Ansvarslöshetens Allians
26 juli, 2017
Skrivet av Helle Klein
Haveriet på Transportstyrelsen är i sig en oerhört angelägen fråga för politiken. Frågorna är ännu många. Hur kunde en erfaren myndighetschef medvetet fatta beslut om att bryta mot lagen? Varför reagerade inte styrelsen? Var kom tanken på att outsourca IT-system utan att säkerhetsklassa konsulterna ifrån?
Den som läser Säpoutredningen inser att idén om att outsourca IT-systemet i sig var tokigt. Det var den förre generaldirektören som inledde upphandlingen. Han har i efterhand konstaterat att ”vi var naiva”. Den borgerliga regeringen på den tiden hade inga som helst synpunkter på att för landet avgörande IT-system skulle läggas ut på entreprenad.
De med ansvar för rikets säkerhet, exempelvis Säpo var dock ytterst skeptiska och har under flera år varnat för detta. Något som borgerliga partiledare som Annie Lööf (själv ansvarigt statsråd när outsourcingen på Transportstyrelsen inleddes) och Anna Kinberg Batra nu helt verkar ha glömt bort.
Säpoutredningen visar också på en ämbetsmannakultur i upplösning. Lagar bryts, inte av nöd, utan på grund av ekonomistisk jakt på besparingar och nyliberal övertro på privatisering. Statsvetaren Marie Demker har påpekat vikten av att återupprätta förvaltningskulturen och skapa ett starkare tjänstemannaethos.
Haveriet på Transportstyrelsen hade kunnat leda till en angelägen debatt om just detta och om behovet av långsiktighet där sånt som säkerhet inte skuffas undan för kortsiktigt vinsttänk.
I stället utvecklas frågan till ett osmakligt politiskt spel. Visserligen är det fullt begripligt att de borgerliga partierna gör allt för att försöka skaka liv i sitt Alliansbygge. Efter Almedalen stod det tämligen klart för de flesta politiska bedömare att Alliansen inte hade särskilt mycket gemensamt längre. Framförallt var de oense i själva regeringsfrågan och synen på SD. Visserligen försökte de på försommaren hota med misstroendeförklaringar på grund flygskatten men det ville sig inte riktigt.
Och så kom Transportstyrelsehaveriet. Versalerna har haglat från Alliansföreträdarna om att Löfven försatt Sverige i säkerhetskris och att detta var den största skandalen någonsin. Ändå vet vi ännu inte om någon säkerhetsläcka verkligen skett. Det vi vet är att Transportstyrelsen agerat aningslöst och att detta kunde ha lett till allvarlig skada för svensk säkerhet. Men både Försvarsmakten och Säpo bedyrar att Sverige inte tagit skada.
Har då regeringen underlåtit att agera? Det är högst anmärkningsvärt att transportministern först i januari i år fick reda på haveriet, men efter det agerade hon direkt. Generaldirektören fick sparken liksom styrelseordförande. Den statssekreterare som underlåtit att informera henne har också fått sparken.
Försvarsminister Hultqvist och inrikesminister Ygeman har för ett år sedan av Säpo fått veta att utredning pågick. Att de inte informerade statsministern är märkligt men kanske finns rimliga förklaringar. Just detta bör självklart vara föremål för en grundlig KU-granskning. Som ministrar har de däremot säkrat att försvarsmakt och säkerhetspolis kunnat agera för att minska eventuell skada av Transportstyrelsens outsourcing-haveri.
När Alliansen nu ställer misstroende mot alla tre ministrarna kan det inte annat än betraktas som ett politiskt spel för att skada statsminister Löfven. Borgerliga debattörer som Dagens Industris PM Nilsson och Hudiksvalls tidnings Patrik Oksanen har starkt ifrågasatt att Alliansen drar in försvarsministern och inrikesministern i sin misstroendeförklaring.
Statsvetaren Olof Petersson konstaterade i Studio 1 att det är för tidigt att använda misstroendevotum då frågan ännu inte är utredd av KU. Att Allianspartierna bara dygnet efter att statsministern samlat dem till information dundrar på med misstroendeförklaring visar att de inte vill utreda själva sakfrågan utan bara drivs av eget maktbegär.
Tyvärr innebär denna borgerliga krigsförklaring mot statsminister Löfven att allt tal om eventuella blocköverskridande koalitioner efter nästa val försvåras rejält. Liberalen Björklund bedyrade på presskonferensen att det inte rör sig om en misstroendeförklaring mot Löfven utan mot enskilda ministrar. Men han spelar med i ett spel som riskerar att omöjliggöra regeringsbildande efter nästa val.
