Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

I betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

”Jag var såld direkt” Carol Dahlberg ställer sina steelpans i rätt ordning inför en repetition med Panoply Steelband. Efter att en provapåkväll är hon helt såld på instrumentet och den västindiska musiken. Foto: David Lundmark

Carol är såld på slagverk

”Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar”, säger Carol Dahlberg som på sin fritid spelar tre musikinstrument. Foto: David Lundmark

”Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar”, säger Carol Dahlberg som på sin fritid spelar tre musikinstrument. Foto: David Lundmark.

Basfantasten.Den västindiska musiken har tagit Carol Dahlberg med storm. Varje dag längtar hon efter att spela steelpan med sitt band. Då och då har hon smugit dit och övat extra för sig själv.

Carol Dahlberg

Ålder: 48 år.
Bor: Södertälje.
Arbete: Motormontör på Scania.
Utbildning: Byggnadsmålare.
Familj: Man och två barn.
Läser gärna: Fantasy och Science fiction.
Ser gärna på film: Star Wars, Star Trek och Sagan om ringen.

Lyssningstips:

Steelbands of Trindiad and Tobago
Desperadoes Steel Orchestr­a – Classical Transcriptions
Amoco Renegades
Phase II Pan Groove

(Finns bland annat på Spotify.)

Något hände där hon satt och lyssnade. Hon hade redan fullt upp med att spela bastuba och bastrombon i två  olika band, och och hade bara tänkt följa med sin son när han provade på steelpan.

Instrumentet är kärnan i en stor folkrörelse i det karibiska oljelandet Trinidad & Tobago. Med åren har det spridit sig till Nordamerika och Europa och också till band här i Sverige.

Carol Dahlbergs son hade länge nyfiket sneglat åt bandet och för ett år sedan arrangerade de en workshop för att rekrytera nya medlemmar. När hon satt där och lyssnade vände sig någon till henne. ”Ska inte du testa också?”

– Jag var såld direkt och efter en kort stund sa jag att jag kommer på onsdag. Vi gick hem tillsammans med ett stort leende på läpparna.

Hela hon utstrålar gläjde där hon spelar och dansar, omgiven av sina drygt meterhöga steelpans. Att hon mitt i denna fartfyllda musik träffar rätt toner på de sex instrumenten är en gåta.

– Man måste bara röra på sig. Rytmerna slås in i en. Man hör de andra runt i kring, och musiken bara sprudlar ur en.

”Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna.”

Bandmedlemmarnas  instrument har tillverkats och stämts enligt ett hantverk, som förfinats i många decennier i Trinidad & Tobago.

– En repetition är som ett träningspass. När man får en ny låt kan det vara stressigt. Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna.

Det är onsdag kväll i mitten av september. När vi först möter The Panoply Steelband sitter medlemmarna i entrén till kulturskolan i Södertälje och väntar på att en lokal ska bli ledig. Strax efter halv sju bär de instrumenten från förrådet till teaterlokalen.

Det är högt i tak och scengolvet inramas av ett stort svart draperi längs ena väggen och en mobil läktare mittemot. Bandet hänger upp instrumenten på speciellt anpassade ställ. Alla utom Carol Dahlberg och hennes kollega i bassektionen, som ställer sina steelpans direkt på golvet. Hon vänder och vrider på de sex basinstrumenten tills de står som hon vill ha dem, i rätt ordning i en cirkel runt henne.

”Det är ingen idé att försöka titta. I början gör man det och då hänger man inte med.”

I Trinidad & Tobago är det inte ovanligt att det är upp till hundra musikanter i ett band. Vid konserter och karnevaler står instrumenten på lastbilsflak som rullas fram sida vid sida. Att se och höra ett steelband är som att uppleva en musik- och dansföreställning. Basmusikanter svingar sina klubbor bakom ryggen innan de träffar tonerna i metallen. Carol Dahlberg utstrålar samma energi och för att nå och hinna med tar även hennes armar vägen bakom ryggen. I vart och ett av instrumenten finns tre toner, och olika toner i varje instrument.

