Industriarbetarnas tidning

Hylte vill utmana plast­samhället

29 augusti, 2017

Skrivet av Jonna Söderqvist

Råvaran är granulat av biokomposit. Foto: Ylva Bergman

NYSATSNINGCellulosa­branschen utmanar den petrokemiska industrin om framtidens produkte­r. I Hyltebruk investeras det för at­t kunna ersätta plast med skogsråvara. Optimismen har återvänt – tack vare Louise.

Komposit

Ett material som sätts samman av två eller fler material med olika egenskaper. Tillsammans bildar de ett nytt konstruktionsmaterial med nya egenskaper. Det äldsta kompositmaterialet lär vara hyddor som byggts av lera och växtmaterial.

Stora Ensos biokomposit

⇒ Bra styrkeegenskaper
⇒ Snabbare avkylning ger kortare processtid vid formsprutning
⇒ Kan återvinnas
⇒  Minskar koldioxidavtrycket

I dag är ingen jättebra dag för Louise, om man får tro operatören Per-Eric Ring.

– Det hjälper inte att skälla. Det blir ännu värre, säger han.

Han har tagit av sig arbetshandskarna och lutar sig mot den pipande monitorn med fundersam min.

Louise är en testcompounder, en blandare, som vanligen används i plastindustrin. Sedan två år tillbaka står hon på Stora Ensos pappersbruk i Hyltebruk. Här tillverkar hon biokomposit där upp till 70 procent av plasten kan ersättas med träfiber. En biokomposit som helt och hållet tagits fram här i Hyltebruk. Maskinen premiärkördes på Louises namnsdag i augusti, därav namnet.

Men i dag suger hon inte upp de mörka popcornsstora biokompositgranulaten ur hinken som hon ska. Per-Eric Ring och hans arbetskamrat Mikael Berndtsson försöker luska ut varför.

– Det är ju inte vi som gör fel, säger Per-Eric med glimten i ögat.

”Tror du på en framtid för bruket?” Nej, svarade åtta av tio anställda på Hyltebruk i en intern undersökning 2013. Då hade två pappersmaskiner, returpappersfabriken, renseriet och sliperiet stängts. 400 medarbetare – nästan halva bemanningen – hade förlorat jobbet. Efterfrågan på tidningspapper hade rasat.

Men bruket, som tillverkat tidningspapper i 40 år, gav inte upp. ”Vi är duktiga på tidningspapper, men vad mer kan vi använda skogsråvaran till?”, frågade de sig.

Stora Enso beslutade att blicka framåt. Sakta men säkert utvecklades biokompositen i ett samarbete mellan olika företag, konsulter och medarbetarna på bruket.

Louise införskaffades och i två år har ett gäng på cirka tio personer vidareutvecklat biokompositen på fabrikens pilotanläggning. I vintras beslutade Stora Enso att satsa drygt 120 miljoner kronor på en fullstor compounder och 20 personer kommer att anställas. Inom ett år börjar tillverkningen av 15 000 årston biokompositgranulat som blir ett komplement till brukets 450 000 ton tidningspapper.

I dag trilskas Louise. Mikael Berndtsson felsöker. Foto: Ylva Bergman

Oljudet är bedövande där de stora, röda raffinörerna som tillverkar termomekanisk pappersmassa, maler på. Nästan all massa blir tidningspapper, men en liten del av massan leds bort med ett rör. Den ska användas till biokompositen.

Massan torkar, och fibern blir som bomull. Så pressas den ihop, och doseras i rätt mängd till compoundern där den blandas ihop med plasten. Det påminner om en brödmaskin, där fibern är som mjölet och blandas i sist.

– Hemligheten med compoundern är hur skruvarna är uppbyggda. Det är oftast jag som ställer in dem, säger Daniel Evaldsson, som är tekniker.

Han har nyss bytt de 1,8 meter långa skruvarna, de ligger på ett bord bakom maskinen. För det otränade ögat ser de inte särskilt speciella ut, som två jätteskruvar. Men skenet bedrar.

– Skruvarna blandar ibland bakåt, ibland framåt. Ibland mosas det. Det är inte bara en skruv, preciserar operatören Mikael.

När Daniel och Mikael för två år sedan blev tillfrågade om de ville bli en del av pilotprojektet visste de ingenting om biokomposit.

