”Man måste se till att ramla rätt”
Joel Ross på räddningstjänsten på pappersbruket Billerud utanför Gävle. På fritiden klättrar han uppför stora stenklippor.
Industriarbetarnas tidning
ProfilenNär prästen föreslog spel på församlingsträffen var Markus Nilsson motsträvig. Men efter bara en omgång var han fast. Nu gillar han till och med hur brädspel luktar. Här berättar han om …
Ålder: 31 år.
Bor: Ljungby.
Yrke: Montör på Electrolux.
År som brädspelare: Cirka fem.
Spel i samlingen: Cirka 150 stycken.
Favoritspel just nu: Great Western Trail – konstruerat av Alexander Pfister och rankat som världens elfte bästa spel på forumet Boardgamegeek.com.
I dagens samhälle tror jag det råder brist på att träffas på riktigt för socialt umgänge. Många saknar det nog utan att de ens vet om det. Det är inte samma sak att prata i en chatt som att ses i ett rum och spela spel. Därför tror jag att brädspelen gör stor nytta. Och det är alltid trevligt folk som spelar. Man bjuder in till spel och man lär känna varandra på ett nytt sätt.
Jag tycker det är väldigt kul att spela nya spel och pröva nya sätt att tänka. Ibland är det mycket att hålla reda på i början, men när det väl släpper och man ser ett mönster känns det som att göra mål. När man sitter och spelar kopplar man bort allt annat.
Det finns verkligen spel som passar alla. Våga prova även om det kan se ut att vara svårt och krångligt, oftast är det inte så knepigt som det verkar.
Det är en väldigt speciell och härlig känsla som inte riktigt går att beskriva. Doften, det luktar nytt. Att få ta bort plasten från korten. Att trycka ut alla delar. Det är väldigt trevligt.
Sen är det alltid spännande att se hur det ser ut i verkligheten även om man sett det på bild. Ibland kan jag verkligen känna ”wow” när jag ser illustrationerna och får känna på komponenterna.
Berättat för Jonas Löfvenberg