Facken måste bli folkbildare och diskutera samhällsfrågor. Inte bara vart fjärde år.Helle Klein, chefredaktör

”Den enda vägen ut är att släppa funderingarna och gå vidare.”Stefan Eriksson, krönikör.

DA GRANSKAR VUXENUTBILDNINGEN

”Ella är en riktig terapihund, hon betyder oerhört mycket för mig”, säger Mikael. Foto: David Lundmark.
Bara 4 av 10 kommer ut i jobb efter avslutad arbetsmarknadsutbildning 2017. 10 år tidigare var siffran 7 av 10.
Allt färre fick jobb. Politiska beslut styr vilka arbetslösa som får gå en arbetsmarknadsutbildning. Under år när långtidsarbetslösa prioriterats har färre kommit ut i arbete. Diagrammet visar andelen som har jobb 90 dagar efter avslutad utbildning. Källa: Arbetsförmedlingen. Grafik: Ann-Marie Höglund.
Mikael började svetsa hemma i garaget när han var butikschef. ”Det var det enda vi sålde som jag inte visste något om, och jag ville lära mig för att kunna ge kunderna bra service.” Foto: David Lundmark.

Det stora slöseriet

 Bara  4 av 10 

… kommer  ut i jobb efter avslutad arbetsmarknadsutbildning.  Här är problemen:

Dålig matchning. Utbildningarna har använts för att sysselsätta arbetslösa, i stället för att gå till dem med bäst chanser att få jobb.

Svår elevgrupp. Deltagarna står ofta långt från arbetsmarknaden och kan ha svårt att klara utbildningen.

Akut lärarbrist. Stora problem att få tag på yrkeslärare. Drygt 5 000 nya lärare behövs.

Priset avgör. Även utbildningsföretag som lyckas få ut många i jobb kan förlora uppdraget om en ­konkurrent har ett lägre pris.

Överklaganden. Var fjärde upphandling hos ­Arbetsförmedlingen över­klagas av förlorande aktörer. Utbildningar fördröjs.

Sega startsträckor. Efter en ­upphandling kan det ta tid att få i gång utbildningen. Inom två till fyra år görs en ny upphandling – med risk för ny startsträcka.

Mikael hade redan blivit erbjuden ett jobb. Han behövde bara komplettera sina kunskaper. Men på skolan fanns ingen som kunde lära honom svetsa. DA granskar en miljardindustri där bara fyra av tio får jobb, trots att företagen ­skriker efter arbetskraft. 

 Olika vägar till ett nytt yrke 

Arbetsmarknadsutbildning: Yrkes­utbildningar inom bristyrken för arbetslösa. Beställs av Arbetsförmedlingen.

Komvux: Cirka 220 000 elever läser varje år på kommunernas och landstingens vuxen­utbildning för att läsa in grundskole- eller gymnasiebehörighet. Här finns yrkes­utbildningar på gymnasienivå.

Folkhögskolor: Studier som ger behörighet till gymnasium och högskola samt yrkes­utbildningar.

Yrkeshögskolan: Runt 20 000 personer läser varje år en eftergymnasial ­yrkesutbildning.

 39 600 kronor 

… per person kostar
en grund­utbildning i svetsning (20 veckor) på ­Lernia i Halmstad.

 26  296 personer 

… fick en arbets­marknadsutbildning betald av Arbet­s­­­förmedlingen 2017.

195 klagomål 

… på arbetsmarknads­utbildningarna kom in till Arbets­förmedlingen 2017. Här är några exempel:

Lindome. Restaurangutbildning. ­Efter drygt fem månader går läraren på föräldraledighet och ingen ersättare rekryteras. Trots att utbildningen avbryts tänker utbildningsföretaget ändå utfärda kompetensbevis till eleverna.

Södertälje. Bygg- och anläggningsutbildning. Lärarna är för få och kompetensen otillräcklig.
Göteborg. Fordonsutbildning. ”Snurrig” utbildning. Lärare som skäller, elever som stör och som fuskar på prov. Dagar då man bara är där och inte gör någonting.
Uppsala. Kockutbildning. En deltagare vill avbryta utbildningen som är ”kaotisk”. Elever som inte har förutsättningar att klara utbildningen har ändå antagits.

 1,5 miljarder 

… kronor köpte ­Arbetsförmedlingen arbets­marknads­utbildningar för 2017, från 137 olika företag.