– Nu när jag klätt på mig mer kunskap har jag fått en ganska stor förståelse för att vi skulle kunna ta bort ganska mycket plast om kunderna vill köpa biokompositprodukter i stället, säger Daniel.

Ingen har fått utbildning i hur biokompositen tillverkas. Någon sådan utbildning har helt enkelt inte funnits, då produkten helt och hållet tagits fram här i Hyltebruk. Ingenjören, mekanikerna och operatörerna har lärt sig allt genom att pröva sig fram och göra misstag.

Det var lite nervöst då Louise skulle köras för första gången här i Hyltebruk, minns Mikael. Men allt gick riktigt bra. Per-Eric och Mikael stängde nöjda av maskinen när arbetsdagen drog mot sitt slut.

– När vi skulle ha i gång den dagen efter reagerade den inte. Vi förstod inte varför, berättar Mikael.

Sedan fick de reda på att maskinen ska köras ren med rengöringsplast innan den stängs av. Nu hade massan stelnat inne i maskinen.

– Vi fick putsa den millimeter för millimeter. Det var många timmars jobb, berättar Mikael.

200 grader varm är massan när strängarna pressas fram, innan de kyls och klipps till pellets. Foto: Ylva Bergman

Louise sjuder och pyser, skramlar och har sig. Hon är äntligen i gång. I vanliga fall skulle hon blanda plast och träfiber, men nu ska hon köra en sats granulat ett varv till genom maskinen.
En varm doft av trä med ett stänk av sötma sprider sig när granulatet och rester av rengöringsplasten börjar smälta. Snart kommer mörka ångande strängar ut ur en rördel som liknar en köttkvarn. Massan är 200 grader het. Strängarna, som har ränder av vitt i sig, lägger sig i en klump i ett fat under maskinen. Det vita är rengöringsplasten. När den har försvunnit är rören och massan ren.

– Ibland tar det en jäkla tid, säger Mikael.

Men inte den här gången. Maskinen kopplas ihop och strängarna går nu in i tre roterande knivar, skärs i granulat och kyls i vatten för att stelna. Granulatet går in i en centrifug, som slungar bort vattnet, vidare till ett vibrerande band som sållar bort för stora eller små granulat. Processen går snabbt.

Operatörerna inspekterar granulatet. Det ser bra ut. Det bästa de fått ut i dag, tycker de. I morgon ska det formsprutas till en produkt hos en kund, men vad det ska bli avslöjar de inte.

Många vanliga plastprodukter skulle kunna tillverkas av biokomposit i stället. Till skid-VM i Lahtis levererades 20 000 trädoftande vuvuzelor som gjorts av materialet. Foto: Ylva Bergman

Hyltes biokomposit kan ersätta hårdplast, till exempel i diskborstar, och den kan formsprutas i samma maskiner som ren plast. Andelen träfiber beror på vad produkten ska användas till och vilka egenskaper den behöver, men målet är att kunna höja andelen träfiber. Hittills har Stora Enso satsat på att bevisa att biokompositen faktiskt är ett alternativ till plast.

Kommersialiseringen drar i gång när den nya maskinen tas i bruk nästa sommar.
Mittemot Louise finns en annan testmaskin som alla på fabriken är mycket förtegna om.

– Vi skulle kunna utöka, men marknaden får avgöra. Nu har vi en investering, men det är inget som säger att det inte skulle gå att öka och ha flera compoundrar som tillverkar biokomposit, säger Hyltebruks kommunikationsansvarige Henrik Axelsson.

I laboratoriet kontrollerar Agneta Alexandersson att biokompositen håller måttet. Hon är mitt i ett slagprov och antecknar noggrant testresultatet, alltså hur mycket energi det krävdes för att produkten skulle gå av. Alla testresultat går sedan till innovationsteamet.

Kan plast någon dag ersättas av skogsråvara?

– Jag tror det, jag hoppas det, jag vill det. Både för min egen del och för kommande generationer, säger Agneta Alexandersson när hon tar en paus.

Hon tror att det skulle göra världen till en bättre plats.
Per-Eric och Mikael har börjat förbereda nästa test som ska köras.
De vill båda fortsätta att jobba vid Louise, också efter att den fullstora compoundern drar i gång. Här får de jobba dagtid och de trivs med henne.

– Det behövs ju alltid tas fler tester, säger Mikael.

