Industriarbetarnas tidning

Carol är såld på slagverk

8 december, 2017

Skrivet av Lars Soold

”Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar”, säger Carol Dahlberg som på sin fritid spelar tre musikinstrument. Foto: David Lundmark
”Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar”, säger Carol Dahlberg som på sin fritid spelar tre musikinstrument. Foto: David Lundmark.

Basfantasten.Den västindiska musiken har tagit Carol Dahlberg med storm. Varje dag längtar hon efter att spela steelpan med sitt band. Då och då har hon smugit dit och övat extra för sig själv.

Carol Dahlberg

Ålder: 48 år.
Bor: Södertälje.
Arbete: Motormontör på Scania.
Utbildning: Byggnadsmålare.
Familj: Man och två barn.
Läser gärna: Fantasy och Science fiction.
Ser gärna på film: Star Wars, Star Trek och Sagan om ringen.

Lyssningstips:

Steelbands of Trindiad and Tobago
Desperadoes Steel Orchestr­a – Classical Transcriptions
Amoco Renegades
Phase II Pan Groove

(Finns bland annat på Spotify.)

Något hände där hon satt och lyssnade. Hon hade redan fullt upp med att spela bastuba och bastrombon i två  olika band, och och hade bara tänkt följa med sin son när han provade på steelpan.

Instrumentet är kärnan i en stor folkrörelse i det karibiska oljelandet Trinidad & Tobago. Med åren har det spridit sig till Nordamerika och Europa och också till band här i Sverige.

Carol Dahlbergs son hade länge nyfiket sneglat åt bandet och för ett år sedan arrangerade de en workshop för att rekrytera nya medlemmar. När hon satt där och lyssnade vände sig någon till henne. ”Ska inte du testa också?”

– Jag var såld direkt och efter en kort stund sa jag att jag kommer på onsdag. Vi gick hem tillsammans med ett stort leende på läpparna.

Hela hon utstrålar gläjde där hon spelar och dansar, omgiven av sina drygt meterhöga steelpans. Att hon mitt i denna fartfyllda musik träffar rätt toner på de sex instrumenten är en gåta.

– Man måste bara röra på sig. Rytmerna slås in i en. Man hör de andra runt i kring, och musiken bara sprudlar ur en.

”Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna.”

Bandmedlemmarnas  instrument har tillverkats och stämts enligt ett hantverk, som förfinats i många decennier i Trinidad & Tobago.

– En repetition är som ett träningspass. När man får en ny låt kan det vara stressigt. Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna.

Det är onsdag kväll i mitten av september. När vi först möter The Panoply Steelband sitter medlemmarna i entrén till kulturskolan i Södertälje och väntar på att en lokal ska bli ledig. Strax efter halv sju bär de instrumenten från förrådet till teaterlokalen.

Det är högt i tak och scengolvet inramas av ett stort svart draperi längs ena väggen och en mobil läktare mittemot. Bandet hänger upp instrumenten på speciellt anpassade ställ. Alla utom Carol Dahlberg och hennes kollega i bassektionen, som ställer sina steelpans direkt på golvet. Hon vänder och vrider på de sex basinstrumenten tills de står som hon vill ha dem, i rätt ordning i en cirkel runt henne.

”Det är ingen idé att försöka titta. I början gör man det och då hänger man inte med.”

I Trinidad & Tobago är det inte ovanligt att det är upp till hundra musikanter i ett band. Vid konserter och karnevaler står instrumenten på lastbilsflak som rullas fram sida vid sida. Att se och höra ett steelband är som att uppleva en musik- och dansföreställning. Basmusikanter svingar sina klubbor bakom ryggen innan de träffar tonerna i metallen. Carol Dahlberg utstrålar samma energi och för att nå och hinna med tar även hennes armar vägen bakom ryggen. I vart och ett av instrumenten finns tre toner, och olika toner i varje instrument.

– Det är inte så svårt att träffa rätt. Man lär sig till slut och känner var man har tonerna. Det är ingen idé att försöka titta. I början gör man det och då hänger man inte med.

– Men visst missar jag ibland. Det är oftast när vi spelar ute och instrumenten står på en gräsmatta eller något annat ojämnt underlag.

Carol Dahlberg svingar sina klubbor mot noterna i metallen. ”Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna”. Foto: David Lundmark
Carol Dahlberg svingar sina klubbor mot noterna i metallen. ”Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna”. Foto: David Lundmark

Medlemmarna börjar komma till rätta bakom sina steelpans. De för dagen tio musikanterna provar melodier och rytmer lite var för sig innan de kommer överens om att starta kvällen med Waka Waka, en av den latinamerikanska sångerskan Shakiras hitlåtar. De repeterar utan någon bestämd ledare och kommer överens om ett lämpligt tempo.

Det svänger härligt med spännande stämmor och basgångar som krydda till melodin. På Trinidad & Tobago spelar orkestrarna all sorts musik. Från kända poplåtar till jazz och klassisk musik. De gör egna arrangemang av låtarna. Oftast med en touch av calypsorytmer.

Alla steelband innehåller instrument av olika storlek. De minsta klingar i höga toner, nästa storlek i mellanregistren och så de stora bassteelpans i djupet, som Carol Dahlberg fastnade för.

– Jag har alltid varit såld på basinstrument och gillar att lyssna på djupa basar som sjunger.

När Waka Waka har klingat ut berättar de att de har den svenska folkmelodin Ack Värmeland, du sköna på repertoaren och att de ska köra den om en stund.

Musiken har alltid haft en stor plats i hennes liv. Ända sedan tioårsåldern när hon tog sina första musiklektioner i samma kulturskola där bandet nu hyr in sig. Hon såg och hörde steelbandet redan när det startade i början av 1990-talet.

