Kalhyggen kan ha förvärrat skadorna efter översvämningen
Avverkningsområden och vägskador kopplas samman
”Det är omöjligt att vara förberedd på sånt här”
Publicerad 2017-10-30, 09:00 Uppdaterad 2022-08-10, 13:31
Slukhål Ingen person kom till skada och det omtalade slukhålet i Örnsköldsvik har nu schaktats igen.
– Men det kunde ha slutat riktigt illa. Vi hade tur, säger huvudskyddsombudet Lars Schedin.
Så håller du koll på slukhålen
Ett slukhål. Under alla sina 40 respektive 30 yrkesår på bruket har Ronny Hellström och Lars Schedin aldrig varit med om något liknande.
– Aldrig. Och det är ju helt omöjligt att vara förberedd på sånt här, säger de samtidigt som de ger tre tips på vad man ändå bör tänka på:
Inspektera
Gör noggranna inspektioner kontinuerligt och ofta. Det kan vara svårt att se om det är några fel när man till exempel går in med en kamera genom avlopp och så, men man får anstränga sig så gott man kan.
Observera förändringar
Det är viktigt att vara observant på om det uppstår förändringar på markytor, där man vet att det finns ledningsnät.
Mät marken nära vatten
Genomför markmätningar i närheten av vattendrag, där det är extra känsligt.
Det var en sen söndagskväll på Domsjö fabriksområde i slutet av juli som den asfalterade marken mellan blekeriet och Moälven plötsligt gav vika och efterlämnade ett stort gapande hål efter sig.
Turligt nog befann sig ingen där i det ögonblicket, och så fort hålet hade upptäckts beslöt produktionsledaren också att omgående spärra av området samt larma räddningstjänsten.
Ronny Hellström, ordförande för Pappers avdelning 108 Alfredshem, var på semester när det hände men följde rapporteringen på radion.
– Ett slukhål, det är ju nästan ofattbart, säger han medan han står på randen intill olycksplatsen och ser sig omkring bland alla schaktmaskiner.
Han skakar lätt på huvudet, sedan fortsätter han:
– När man såg allt vatten och sand som forsade ut så insåg man ganska snabbt att det var kylvattensavloppstuben som hade gått sönder.
Slukhålet, som engagerade nyhetsredaktioner långt utanför Ångermanland, var cirka åtta gånger åtta meter brett och fem–sex meter djupt, och för att inte båttrafikanter skulle riskera att hamna i fara stängde räddningstjänsten också av älven inledningsvis.
Men fullt så dramatiskt var det inte, menar Ronny Hellström, även om han till en början blev lite skakad. Han ler.
– Inte så katastrofalt som viss media beskrev det. Ibland lät det ju nästan som om hela fabriken var på väg att fara ner i älven!
När DA besöker bioraffinaderiet elva dygn senare, har det gamla röret bytts ut och stora delar av hålet schaktats igen. Efter en veckas stopp har fabriken dessutom börjat återgå till nästan full kapacitet igen.
– Vi var ju tvungna att stänga ner fabriken för att få bort allt vatten så att vi kunde byta rör, förklarar Ronny Hellström.
Lars Schedin, huvudskyddsombud sedan flera år, arbetade heller inte den kvällen när marken öppnade sig. Däremot minns han mycket väl vad han tänkte på när han kom till jobbet morgonen därpå, när han fick se hålet och förödelsen med egna ögon.
– Vilken tur vi haft, tänkte jag. Vilken otrolig tur!
Hur menar du då?
– Att det skedde en sen söndagskväll, att det inte fanns några och jobbade här. Annars, under dagtid, kan det faktiskt vara en hel del trafik som går här på området. Mopeder, bilar och andra mindre fordon …
– Och då kunde det ju ha slutat riktigt illa.
