Hylte vill utmana plast­samhället

NYSATSNINGCellulosa­branschen utmanar den petrokemiska industrin om framtidens produkte­r. I Hyltebruk investeras det för at­t kunna ersätta plast med skogsråvara. Optimismen har återvänt – tack vare Louise.

I dag är ingen jättebra dag för Louise, om man får tro operatören Per-Eric Ring.

– Det hjälper inte att skälla. Det blir ännu värre, säger han.

Han har tagit av sig arbetshandskarna och lutar sig mot den pipande monitorn med fundersam min.

Louise är en testcompounder, en blandare, som vanligen används i plastindustrin. Sedan två år tillbaka står hon på Stora Ensos pappersbruk i Hyltebruk. Här tillverkar hon biokomposit där upp till 70 procent av plasten kan ersättas med träfiber. En biokomposit som helt och hållet tagits fram här i Hyltebruk. Maskinen premiärkördes på Louises namnsdag i augusti, därav namnet.

Men i dag suger hon inte upp de mörka popcornsstora biokompositgranulaten ur hinken som hon ska. Per-Eric Ring och hans arbetskamrat Mikael Berndtsson försöker luska ut varför.

– Det är ju inte vi som gör fel, säger Per-Eric med glimten i ögat.

”Tror du på en framtid för bruket?” Nej, svarade åtta av tio anställda på Hyltebruk i en intern undersökning 2013. Då hade två pappersmaskiner, returpappersfabriken, renseriet och sliperiet stängts. 400 medarbetare – nästan halva bemanningen – hade förlorat jobbet. Efterfrågan på tidningspapper hade rasat.

Men bruket, som tillverkat tidningspapper i 40 år, gav inte upp. ”Vi är duktiga på tidningspapper, men vad mer kan vi använda skogsråvaran till?”, frågade de sig.

Stora Enso beslutade att blicka framåt. Sakta men säkert utvecklades biokompositen i ett samarbete mellan olika företag, konsulter och medarbetarna på bruket.

Louise införskaffades och i två år har ett gäng på cirka tio personer vidareutvecklat biokompositen på fabrikens pilotanläggning. I vintras beslutade Stora Enso att satsa drygt 120 miljoner kronor på en fullstor compounder och 20 personer kommer att anställas. Inom ett år börjar tillverkningen av 15 000 årston biokompositgranulat som blir ett komplement till brukets 450 000 ton tidningspapper.

Oljudet är bedövande där de stora, röda raffinörerna som tillverkar termomekanisk pappersmassa, maler på. Nästan all massa blir tidningspapper, men en liten del av massan leds bort med ett rör. Den ska användas till biokompositen.

Massan torkar, och fibern blir som bomull. Så pressas den ihop, och doseras i rätt mängd till compoundern där den blandas ihop med plasten. Det påminner om en brödmaskin, där fibern är som mjölet och blandas i sist.

– Hemligheten med compoundern är hur skruvarna är uppbyggda. Det är oftast jag som ställer in dem, säger Daniel Evaldsson, som är tekniker.

Han har nyss bytt de 1,8 meter långa skruvarna, de ligger på ett bord bakom maskinen. För det otränade ögat ser de inte särskilt speciella ut, som två jätteskruvar. Men skenet bedrar.

– Skruvarna blandar ibland bakåt, ibland framåt. Ibland mosas det. Det är inte bara en skruv, preciserar operatören Mikael.

När Daniel och Mikael för två år sedan blev tillfrågade om de ville bli en del av pilotprojektet visste de ingenting om biokomposit.

– Nu när jag klätt på mig mer kunskap har jag fått en ganska stor förståelse för att vi skulle kunna ta bort ganska mycket plast om kunderna vill köpa biokompositprodukter i stället, säger Daniel.

Ingen har fått utbildning i hur biokompositen tillverkas. Någon sådan utbildning har helt enkelt inte funnits, då produkten helt och hållet tagits fram här i Hyltebruk. Ingenjören, mekanikerna och operatörerna har lärt sig allt genom att pröva sig fram och göra misstag.

Det var lite nervöst då Louise skulle köras för första gången här i Hyltebruk, minns Mikael. Men allt gick riktigt bra. Per-Eric och Mikael stängde nöjda av maskinen när arbetsdagen drog mot sitt slut.

