Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Volontären fick pris – men sen då?

2 november, 2017

Skrivet av

Malena Ernman är opersångerska och debattör.

Krönika Årets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

Kommer ni ihåg volontären? Årets svensk år 2015.

Minns ni hur hon kavlade upp skjortärmarna, klev ut ur vardagsrummen och såg till att vår gemensamma välfärd fungerade?

Minns ni hur hon skjutsade flyktingar genom Europa, bredde smörgåsar på tågstationer, ordnade utflykter för barn vars föräldrar inte hade råd med semester? Kommer ni ihåg hur volontären vakade på sjukhus och följde papperslösa flyktingar upp på advokaternas kontor?

Minns ni hur hon öppnade upp sina hem och samlade in pengar för dem som inga pengar hade?

Minns ni när världen genomlevde den största flyktingkatastrofen sen andra världskriget samtidigt som våra gemensamma tillgångar var större än någonsin?

Det var 2015 och volontären utsågs till Årets svensk.

Men det var då.
Nu är allt annorlunda.
Nu är allt mycket värre.

I dag är nästan 66 miljoner människor på flykt och aldrig tidigare har antalet flyktingar varit större.

Så var är alla volontärerna nu? Kvar, förstås.

Gränserna är stängda men volontären står där hon alltid har stått, i alla tider och i alla samhällen.

Skillnaden är att 2015 valde vi att se henne.

Volontären är den person som inte borde behövas – men som alltid behövs.
Sjuksköterskan som aldrig ger sig. ­Socialarbetaren som öppnar upp sitt hem. Läraren som räddar liv.

Arbetet går vidare; ett osynligt samhällskontrakt där människor från alla samhällsskikt skriver sin namnteckning under orden: Allt är inte till salu och ­viljan att hjälpa den som behöver hjälp står över min egen bekvämlighet.

Men någonting håller på att hända.

Någonting vi kallar vinster i väl­färden riskerar att förändra vårt samhälle i grunden.
Självklart finns det ekonomiska för­delar med privatisering. Och självklart går exempelvis skolor att göras lönsamma – inte minst de som har möjlighet att själva få välja elever utifrån det demografiska smörgåsbord som långa ansökningsköer ofta innebär.

Men den vinsten har ett pris som inte går att mäta i pengar. För när vi tillåter obegränsade vinster i välfärden så fyller vi tydligt i de gränser som volontären suddar ut. Och en osynlig anda går för­lorad – allt i vår jakt på evig tillväxt.

Men en obegränsad tillväxt på en begränsad planet är en omöjlighet och nu väntar post-tillväxtsamhället, vare sig vi vill eller inte. Det kollektiva är inte längre ett alternativ; det är en förutsättning för vår gemensamma överlevnad.

Humanismens valuta är solidaritet; framtidens är växthusgaser.
Och här står vi. Sju miljarder männi­skor. En handfull har fickorna fulla av pengar.
Astronomiska summor, som snart inte gäller någonstans.

En kommentar till “Volontären fick pris – men sen då?

  • Kanske svårt att se verkligheten som den faktiskt är, men först när flertalet av medborgarna inser vad som håller på att ske kan det bli en början på reella förändringar. Men girigheten kommer alltid att lura i bakgrunden om det kan vara en sån enkel sak som att byta en dörr på ett sjukhus och begära 1 miljon för jobbet eller 6000 för ett par strumpor.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

I år önskar jag mig ett mirakel

I år önskar jag mig ett mirakel

Malena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

”Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?”

”Vi står inför en av mänsklighetens största utmaningar. Men lösningen ligger alltid hos någon annan”, skriver Malena Ernman.

Vi måste offra världen för klimatets skull

Jag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

Karusellen snurrar allt snabbare

Hur fort är fort nog? Alla klarar inte av att anpassa sig till den uppskruvade hastigheten.

Det älskar jag med Sverige

”I en bred och inkluderande nationalism får alla människor plats” skriver Malena Ernman i en krönika.

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Att måla är som att kratta löv

Att måla är som att kratta löv

Livet är en konst men konsten har ett eget liv. Just nu vill jag bara måla, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Frågorna om sprängdåden som regeringen inte vill svara på

När Dagens Arbete vill ställa frågor om sprängdåden till justitieminister Gunnar Strömmer (M) bollas vi vidare och får mejlsvar utan möjlighet till följdfrågor. Här är alla frågor vi hade velat få svar på.

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

Företag spränger utan tillstånd

Trots indragna tillstånd kan företag fortsätta spränga. Dagens Arbetes granskning visar hur lätt det är för företag att strunta i myndighetens beslut.