Operatörerna tror stenhårt på produkten: Trä är bättre än plast, tycker de. Och att biokompositgranulat tillverkas här i Hylte kan också locka till sig andra investeringar.

– Det kan ju komma mer plastindustri som ska ha vårt material, funderar Per-Eric.

Det är inte bara teamet kring Louise som har tillförsikt. När de anställda i Hylte för två år sedan återigen fick frågan ”Tror du på en framtid för bruket?” svarade nio av tio ja. Biokompositen har lockat det bortsprungna hoppet tillbaka.

– Jag är fullständigt övertygad om att det om några år kommer att finnas många av våra produkter i affären och att jag kan köpa en produkt som jag själv har tillverkat, säger Per-Eric.

Och frågar:

– Om du går i en affär och den ena grejen är gjord helt och hållet av plast och den andra till hälften av trä, vilken väljer du?

Jakten på skogens gröna guld

Skogsråvaran kan användas på många nya sätt – allt från sötningsmedel och skottsäkra västar till vindkraftsvingar och elektroniskt papper som kan kopplas upp mot nätet.

Stora Enso är förstås inte alls ensamt om att göra nya produkter av skogsråvara. Vi talar i stället om en starkt ökande global trend med en lång rad aktörer. Det är nanocellulosa i Norge, nya material till bilindustrin i Japan och streck-koder inbäddade i kartong från Israel.

Och det sjuder av utvecklingsiver även i Sverige. Forskning pågår på flera ställen och företagen satsar:

Södra Cell har miljardinvesterat i textilmassa i Mörrum, SCA har byggt en pilotanläggning för biodrivmedel i Obbola, på Bäckhammars bruk testas sätt att omvandla lignin till kemikalier och bränsle. Domsjö bruk gör råvaror till korvskinn och disktrasor och gör med 12 andra företag – bland annat Ikea och H&M – en pilotstudie för ett stort bioraffinaderi.

Det finns många fler exempel, läs mer i den specialtidning DA gjorde i fjol på detta tema. Den kan läsas som blädderbar pdf-tidning här.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Här inne finns sista maskinen för dagstidningspapper

Här inne finns sista maskinen för dagstidningspapper

Hur länge överlever det inhemska dagstidningspapperet? I dag finns bara en maskin kvar i Sverige som tillverkar det. DA har besökt Hylte.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

Svenska gruvor ska bryta Europas beroende av Kina

Svenska gruvor ska bryta Europas beroende av Kina

I den svenska berggrunden ruvar de ovanliga grundämnen som är nödvändiga för den nya gröna tekniken. EU älskar våra gruvfyndigheter, men vägen till produktion är lång, skriver DA:s Harald Gatu.

Många orsaker till det skenande elpriset

Många orsaker till det skenande elpriset

Ekonomin återhämtar sig och då behövs mer el. Men energisystemet hänger inte med. Vi följde elens väg fram till uttaget för att reda ut hur priset sätts.

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.

Trähusen skjuter åter i höjden

Trähusen skjuter åter i höjden

Behovet av fler bostäder gör att branschen klarat pandemin. Den gröna omställningen fortsätter att ge fler byggen av trä.

Så ska industrin bli grönare

Så ska industrin bli grönare

Vätgas ska göra svensk industri mer klimatsmart. Men hur funkar det och kan det skapa fler jobb?

En lång pappershistoria går i graven

En lång pappershistoria går i graven

På golvet i Ortviken händer inte mycket längre. Pappersmaskinerna har tystnat och nu står hundratals arbetare i Sundsvall utan arbete, då få läser pappers­tidningar numera.

24 sägs upp på Hylte bruk

24 sägs upp på Hylte bruk

”Man lider med dem som får gå hem”, säger Pappers avdelningsordförande Esa Huttu.

Snabb omställning på Klippans bruk

Snabb omställning på Klippans bruk

Nordens äldsta bruk, Klippans, lade snabbt servetterna åt sidan för att ägna sig åt ett coronaanpassat pappersgöra.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

Så vill justitie­ministern stoppa sprängdåden

Efter Dagens Arbetes granskning: Regeringen vill ändra lagen för att stoppa stölderna av byggdynamit som används i sprängdåden. 

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

Företag spränger utan tillstånd

Trots indragna tillstånd kan företag fortsätta spränga. Dagens Arbetes granskning visar hur lätt det är för företag att strunta i myndighetens beslut.