– Det är inte så svårt att träffa rätt. Man lär sig till slut och känner var man har tonerna. Det är ingen idé att försöka titta. I början gör man det och då hänger man inte med.

– Men visst missar jag ibland. Det är oftast när vi spelar ute och instrumenten står på en gräsmatta eller något annat ojämnt underlag.

Carol Dahlberg svingar sina klubbor mot noterna i metallen. ”Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna”. Foto: David Lundmark

Carol Dahlberg svingar sina klubbor mot noterna i metallen. ”Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna”. Foto: David Lundmark

Medlemmarna börjar komma till rätta bakom sina steelpans. De för dagen tio musikanterna provar melodier och rytmer lite var för sig innan de kommer överens om att starta kvällen med Waka Waka, en av den latinamerikanska sångerskan Shakiras hitlåtar. De repeterar utan någon bestämd ledare och kommer överens om ett lämpligt tempo.

Det svänger härligt med spännande stämmor och basgångar som krydda till melodin. På Trinidad & Tobago spelar orkestrarna all sorts musik. Från kända poplåtar till jazz och klassisk musik. De gör egna arrangemang av låtarna. Oftast med en touch av calypsorytmer.

Alla steelband innehåller instrument av olika storlek. De minsta klingar i höga toner, nästa storlek i mellanregistren och så de stora bassteelpans i djupet, som Carol Dahlberg fastnade för.

– Jag har alltid varit såld på basinstrument och gillar att lyssna på djupa basar som sjunger.

När Waka Waka har klingat ut berättar de att de har den svenska folkmelodin Ack Värmeland, du sköna på repertoaren och att de ska köra den om en stund.

Musiken har alltid haft en stor plats i hennes liv. Ända sedan tioårsåldern när hon tog sina första musiklektioner i samma kulturskola där bandet nu hyr in sig. Hon såg och hörde steelbandet redan när det startade i början av 1990-talet.

Carol Dahlberg hade långt gångna planer på en yrkeskarriär inom musiken och sökte vid flera tillfällen till musikhögskolor. Hon var nära att komma in, men det ville sig inte riktigt. I stället blev det 20 år som byggnadsmålare och hittills sju år som montör på Scanias motorfabrik i Södertälje. Där arbetar hon med motorer till lastbilar, bussar, stridsvagnar, industrier, båtar och reservaggregat på sjukhus.

– Jag står inte på line längre, utan har hand om renovering och byggnation av adaptrar till motorerna inför provkörning.

Hon trivs på jobbet men vill vidare och sonderar terrängen efter något annat inom bolaget, helst då inom design. Att kunna se fram emot repetitionskvällarna med de tre banden underlättar att hålla humöret uppe. Tankar på onsdagskvällarna med steelbandet ger henne lite extra energi.

– Jag kan ha haft en dålig måndag och tisdag. Men på onsdagar är det som en nedräkning innan jag får åka iväg och spela.

Efter ett år i bandet är hon fortfarande relativt grön. Hon lär sig nya låtar genom att ta efter en av medlemmarna som spelade bassteelpans före henne. Är låten ny för hela bandet lär hon sig via noter och genom att lyssna på förlagan. Om det skulle vara en Beatleslåt följer hon Paul McCartneys basgångar för att hitta en basmelodi och rytmik som passar i bandet.

Tidigare har hon övat för sig själv under andra kvällar. Men det går inte längre för rummet där instrumenten står är upptaget. Under juluppehållet ska hon därför låna hem instrumenten.

– Jag ska öva in de tre sista låtarna jag inte hunnit lära mig. Då får jag stå i källaren, i tvättstugan så det inte hörs upp i resten av huset.

Folkmelodin Ack Värmeland, du sköna ska vara med på en spelning till helgen. De inleder med en vända där man kan ana att det är just den låten. Så kommer melodin in, ackompanjerad av spännande ackord med stänk av jazz.

