Industriarbetarnas tidning

Carol är såld på slagverk

8 december, 2017

Skrivet av Lars Soold

”Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar”, säger Carol Dahlberg som på sin fritid spelar tre musikinstrument. Foto: David Lundmark
”Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar”, säger Carol Dahlberg som på sin fritid spelar tre musikinstrument. Foto: David Lundmark.

Basfantasten.Den västindiska musiken har tagit Carol Dahlberg med storm. Varje dag längtar hon efter att spela steelpan med sitt band. Då och då har hon smugit dit och övat extra för sig själv.

Carol Dahlberg

Ålder: 48 år.
Bor: Södertälje.
Arbete: Motormontör på Scania.
Utbildning: Byggnadsmålare.
Familj: Man och två barn.
Läser gärna: Fantasy och Science fiction.
Ser gärna på film: Star Wars, Star Trek och Sagan om ringen.

Lyssningstips:

Steelbands of Trindiad and Tobago
Desperadoes Steel Orchestr­a – Classical Transcriptions
Amoco Renegades
Phase II Pan Groove

(Finns bland annat på Spotify.)

Något hände där hon satt och lyssnade. Hon hade redan fullt upp med att spela bastuba och bastrombon i två  olika band, och och hade bara tänkt följa med sin son när han provade på steelpan.

Instrumentet är kärnan i en stor folkrörelse i det karibiska oljelandet Trinidad & Tobago. Med åren har det spridit sig till Nordamerika och Europa och också till band här i Sverige.

Carol Dahlbergs son hade länge nyfiket sneglat åt bandet och för ett år sedan arrangerade de en workshop för att rekrytera nya medlemmar. När hon satt där och lyssnade vände sig någon till henne. ”Ska inte du testa också?”

– Jag var såld direkt och efter en kort stund sa jag att jag kommer på onsdag. Vi gick hem tillsammans med ett stort leende på läpparna.

Hela hon utstrålar gläjde där hon spelar och dansar, omgiven av sina drygt meterhöga steelpans. Att hon mitt i denna fartfyllda musik träffar rätt toner på de sex instrumenten är en gåta.

– Man måste bara röra på sig. Rytmerna slås in i en. Man hör de andra runt i kring, och musiken bara sprudlar ur en.

”Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna.”

Bandmedlemmarnas  instrument har tillverkats och stämts enligt ett hantverk, som förfinats i många decennier i Trinidad & Tobago.

– En repetition är som ett träningspass. När man får en ny låt kan det vara stressigt. Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna.

Det är onsdag kväll i mitten av september. När vi först möter The Panoply Steelband sitter medlemmarna i entrén till kulturskolan i Södertälje och väntar på att en lokal ska bli ledig. Strax efter halv sju bär de instrumenten från förrådet till teaterlokalen.

Det är högt i tak och scengolvet inramas av ett stort svart draperi längs ena väggen och en mobil läktare mittemot. Bandet hänger upp instrumenten på speciellt anpassade ställ. Alla utom Carol Dahlberg och hennes kollega i bassektionen, som ställer sina steelpans direkt på golvet. Hon vänder och vrider på de sex basinstrumenten tills de står som hon vill ha dem, i rätt ordning i en cirkel runt henne.

”Det är ingen idé att försöka titta. I början gör man det och då hänger man inte med.”

I Trinidad & Tobago är det inte ovanligt att det är upp till hundra musikanter i ett band. Vid konserter och karnevaler står instrumenten på lastbilsflak som rullas fram sida vid sida. Att se och höra ett steelband är som att uppleva en musik- och dansföreställning. Basmusikanter svingar sina klubbor bakom ryggen innan de träffar tonerna i metallen. Carol Dahlberg utstrålar samma energi och för att nå och hinna med tar även hennes armar vägen bakom ryggen. I vart och ett av instrumenten finns tre toner, och olika toner i varje instrument.

– Det är inte så svårt att träffa rätt. Man lär sig till slut och känner var man har tonerna. Det är ingen idé att försöka titta. I början gör man det och då hänger man inte med.

– Men visst missar jag ibland. Det är oftast när vi spelar ute och instrumenten står på en gräsmatta eller något annat ojämnt underlag.

