Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Volontären fick pris – men sen då?

2 november, 2017

Skrivet av

Malena Ernman är opersångerska och debattör.

Krönika Årets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

Kommer ni ihåg volontären? Årets svensk år 2015.

Minns ni hur hon kavlade upp skjortärmarna, klev ut ur vardagsrummen och såg till att vår gemensamma välfärd fungerade?

Minns ni hur hon skjutsade flyktingar genom Europa, bredde smörgåsar på tågstationer, ordnade utflykter för barn vars föräldrar inte hade råd med semester? Kommer ni ihåg hur volontären vakade på sjukhus och följde papperslösa flyktingar upp på advokaternas kontor?

Minns ni hur hon öppnade upp sina hem och samlade in pengar för dem som inga pengar hade?

Minns ni när världen genomlevde den största flyktingkatastrofen sen andra världskriget samtidigt som våra gemensamma tillgångar var större än någonsin?

Det var 2015 och volontären utsågs till Årets svensk.

Men det var då.
Nu är allt annorlunda.
Nu är allt mycket värre.

I dag är nästan 66 miljoner människor på flykt och aldrig tidigare har antalet flyktingar varit större.

Så var är alla volontärerna nu? Kvar, förstås.

Gränserna är stängda men volontären står där hon alltid har stått, i alla tider och i alla samhällen.

Skillnaden är att 2015 valde vi att se henne.

Volontären är den person som inte borde behövas – men som alltid behövs.
Sjuksköterskan som aldrig ger sig. ­Socialarbetaren som öppnar upp sitt hem. Läraren som räddar liv.

Arbetet går vidare; ett osynligt samhällskontrakt där människor från alla samhällsskikt skriver sin namnteckning under orden: Allt är inte till salu och ­viljan att hjälpa den som behöver hjälp står över min egen bekvämlighet.

Men någonting håller på att hända.

Någonting vi kallar vinster i väl­färden riskerar att förändra vårt samhälle i grunden.
Självklart finns det ekonomiska för­delar med privatisering. Och självklart går exempelvis skolor att göras lönsamma – inte minst de som har möjlighet att själva få välja elever utifrån det demografiska smörgåsbord som långa ansökningsköer ofta innebär.

Men den vinsten har ett pris som inte går att mäta i pengar. För när vi tillåter obegränsade vinster i välfärden så fyller vi tydligt i de gränser som volontären suddar ut. Och en osynlig anda går för­lorad – allt i vår jakt på evig tillväxt.

Men en obegränsad tillväxt på en begränsad planet är en omöjlighet och nu väntar post-tillväxtsamhället, vare sig vi vill eller inte. Det kollektiva är inte längre ett alternativ; det är en förutsättning för vår gemensamma överlevnad.

Humanismens valuta är solidaritet; framtidens är växthusgaser.
Och här står vi. Sju miljarder männi­skor. En handfull har fickorna fulla av pengar.
Astronomiska summor, som snart inte gäller någonstans.

En kommentar till “Volontären fick pris – men sen då?

  • Kanske svårt att se verkligheten som den faktiskt är, men först när flertalet av medborgarna inser vad som håller på att ske kan det bli en början på reella förändringar. Men girigheten kommer alltid att lura i bakgrunden om det kan vara en sån enkel sak som att byta en dörr på ett sjukhus och begära 1 miljon för jobbet eller 6000 för ett par strumpor.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

I år önskar jag mig ett mirakel

I år önskar jag mig ett mirakel

Malena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

”Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?”

”Vi står inför en av mänsklighetens största utmaningar. Men lösningen ligger alltid hos någon annan”, skriver Malena Ernman.

Vi måste offra världen för klimatets skull

Jag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

Karusellen snurrar allt snabbare

Hur fort är fort nog? Alla klarar inte av att anpassa sig till den uppskruvade hastigheten.

Det älskar jag med Sverige

”I en bred och inkluderande nationalism får alla människor plats” skriver Malena Ernman i en krönika.

Vi som fångade för många dagar

Malena Ernman.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

Henrik Valentin: De som behöver yrkesutbildning för att få jobb måste få personligt stöd på Arbetsförmedlingen, inte bara en kontakt via en skärm.

En väckarklocka för alla demokrater

Den 6 januari 2021 kommer för all tid att bli datumet då den amerikanska demokratin skakade i sina grundvalar. Bilderna från Washington där Trumpanhängare stormar Kapitolium påhejade av presidenten själv ska vi sent glömma. Ännu när detta skrivs pågår kaoset och ingen vet riktigt hur det ska sluta. President Trump har hela ansvaret för det […]

Årets debatt handlar om anställnings­tryggheten

Anställningstryggheten hör nog till årets hetaste debatt, både politiskt och bland parterna på arbetsmarknaden. Du som läser Dagens Arbete har sett de senaste turerna då IF Metall och Kommunal hängde på uppgörelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv och lyckades förhandla till sig förbättringar för sina medlemmar. Något som upprört flera andra LO-förbund, däribland GS och […]

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.