 Här är de största leverantörerna 

Academedia Eductus
Alphace Coaching & Education
Arbetslivsresurs Ar
Arcus Utbildning & Jobbförmedling
Astar
Folkuniversitetet
Hermods
Iris Hadar
Lernia Utbildning
Radix Kompetens
Work For You i Sverige
Yrkesakademin

 Överklagande ­stoppade yrkesförarutbildning 

Hösten 2016 stoppades all arbetsmarknadsutbildning av yrkeschaufförer. En upphandling hade överklagats av ett företag som inte fått uppdraget. Ärendet drevs till domstol, som slog fast att upphandlingen måste göras om. Under tiden låg utbildningarna nere. Först i maj 2017 fanns nya avtal på plats.

 25 procent 

… av Arbetsförmedlingens upp­handlingar överprövas, jämfört med 7 procent av alla offentliga ­upphandlingar.

Det var en förväntansfull Mikael som satte sig i sin gamla Volvo hemma i halländska Rolfstorp den där gråmulna måndagen i januari förra året. De åtta milen ner till Halmstad var som vägen in i ett nytt och ljusare liv för honom.
”Äntligen”, tänkte 38-åringen när han svängde upp på E6:an. Äntligen skulle han få lära sig svetsa på riktigt.

Mikael såg hur dagarna som arbetslös nu tickade mot sitt slut. Och kanske mer än så. Kanske skulle den här svetsutbildningen, som Arbetsförmedlingen köpt åt honom, också innebära slutet på sorgen ­efter hans sambo och livskamrat, som sjutton månader tidigare tynat bort i cancer.

Sorgen som hade gjort honom så trött på sitt tidigare jobb som butikschef, att han till slut ansågs övertalig och fick gå.

Sorgen som han länge bara kunnat hantera genom att svetsa för sig själv hemma i villans källare. Dagar och nätter, månad efter månad, pryl efter pryl.
Ja, hittills hade svetsningen fungerat som en slags ångestdämpande medicin. En smärtlindrande hobby som fått honom att glömma.

”Men nu”, tänkte han när han parkerade Volvon utanför Lernia i Halmstad en timme senare: ”Nu ska svetsningen snart bli mitt levebröd.”

Och det såg genast lovande ut. Bara några dagar in på utbildningen blev han faktiskt erbjuden ett svetsjobb i Varberg. Bara han lärde sig TIG-svetsning, nivå rör, och lite ritningslära. Sedan var han välkommen, som företagets platschef hade sagt.
Vad Mikael inte visste där och då på Lernia var att han – som välutbildad och med många års yrkes­erfarenhet – snart skulle bli ombedd att visa att han kunde tyda tågtidtabeller.

Eller att han skulle få redogöra för skillnaden mellan öronproppar och hörsel­kåpor.
Än mindre anade Mikael att han inte kunde börja svetsutbildningen på en gång, utan att han först skulle vara tvungen att gå en flera månader lång baskurs i industri­teknik.
Nej, det hade han inte tid med, han hade ju ett jobb som väntade.

Fast allra minst anade han att skolan inte skulle ha en godkänd svetslärare på plats. Någon som kunde lära honom det som han behövde: TIG-svetsning och lite ritningslära. Hans biljett in i arbetslivet igen.

Gott om jobb – ont om folk

Mikael är en av 26 296 personer som fick en utbildning betald av Arbetsförmedlingen förra året. Vid sidan om det finns även yrkesutbildningar inom komvux. Där behövs fler platser, menar regeringen, som skjuter till ytterligare nära två miljarder kronor de kommande åren. Dessutom ska antalet platser på yrkeshögskolan mer än fördubblas för ännu en miljard kronor.

”Jag ville bli svetsare, punkt. I stället kostade jag bara ­skattebetalarna en massa pengar, helt i onödan.”

Bakom satsningarna finns ett enormt behov av utbildad arbetskraft. Det är svårt att få tag på folk, inte bara till vården och skolan. Tillverkningsindustrin går för högtryck och skulle kunna anställa fler, om de bara fanns. Men i stället kan företag tvingas säga nej till nya kunder. Som till exempel Skellefteåföretaget Nordtek, som förmodligen skulle kunna fördubbla sin omsättning om de bara hade tillräckligt med personal.