Carol Dahlberg svingar sina klubbor mot noterna i metallen. ”Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna”. Foto: David Lundmark
Carol Dahlberg svingar sina klubbor mot noterna i metallen. ”Jag lär mig inte noterna, utan en koreografi. Det är som en dans. När jag väl får in det kör jag bara på rörelserna”. Foto: David Lundmark

Medlemmarna börjar komma till rätta bakom sina steelpans. De för dagen tio musikanterna provar melodier och rytmer lite var för sig innan de kommer överens om att starta kvällen med Waka Waka, en av den latinamerikanska sångerskan Shakiras hitlåtar. De repeterar utan någon bestämd ledare och kommer överens om ett lämpligt tempo.

Det svänger härligt med spännande stämmor och basgångar som krydda till melodin. På Trinidad & Tobago spelar orkestrarna all sorts musik. Från kända poplåtar till jazz och klassisk musik. De gör egna arrangemang av låtarna. Oftast med en touch av calypsorytmer.

Alla steelband innehåller instrument av olika storlek. De minsta klingar i höga toner, nästa storlek i mellanregistren och så de stora bassteelpans i djupet, som Carol Dahlberg fastnade för.

– Jag har alltid varit såld på basinstrument och gillar att lyssna på djupa basar som sjunger.

När Waka Waka har klingat ut berättar de att de har den svenska folkmelodin Ack Värmeland, du sköna på repertoaren och att de ska köra den om en stund.

Musiken har alltid haft en stor plats i hennes liv. Ända sedan tioårsåldern när hon tog sina första musiklektioner i samma kulturskola där bandet nu hyr in sig. Hon såg och hörde steelbandet redan när det startade i början av 1990-talet.

Carol Dahlberg hade långt gångna planer på en yrkeskarriär inom musiken och sökte vid flera tillfällen till musikhögskolor. Hon var nära att komma in, men det ville sig inte riktigt. I stället blev det 20 år som byggnadsmålare och hittills sju år som montör på Scanias motorfabrik i Södertälje. Där arbetar hon med motorer till lastbilar, bussar, stridsvagnar, industrier, båtar och reservaggregat på sjukhus.

– Jag står inte på line längre, utan har hand om renovering och byggnation av adaptrar till motorerna inför provkörning.

Hon trivs på jobbet men vill vidare och sonderar terrängen efter något annat inom bolaget, helst då inom design. Att kunna se fram emot repetitionskvällarna med de tre banden underlättar att hålla humöret uppe. Tankar på onsdagskvällarna med steelbandet ger henne lite extra energi.

– Jag kan ha haft en dålig måndag och tisdag. Men på onsdagar är det som en nedräkning innan jag får åka iväg och spela.

Efter ett år i bandet är hon fortfarande relativt grön. Hon lär sig nya låtar genom att ta efter en av medlemmarna som spelade bassteelpans före henne. Är låten ny för hela bandet lär hon sig via noter och genom att lyssna på förlagan. Om det skulle vara en Beatleslåt följer hon Paul McCartneys basgångar för att hitta en basmelodi och rytmik som passar i bandet.

Tidigare har hon övat för sig själv under andra kvällar. Men det går inte längre för rummet där instrumenten står är upptaget. Under juluppehållet ska hon därför låna hem instrumenten.

– Jag ska öva in de tre sista låtarna jag inte hunnit lära mig. Då får jag stå i källaren, i tvättstugan så det inte hörs upp i resten av huset.

Folkmelodin Ack Värmeland, du sköna ska vara med på en spelning till helgen. De inleder med en vända där man kan ana att det är just den låten. Så kommer melodin in, ackompanjerad av spännande ackord med stänk av jazz.

Rytmiskt har man lämnat den lugna visan därhän och ger den en omisskännlig karibisk känsla. De spelar den flera gånger i olika tempon och i en paus berättar de att en arrangör och steelpantillverkare från Trinidad & Tobago som bor i Danmark har skrivit arrangemanget åt dem.

Carol Dahlberg har lagt ner sina klubbor. Hon ler.

– Jag kommer alltid att spela. Nånting. Så länge jag kan röra läpparna eller använda armar och fingrar. 

De linjerade markeringarna i trumman är noggrant tillverkade skarvar mellan de olika tonerna. Foto: David Lundmark
De linjerade markeringarna i trumman är noggrant tillverkade skarvar mellan de olika tonerna. Foto: David Lundmark

Trumförbudet banade vägen för oljefaten

Afrikanska slavars trummande förbjöds av det brittiska kolonialstyret i Trinidad & Tobago. Men de utnyttjade människorna sökte nya uttrycksformer och trummorna ersattes med tiden med bamburör som stämdes i olika toner och som med tiden kompletterades med slagverk av metall.