Carol Dahlberg hade långt gångna planer på en yrkeskarriär inom musiken och sökte vid flera tillfällen till musikhögskolor. Hon var nära att komma in, men det ville sig inte riktigt. I stället blev det 20 år som byggnadsmålare och hittills sju år som montör på Scanias motorfabrik i Södertälje. Där arbetar hon med motorer till lastbilar, bussar, stridsvagnar, industrier, båtar och reservaggregat på sjukhus.

– Jag står inte på line längre, utan har hand om renovering och byggnation av adaptrar till motorerna inför provkörning.

Hon trivs på jobbet men vill vidare och sonderar terrängen efter något annat inom bolaget, helst då inom design. Att kunna se fram emot repetitionskvällarna med de tre banden underlättar att hålla humöret uppe. Tankar på onsdagskvällarna med steelbandet ger henne lite extra energi.

– Jag kan ha haft en dålig måndag och tisdag. Men på onsdagar är det som en nedräkning innan jag får åka iväg och spela.

Efter ett år i bandet är hon fortfarande relativt grön. Hon lär sig nya låtar genom att ta efter en av medlemmarna som spelade bassteelpans före henne. Är låten ny för hela bandet lär hon sig via noter och genom att lyssna på förlagan. Om det skulle vara en Beatleslåt följer hon Paul McCartneys basgångar för att hitta en basmelodi och rytmik som passar i bandet.

Tidigare har hon övat för sig själv under andra kvällar. Men det går inte längre för rummet där instrumenten står är upptaget. Under juluppehållet ska hon därför låna hem instrumenten.

– Jag ska öva in de tre sista låtarna jag inte hunnit lära mig. Då får jag stå i källaren, i tvättstugan så det inte hörs upp i resten av huset.

Folkmelodin Ack Värmeland, du sköna ska vara med på en spelning till helgen. De inleder med en vända där man kan ana att det är just den låten. Så kommer melodin in, ackompanjerad av spännande ackord med stänk av jazz.

Rytmiskt har man lämnat den lugna visan därhän och ger den en omisskännlig karibisk känsla. De spelar den flera gånger i olika tempon och i en paus berättar de att en arrangör och steelpantillverkare från Trinidad & Tobago som bor i Danmark har skrivit arrangemanget åt dem.

Carol Dahlberg har lagt ner sina klubbor. Hon ler.

– Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar. 

De linjerade markeringarna i trumman är noggrant tillverkade skarvar mellan de olika tonerna. Foto: David Lundmark
De linjerade markeringarna i trumman är noggrant tillverkade skarvar mellan de olika tonerna. Foto: David Lundmark

Trumförbudet banade vägen för oljefaten

Afrikanska slavars trummande förbjöds av det brittiska kolonialstyret i Trinidad & Tobago. Men de utnyttjade människorna sökte nya uttrycksformer och trummorna ersattes med tiden med bamburör som stämdes i olika toner och som med tiden kompletterades med slagverk av metall.

Med oljeindustrins intåg upptäcktes möjligheten att tillverka klingande musikinstrument av uttjänta oljefat. På 1940-talet såg det som kallas världens yngsta akustiska instrument dagens ljus – steelpan – Trinidad & Tobagos nationalinstrument. En del instrument tillverkas fortfarande på gammalt vis av uttjänta oljefat, medan det stora flertalet är specialtillverkade vid fabriker i Trinidad & Tobago, Nordamerika och Europa.

Steelbanden är en stor folkrörelse och kärnan i landets stora karneval som sägs var världens äldsta. Befolkningen är mycket stolt över sina instrument och sin musik som bygger på soca- & calypsorytmer. De första banden bildades omkring 1940-talet och idag finns hundratals band runt om i landet. Vart och ett med sin egen övningsgård – panyard – populära samlingsplatser som fångar upp ungdomar som annars lätt kan hamna i fel kretsar i de kriminellt belastade storstäderna.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

I en enkel maskinverkstad i Ulvsunda i västra Stockholm tillverkar Pheenix Alpha vinylpressar. Foto: Adam Daver

Ny snurr på vinylskivan

Den var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

Carina Engman, revy, Dagens Arbete

Med uppdrag att roa

Carina Engman skiftar mellan pappersbruket och scenen och får hela bygden på gott humör.

Han kan lita på att det bär

Kanske han kom ihåg det ändå. 
Den där gången för länge sedan. Men först pratade vi med Tomas Ledin om Ådalen 31, folkhemmet och 
James Brown.

Tips för en fin hemester

Nej, sommaren 2020 lär inte bli de spännande resornas sommar. Det går att göra nåt bra av den ändå. Här är DA-redaktionens bästa tips för dig som semestrar hemma.

På vissa arbetsplatser har de anställda eget gym, andra egen bagarstuga. På bruket i Husum har man både och. Foto: Lina Larsson

”Kul att göra något tillsammans”

På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Det nya ljudet från Bakersfield

Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassen­s musik fram: en modern, uppkäftig country and western.

Här kommer ilskan över jobbet ut

I samlad trupp fick klago­kören i Liverpool sjunga om sådant de knappt vågade prata högt om på egen hand: sin jobbsituation och problemen på arbetsmarknaden.

Tre julskivor som inte frestar på

Nu är det julmusik i var butik, ofta samma bjällerklang överallt. DA:s Marie Edholm väljer tre julskivor som inte frestar på.

Susanna Alakoski. Foto: Lisa Arfwidson

Mormors liv i bomullsfabriken

Författaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

Med satiren som livsstil

Karin Sunvisson är grundli­g i sitt arbete. I Stockholm kan hon inte bo. Det är för dyrt. Hon har valt en livsstil som ger henne frihete­n att låta bilderna ta den tid de behöver.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.