Statsminister Stefan Löfven kan definitivt inte acceptera att bli av med tre ministrar varav en är försvarsministern som också långt in i borgerligheten betraktas som en av de bästa försvarspolitikerna på länge. Löfven bör därför avgå och regeringskrisen blir ett faktum. Därefter blir det en talmansrunda och Liberalerna och Centern får visa vad deras vackra ord om att aldrig bilda regering med hjälp av SD egentligen betyder.
Alliansen tror att den skadskjuter Socialdemokratin och Löfven inför valet 2018 men det kan visa sig att den skjutit sig själv i foten.
Sen kvarstår den angelägna debatten om ämbetsmannakultur, myndighetsutövning och privatiseringar.
Så bra skrivet, allt är så glädjande bra! Hoppas det leder till en seriös allmän debatt om outsourcing öht! Tänk också på skolorna! På hur fattiga vi blivit när så omfattande medel försvinner till skatteparadisen! Alliansen villeavhända sig så mkt ansvar som möjligt o vete 17 om inte några feta bonusar även försvann ner i privat fickor! När penninggalenskapen väl får fäste finner den inga gränser!
Håller verkligen med dig, Helle Klein! Som alltid, bra skrivet, bra reflektioner!!
Nu håller vi andan…kan det inte bli slut på all egennytta för Sveriges bästa!!!!!!!
Bra kommentarer av föregående också!
Hur bidrar medborgarna till att kräva att ansvarsprövningen blir kommande valrörelses huvudtema?
Utan seriösa möjligheter och seriös vilja till ansvarsutkrävande, saknar Sverige möjlighet att kalla sig för en demokrati.
Men hur väcker vi det sovande folket ur sina drömmar om det perfekta livet för individen? Nu krävs det sammanhållning om en gemensam värdegrund, helt oberoende av VEM som sitter vid makten.
Du verkar glömma att alla förutom SD och V röstade ja i frågan.
”Självförvållad Trovärdighetskris” Debattör har följt inrikes-och utrikespolitik under motsvarande år som antal tunga ( s) debattörer där den allmänna trenden alltmer saknar självkritik och övergripande samhällsanalytisk förmåga ex. Göran Greider än mer framstår som en dåres försvarstal. Ger heller inte mycket för LO där majoritet vita män återfinns inom ( sd). IT skandalen är (s)ymptomatiskt på statsbärande parti som styrt landet under decennier och stora delar misslyckats transformering modernt parti än mer paradox att arbetstagare som larmade och gjorde sitt jobb trycktes ned och s.k. arbetarparti snubblade på eget grepp. För oss vanligt folk med livsdrömmar som aldrig tillhört alltmer mer begränsad samhällselit men haft blicken riktad utanför ankdammen och förmågan implementera kunskap och argumentation hemmavid har mycket att hämta. Ex. insåg aldrig regeringen sprängkraft förstärkt meddelarskydd där lagstiftning självklar utveckling envar modern demokrati där sociala medier idag har lika stor sprängkraft som traditionella medier som dominerat fria ordet sedan 1700 tal då Sverige införde tryckfrihetslagstiftning. (S) EU ledamöter har dessutom drivit frågan EU lagstiftning men sopade inte ens dörren hemmavid utan rusar ständigt mot nya mål byggande luftslott av nya lagar men där det sällan får någon praktisk betydelse för stora delar av folket om inte höjda skatter eller andra pålagor. Förstärkt lagstiftning meddelarskydd skulle kompletterats med statliga ekonomiska, juridiska garantier för arbetstagare som larmar. Det hade varit en naturlig följd på hemmaplan om regeringen förstått sprängkraft. Jag vet vad det innebär när politiker är slapphänta och överlämnar ansvar för tunga säkerhetsfrågor till arbetsmarknadens parter inte alltid en framgångsmodell inte minst där arbetsmarknadens parter inte är befriad från korruption. Ytterligare paradox att IT skandalen gav EU skrämselhicka och nu öppnat dörren på vid gavel kommande visselblåsarlagstiftning. Alla människors lika värde är grundmurat och Sverige har gedigen FN historia värd att värna men när regeringen skjuter högt över FN mål ja då kan antal ministrar återgå till gå. Ps. Det påstås från oberoende källa attacken mot Ygeman sannolikt av politiska skäl eftersom stark framtida statsministerkandidat.
Hultqvist bör absolut sitta kvar.
Tack för fina texter. Jag ser två anledningar till att alliansen vill bli av med tre ministrar och vidhåller att även försvarsministern måste gå. Dels är det SD politik som alliansen inte är sena att kopiera. Dels skyndade sig KD att rycka åt sig ledartröjan, tillsammans med SD, och då har övriga allianspartier inte något val om de skall tala med enad röst. Jag är förvånad att detta har kommenterats så lite (i stort sett inte alls).
Vad gör riksåklagaren? Sitter hen och rullar tummarna?
Sandlåde mentalitet från borgerligt håll!