Med oljeindustrins intåg upptäcktes möjligheten att tillverka klingande musikinstrument av uttjänta oljefat. På 1940-talet såg det som kallas världens yngsta akustiska instrument dagens ljus – steelpan – Trinidad & Tobagos nationalinstrument. En del instrument tillverkas fortfarande på gammalt vis av uttjänta oljefat, medan det stora flertalet är specialtillverkade vid fabriker i Trinidad & Tobago, Nordamerika och Europa.

Steelbanden är en stor folkrörelse och kärnan i landets stora karneval som sägs var världens äldsta. Befolkningen är mycket stolt över sina instrument och sin musik som bygger på soca- & calypsorytmer. De första banden bildades omkring 1940-talet och idag finns hundratals band runt om i landet. Vart och ett med sin egen övningsgård – panyard – populära samlingsplatser som fångar upp ungdomar som annars lätt kan hamna i fel kretsar i de kriminellt belastade storstäderna.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Ny snurr på vinylskivan

Ny snurr på vinylskivan

Den var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

Med uppdrag att roa

Med uppdrag att roa

Carina Engman skiftar mellan pappersbruket och scenen och får hela bygden på gott humör.

Han kan lita på att det bär

Han kan lita på att det bär

Kanske han kom ihåg det ändå. 
Den där gången för länge sedan. Men först pratade vi med Tomas Ledin om Ådalen 31, folkhemmet och 
James Brown.

”Du måste passa på att leva”

”Du måste passa på att leva”

I Fagersta finns en lagerarbetare, Jimmy Koivisto. En man med gitarr, egna låtar och en vilja att säga något. ”Man får inte bli en bitterkuk som bara gnäller.”

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Gällivarefenomenet Hooja gör succé med musik om livet i glesbygd. ­Dagens Arbete luskar i vad som finns bakom skoter­maskerna.

När Jimi mötte Joni

När Jimi mötte Joni

Egentligen stod de långt ifrån varandra. Men en kväll korsades Joni Mitchells och Jimi Hendrix vägar. Nu vet vi hur mötet lät.

”Du får glömma allt, men inte mig”

”Du får glömma allt, men inte mig”

Boken om folkmusiklegenden Izzy Young och hans väg in i demensen är en rörande skildring av hur barn blir föräldrar.

Morden börjar på en lapp i bilen

Morden börjar på en lapp i bilen

I sommar släpps deckarförfattaren Elinor Kapps andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

DA granskar skuggsamhället

Åtal mot bolaget som städade hos statsministern

Åtal mot bolaget som städade hos stats­ministern

Företagaren som anlitat svart arbetskraft för att städa Magdalena Anderssons villa, åtalas för brott mot utlänningslagen. Städerskan Chilo kommenterar: ”Nyheten gör mig glad, äntligen skipas rättvisa.”

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder.
Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

LO-ordföranden: Facken larmar om fusk – men myndigheterna gör ingenting

LO-ordföranden: Facken larmar om fusk – men myndigheterna gör ingenting

Kan fackförbunden göra mer för att få bukt med skuggsamhället? Nu svarar LO-ordföranden Susanna Gideonsson på kritiken. ”När allt ser bra ut på papperet måste vi ha någon som slår larm”, säger hon.

Arbetslivs­kriminalitet: Kollektivavtal ingen garanti för schysta villkor

Arbetslivs­kriminalitet: Kollektivavtal ingen garanti för schysta villkor

Till Syndikalisterna söker sig människor i hopp om att få ut löner som deras arbetsgivare struntat i att betala. Flera har försökt få hjälp av de LO-förbund som finns på arbetsplatsen, men utan resultat.

Så ska Sverige få kontroll över fusket i arbetslivet

Så ska Sverige få kontroll över fusket i arbetslivet

Genom regionala ”Akrim-center”, liknande dem i Norge, vill regeringen städa upp på svensk arbetsmarknad.

”Hela branscher korrumperas”

”Hela branscher korrumperas”

Grov brottslighet, människohandel och modernt slaveri – kriminaliteten är omfattande på svensk arbetsmarknad. Nu krävs förändringar på en rad områden, säger Ola Pettersson, ordförande i Delegationen mot arbetslivskriminalitet. 

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.