarknads allra mäktigaste personer. Beredd att ställa upp i tv-studior, beredd att möta topparna i näringslivet och politiken.

Rent intellektuellt förstår hon det, men det är svårt att föreställa sig hur det ska bli. Hon hoppas att hon kan fortsätta sätta sig i förbundets fikarum då och då – prata, känna in stämningen.

Det fanns avdelningar som menade att Marie Nilsson saknar tillräcklig erfarenhet för ordförandeskapet. De andra framhåller i stället henne som hårdjobbande och konstruktiv med öppen ledarstil. Hon använder själv ofta orden ”vi”, ”tillsammans”, ”dialog”.

– Det här är ingen ”one woman show”. Jag vill ha god stämning, det vill väl alla?

Samtidigt, när hon bestämt sig, då håller hon stenhårt på det.

– Då kan jag säkert upplevas som att jag är svår att påverka.

”Vi kan upplevas som arroganta och självsäkra. Det är lite grann så när man har ledartröjan.”

Betoningen på laget gör att folk inte ska förvänta sig en ny riktning på förbundet under hennes ledning. Riktlinjerna läggs fram av kongressen, inte av henne.

– Industrins utveckling och industripolitik är de viktigaste frågorna för en förbundsordförande. Så kommer det att fortsätta att vara. Fast som personer är ju jag och Anders Ferbe helt olika.

Kanske, säger hon, finns denna efterfrågan på ett ”lyssnande” ledarskap eftersom folk vill göra upp med gamla strukturer.

– Vi är ett förbund som varit tuffa och hårda utåt, det har vi nått framgång med. Men kanske upplevs det att vi är så inåt också.

Foto: Ylva Bergman.

Helst vill man bli omtyckt av alla, säger hon. På hennes position är det en omöjlighet. Hon kommer att behöva ta ställning i obekväma frågor, som försvarsindustrin, ­viktig för förbundet, ett rött skynke för många.

Och IF Metall är inte älskat av alla. Till exempel har Kommunals förra ordförande Annelie Nordström kallat det ett maktfullkomligt förbund som alltid ”vet bäst”.

– Jag kan förstå den bilden, vi kan upplevas som arroganta och självsäkra. Det är lite grann så när man har ledartröjan, då får man visa vägen. Det gillas inte av alla.

Villkoren för IF Metalls medlemmar är speciella. Jobbar man i ett internationellt industriföretag är det en konkurrensfördel att vara flexibel, säger hon. Sätter man stopp för till exempel bemanningsföretag kan tillverkningen flytta.

– Då är det ajöss och goodbye till de arbetstillfällena om man ska vara krass. Det är hela tiden den balansgången.

Hon funderar ett tag.

– Vi är kanske kassa på att förklara det ibland.

Och så är det detta med att hon är kvinna. ”En bastion har fallit” utropade Aftonbladets Lena Mellin i en analys om ordförandebytet i grabbiga IF Metall.

– Jag kan förstå att man ser det så. Men i vårt förbund är det ingen big issue. Vi har länge jobbat för att få fler kvinnliga för­troendevalda. Det är nog större för medierna.

Själv har hon sedan hon pluggade varit en av få kvinnor bland många män. Hon
är van, ”det är trots allt 80 procent gubbs i det här förbundet”. Snarare kan hon bli obekväm om hon hamnar i enkönat sällskap:

– Sätter man ihop ett gäng IF Metall-kvinnor har alla den ingången. Man är ­lite misstänksamma mot varandra: ”Vad är detta nu då?”

Men hon anar att hon kommer att bli granskad med andra glasögon än sin före­trädare.

– Jag behöver tänka mer på vad jag sätter på mig.

Att möta medierna och synas utåt är relativt ovant för henne. Hon ser det som självklart att hon ska medietränas.

– Det ingår i rollen.

Konsten i IF Metalls representations­våning vittnar om att industrin är en manlig bastion. Men Marie Nilsson är van – på sitt skiftlag var hon första kvinnan. Foto: Ylva Bergman.

Klubbordförande, motparter, LO-folk, toppolitiker. Marie Nilsson kommer att möta ett spritt gäng i sitt nya arbete. Hon tycker det är spännande, ser sig lite som en kameleont.

– Man kan nog släppa ner mig var som helst, och så funkar det.

Det svåraste, tror hon, kommer att bli att prioritera tiden. Hon vill träffa så många – och ändå hålla som människa.

– Det här är inget nio till fem-arbete, men det är viktigt att koppla av och tanka energi för att tänka nya tankar.

Det kan hon sakna från tiden på ­Borealis, jobbet var slut när det var slut. Uppstod problem när hon skulle gå av sitt skift, var det löst när hon gick på nästa.

Nu är mycket upp till henne, och hon vet att det kan bli tufft.

– Men jag är ju den jag är. I den här organisationen kan man inte vara någon liten blyg viol, det funkar inte riktigt.