Rytmiskt har man lämnat den lugna visan därhän och ger den en omisskännlig karibisk känsla. De spelar den flera gånger i olika tempon och i en paus berättar de att en arrangör och steelpantillverkare från Trinidad & Tobago som bor i Danmark har skrivit arrangemanget åt dem.

Carol Dahlberg har lagt ner sina klubbor. Hon ler.

– Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar. 

De linjerade markeringarna i trumman är noggrant tillverkade skarvar mellan de olika tonerna. Foto: David Lundmark

De linjerade markeringarna i trumman är noggrant tillverkade skarvar mellan de olika tonerna. Foto: David Lundmark

Trumförbudet banade vägen för oljefaten

Afrikanska slavars trummande förbjöds av det brittiska kolonialstyret i Trinidad & Tobago. Men de utnyttjade människorna sökte nya uttrycksformer och trummorna ersattes med tiden med bamburör som stämdes i olika toner och som med tiden kompletterades med slagverk av metall.

Med oljeindustrins intåg upptäcktes möjligheten att tillverka klingande musikinstrument av uttjänta oljefat. På 1940-talet såg det som kallas världens yngsta akustiska instrument dagens ljus – steelpan – Trinidad & Tobagos nationalinstrument. En del instrument tillverkas fortfarande på gammalt vis av uttjänta oljefat, medan det stora flertalet är specialtillverkade vid fabriker i Trinidad & Tobago, Nordamerika och Europa.

Steelbanden är en stor folkrörelse och kärnan i landets stora karneval som sägs var världens äldsta. Befolkningen är mycket stolt över sina instrument och sin musik som bygger på soca- & calypsorytmer. De första banden bildades omkring 1940-talet och idag finns hundratals band runt om i landet. Vart och ett med sin egen övningsgård – panyard – populära samlingsplatser som fångar upp ungdomar som annars lätt kan hamna i fel kretsar i de kriminellt belastade storstäderna.

Läs mer: Reportage

Lars Soold

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: Adam Daver

En sista vända med svarven

ÖgonblicketKlockan är 13.41 på Xylem Emmaboda

Knarket i industrin

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten? Vad är du skyldig att göra – och vad händer om någon testar positivt?

5

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

”Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest”

Vägen tillbakaChristoffer fick ett ultimatum: Behandlingshem eller sparken. SSAB hade fått nog av hans knarkande. Men redan när Christoffer packade väskan tänkte han på att bli hög igen.

”Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen”

DEBATTLagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att rutiner för rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk, skriver IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

1

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

MBL får liv i poesin

Ombudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.

Avtal 2020

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

4

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

PerspektivVi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

1

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

5

Kommer mitt jobb att bli mindre tryggt nu?

Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

REPLIK | LASDet handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

1

”Vi gör allt för att nå ut i de kanaler vi förfogar över”

REPLIK | LASVi delar inte bilden av att förbundet varit tyst i  debatten om januariavtalet och Las, och om informationen har drunknat i mediebruset är det beklagligt. Det skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson om kritiken.

”Er tystnad slår oss med häpnad”

DEBATT | LASDet hörs inte ett knyst från IF Metalls ledning, varken om att S genom januariavtalet säljer ut politiken, eller nu senast om turerna i förhandlingarna om las. Vi frågar oss varför, skriver flera tidigare förtroendevalda från IF Metall i Linköping.

1

Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

GästkrönikaEfter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

2

8 000 namn mot flytt av fabrik

Inför några hundra personer fick Marbodals vd Fredrik Nyström ta emot en namninsamling mot flytten av fabriken i Tidaholm. ”Vi vill att de ska tänka om och tänka rätt”, säger Charlotte Svensson.

Stora brister i Lernias yrkesutbildning Liljeholmen

YrkesutbildningTrots att deltagarna på yrkesutbildningarna på Lernia i Liljeholmen har larmat om stora brister tog det skolledningen över ett år att agera.

1
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.