”Att rensa är att bli fri”
”Visst är det svårt att släppa taget om gamla favoriter. Men det är ju inte i prylarna som minnena sitter”, skriver DA:s krönikör Lina Haskel.
KRÖNIKA ”Brittisk humor är inte min kopp te. Jag ler artigt och nyper mig i armen för att inte somna i tv-soffan”, skriver Lina Haskel.
BBC-journalisten ringde upp mig. Hon skulle flyga över till Sverige och göra ett reportage om biogas, och jag var anlitad som fotograf.
Så utbrast hon ”Vi ska bo på Hotel FAWLTY TOWERS i Linköping. Fantastic!” Jag försökte uppbåda samma entusiasm medan jag funderade på varför någon vill uppkalla sitt hotell efter en riktigt torr tv-serie.
Men så mindes jag – jag är ju den enda i västvärlden som inte ser storheten i klassisk brittisk humor.
Jag tycker helt enkelt den är urtrist.
Det är inte det att jag inte har försökt. Jag har tittat, och hoppats förstå humorn medelst nötning.
För alla jublar ju alltid unisont när det vankas Black Adder (Svarte orm), Monty Python-verk eller just Fawlty Towers (Pang i bygget).
Men nä. Det är inte min cup of tea. Jag förstår att det är jag som är den konstiga, det är ni som är normala. Antagligen har jag missat någon slags hemlig humoröverenskommelse.
Därför sitter jag med er i tv-soffan och ler artigt och nyper mig i armen för att inte somna.
För allvarligt talat: Handlingen i klassisk brittisk humor är glasklar efter 15 sekunder. Sedan matas det på i en halv evighet med snubblingar, missuppfattningar och ordförvrängningar.
Exempel: En man (så många män!) går in på valfri serviceinstans (djuraffär, sängbutik, polisstation). Han berättar om sitt ärende, men blir inte förstådd eller tagen på allvar. Möjligen lyckas han genom att förställa rösten. Detta faktum idisslas in absurdum, tills mina ögonlock är tyngre än Black Sabbath och jag skruvar på mig så mycket att jag snart borde ha genomborrat soffkuddarna. Och jag väntar. Och väntar. På en poäng. Som aldrig kommer.
Efter att jag genomlidit missförstånden och ordlekarna så får jag inte ens halvgarva lite på slutet, som belöning. I stället dyker en överste (!) in och meddelar att sketchen har blivit lite för fånig.
Men, jag inte ska gnälla mer. Som en klok person sade i en visa: Vissa saker i livet är usla och kan verkligen göra en upprörd. Men klaga inte, bara vissla! Och se alltid på livet från den ljusa sidan.
Jag tycker att Amerikansk humör är värdelös på ett sätt är det ett Svensson Svensson det springa ut och in genom dörrar upp och ner genom trappor med pålägg skratt utan någon som helst humör som jag begriper. Engelsk humor är mycket bättre då det åtminstone oftast har ett budskap om våra tillkortakommanden.
Riktigt roligt att du citerar just Monty Python på slutet. Lite Brittisk humor över det. 🙂