 

En kommentar till “Det här är ingen one woman show

  • Välkommen Marie.
    Äntligen en kvinna på förbundsordförandeposten.
    Dom kommande åren tror jag att kommer att bli intressanta. Då jag efter att ha läst artikeln, uppfattar dig som en mycket kompetent person.

Lämna ett svar till Bengt Forsström Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Inte nere för räkning

Inte nere för räkning

Sveriges mest kända skjutjärnsjournalist Janne Josefsson har provocerat och avslöjat i över 30 år. Nu berättar han om hoten, rädslan för att bli kär och hur han sagt nej till 750 000 kronor.

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

Vi kräver nu att regeringen går vidare med de utredningsförslag som tagits fram – annars riskerar ännu fler löntagare att kastas ut i fattigdom, skriver Mattias Vepsä, riksdagsledamot (S) och Mirja Räihä, ordförande LO-distriktet i Stockholms län.

”Vuxen­utbildningen kan rusta oss ur krisen”

”Vuxen­utbildningen kan rusta oss ur krisen”

Tillsammans måste vi både möta den akuta krisen och förbereda oss för vändningen med snabb omställning. Då är möjligheterna till utbildning otroligt viktiga, skriver Gunilla Svantorp och Tomas Kronståhl,  ledamöter (S) i riksdagens utbildningsutskott.

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

I överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till när demokratin motarbetades, skriver journalisten Jan Scherman.

Ordföranden som aldrig hann tillträda

Ordföranden som aldrig hann tillträda

Gunnar Andersson skulle bara göra ännu en utlandsresa innan han tog sig an arbetar­rörelsens finaste uppdrag: LO-ordförande.

Kan krisen bli ett lyft för facket?

Kan krisen bli ett lyft för facket?

I flera år har fackförbunden brottats med sjunkande organisationsgrad. Så kom en annan kris. Nu rapporterar flera förbund om medlemmar som strömmar till.

”Låt unga hjälpa gröna näringar i sommar”

”Låt unga hjälpa gröna näringar i sommar”

Låt oss slå två flugor i en smäll och lösa ungdomars brist på sommarjobb genom att de får för dem anpassade jobb i skogs och jordbruket – som i år inte kan anställa säsongsarbetare på grund av coronakrisen. Det skriver Robert Johansson, S.

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Det är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

Arbetsrätt Striden om las

Nya gymnasielagen

Fast jobb eller utvisning

Fast jobb eller utvisning

De fick en andra chans till ett liv i Sverige. Men villkoren var hårda. Dagens Arbete har följt killarna som bokstavligen slåss för sin överlevnad på den svenska arbetsmarknaden.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Tio avtal inom IF Metalls områden – så mycket blir det i kronor

Tio avtal inom IF Metalls områden – så mycket blir det i kronor

Här är tio avtal inom IF Metalls avtalsområden som är färdiga. Dagens Arbete visar vad det innebär i procent och kronor.

IF Metalls avtalsråd sa ja till nya avtalet

IF Metalls avtalsråd sa ja till nya avtalet

Låglönesatsning, retroaktiva löner och arbetsskadeförsäkringen debatterades när IF Metalls avtalsråd skulle anta de nyligen tecknade avtalen.

Låglöne­satsningen, nu var vi där igen

Låglöne­satsningen, nu var vi där igen

LO har fått sin låglönesatsning men parterna är oense om vad den betyder, precis som för tre år sedan. Konflikt hotar. Hur kunde det bli så här – igen?, frågar sig Dagens Arbetes Anna Julius.

Enkät: Så tycker vi om industriavtalet

Enkät: Så tycker vi om industriavtalet

Avtalet landade ok utifrån omständigheterna. Det säger tre industriarbetare Dagens Arbete pratat med.

Stor besvikelse i Pappers avdelningar

Stor besvikelse i Pappers avdelningar

”Jag vill ge en saftig känga till dem som satte märket”, säger Claes Nöid på Fiskeby Board.

Inga extra pengar till Pappers

Inga extra pengar till Pappers

Pappers var nära att gå ut i konflikt, men gav till slut upp kampen om högre löneökningar.

Nya avtal för industrin – vad betyder det för dig?

Nya avtal för industrin – vad betyder det för dig?

I helgen kunde fack och arbetsgivare till sist enas om ett nytt avtal för svensk industri. Det här innebär det för dig.

Pappers förhandlar fortfarande

Pappers förhandlar fortfarande

Är det klart vilka nya löner som gäller nu inom industrin? Nej, Pappers förhandlar fortfarande. Avtalsrörelsen är ännu inte över. Ett dygn efter att det normerande Industriavtalet skrevs under saknas det fortfarande ett avtal för massa- och pappersindustrin. Igår förhandlade Pappers avtalsdelegation med Industriarbetsgivarna till långt in på kvällen, dock utan resultat. Förhandlingarna ajournerades och […]