– När vi skulle ha i gång den dagen efter reagerade den inte. Vi förstod inte varför, berättar Mikael.

Sedan fick de reda på att maskinen ska köras ren med rengöringsplast innan den stängs av. Nu hade massan stelnat inne i maskinen.

– Vi fick putsa den millimeter för millimeter. Det var många timmars jobb, berättar Mikael.

Louise sjuder och pyser, skramlar och har sig. Hon är äntligen i gång. I vanliga fall skulle hon blanda plast och träfiber, men nu ska hon köra en sats granulat ett varv till genom maskinen.
En varm doft av trä med ett stänk av sötma sprider sig när granulatet och rester av rengöringsplasten börjar smälta. Snart kommer mörka ångande strängar ut ur en rördel som liknar en köttkvarn. Massan är 200 grader het. Strängarna, som har ränder av vitt i sig, lägger sig i en klump i ett fat under maskinen. Det vita är rengöringsplasten. När den har försvunnit är rören och massan ren.

– Ibland tar det en jäkla tid, säger Mikael.

Men inte den här gången. Maskinen kopplas ihop och strängarna går nu in i tre roterande knivar, skärs i granulat och kyls i vatten för att stelna. Granulatet går in i en centrifug, som slungar bort vattnet, vidare till ett vibrerande band som sållar bort för stora eller små granulat. Processen går snabbt.

Operatörerna inspekterar granulatet. Det ser bra ut. Det bästa de fått ut i dag, tycker de. I morgon ska det formsprutas till en produkt hos en kund, men vad det ska bli avslöjar de inte.

Hyltes biokomposit kan ersätta hårdplast, till exempel i diskborstar, och den kan formsprutas i samma maskiner som ren plast. Andelen träfiber beror på vad produkten ska användas till och vilka egenskaper den behöver, men målet är att kunna höja andelen träfiber. Hittills har Stora Enso satsat på att bevisa att biokompositen faktiskt är ett alternativ till plast.

Kommersialiseringen drar i gång när den nya maskinen tas i bruk nästa sommar.
Mittemot Louise finns en annan testmaskin som alla på fabriken är mycket förtegna om.

– Vi skulle kunna utöka, men marknaden får avgöra. Nu har vi en investering, men det är inget som säger att det inte skulle gå att öka och ha flera compoundrar som tillverkar biokomposit, säger Hyltebruks kommunikationsansvarige Henrik Axelsson.

I laboratoriet kontrollerar Agneta Alexandersson att biokompositen håller måttet. Hon är mitt i ett slagprov och antecknar noggrant testresultatet, alltså hur mycket energi det krävdes för att produkten skulle gå av. Alla testresultat går sedan till innovationsteamet.

Kan plast någon dag ersättas av skogsråvara?

– Jag tror det, jag hoppas det, jag vill det. Både för min egen del och för kommande generationer, säger Agneta Alexandersson när hon tar en paus.

Hon tror att det skulle göra världen till en bättre plats.
Per-Eric och Mikael har börjat förbereda nästa test som ska köras.
De vill båda fortsätta att jobba vid Louise, också efter att den fullstora compoundern drar i gång. Här får de jobba dagtid och de trivs med henne.

– Det behövs ju alltid tas fler tester, säger Mikael.

Operatörerna tror stenhårt på produkten: Trä är bättre än plast, tycker de. Och att biokompositgranulat tillverkas här i Hylte kan också locka till sig andra investeringar.

– Det kan ju komma mer plastindustri som ska ha vårt material, funderar Per-Eric.

Det är inte bara teamet kring Louise som har tillförsikt. När de anställda i Hylte för två år sedan återigen fick frågan ”Tror du på en framtid för bruket?” svarade nio av tio ja. Biokompositen har lockat det bortsprungna hoppet tillbaka.

– Jag är fullständigt övertygad om att det om några år kommer att finnas många av våra produkter i affären och att jag kan köpa en produkt som jag själv har tillverkat, säger Per-Eric.

Och frågar:

– Om du går i en affär och den ena grejen är gjord helt och hållet av plast och den andra till hälften av trä, vilken väljer du?