– Det här är ett jättebekymmer, säger företagets vd Krister Koch och fortsätter:
– Vi skulle behöva svetsare, grovplåtslagare, CNC-tekniker, men det finns ju inga. Som det är nu kan jag inte ragga några nya kunder alls.

Samtidigt är 370 000 personer arbetslösa och inskrivna på Arbetsförmedlingen. Därför omskolas och utbildas vuxna, bland annat genom arbetsmarknadsutbildningar. Trots att de är riktade mot just de yrken där bristen på arbetskraft är som störst är det bara fyra av tio som får jobb efter en sådan utbildning. 2007 fick sju av tio jobb.

”Behandlad som en idiot”

Vi träffar Mikael över var sin pizza hemma i Rolfstorp och han berättar hur det blev efter att han steg in genom dörren till Lernia första gången.

Bara en enda gång fick han svetsa på utbildningen. Och eftersom han aldrig fick de kunskaper som han efterfrågade, så rann hoppet till slut ur honom.

Efter knappt två månader struntade han därför i att åka till Halmstad, och snart skulle också chefen för Arbetsförmedlingen meddela honom att utbildningen var avbruten för hans del.

Mikael suckar, lägger ifrån sig besticken och upprepar vad han sagt flera gånger.

– Jag hade ett jobb som väntade på mig. Men i stället kom jag till en lekstuga där jag nästan blev behandlad som en idiot.

– Jag kände mig förolämpad. Betraktad som en bråkstake, dessutom.

Var du det?

– Nej. Jag ville bli svetsare, punkt. Men i stället kostade jag bara skattebetalarna en massa pengar, helt i onödan.

Brister avslöjades

Missnöjd och frustrerad kontaktade Mikael så småningom Svetskommissionen i Stockholm – en branschorganisation som har till uppgift att inspektera svetsutbildningar och godkänna svetslärare. Kritiken måste ju ändå riktas någonstans, tänkte han.

Och nu började det hända saker. Bara några dagar efter samtalet skickade Svetskommissionen en av sina inspektörer till Lernia i Halmstad, som snabbt upptäckte flera allvarliga brister. Bland annat saknades kursansvarig och godkända lärare. Kort sagt, de uppfyllde inte kraven för att vara en godkänd svetsutbildning.

– Min gissning är att Lernia bara ville förhala utbildningen, just på grund av att man saknade rätt lärare. I stället tvingade de på mig uppgifter på nivå för en femteklassare, säger Mikael.

Vi ringer Ulrik Börlin, regionchef för Lernia Halmstad som vi vet att Mikael vände sig till personligen och luftade sin kritik förra våren, i samband med att han slutade utbildningen. Ulrik Börlin var ansvarig för verksamheten vid tidpunkten för Svetskommissionens inspektion, men tycker ”definitivt” att man levt upp till avtalet med Arbetsförmedlingen.

Elever vi har talat med beskriver utbildningen som en plats där man knappt lär sig någonting alls. Har du någon kommentar till det?

– Nej, jag har ingen kommentar till det. Det är i så fall ingenting som har framkommit till oss, varken via elever eller Arbetsförmedlingen.

En elev gissar att Lernia bara ville förhala utbildningen just på grund av att man saknade rätt lärare.

– Mm, okej.

Har du någon kommentar till det?

– Nej, jag kan faktiskt inte kommentera det. Jag vet inte ens vem det är du pratar om, eller vad det här handlar om. Det är inget som har framkommit till mig.

Slöseri med tid

Svetskommissionens utredare Elisabeth Egerblom har engagerat sig i Mikaels fall. Hon menar att Mikael inte alls hade behövt gå den där flera månader långa baskursen. I stället borde han ha fått sina kunskaper bedömda, vilket hade inneburit en kortare utbildningstid och snabbare väg in i arbetslivet igen.

– Absolut, med de förkunskaper som han har, säger hon och fortsätter:

– Det kan ju inte vara meningen att vi ska uppehålla personer, som vill jobba, med saker som de redan kan. Det vill inte Arbetsförmedlingen, och det vill definitivt inte vi i branschen.

I avtalet mellan Lernia Halmstad och Arbetsförmedlingen står det att det ska finnas minst två lärare inom yrkesämnena och att de ska vara godkända. Enligt Lernias kommunikationschef Elias Wästberg har man ”hela tiden haft godkända svetslärare” – en uppgift som Svetskommissionen bestämt avfärdar.
Elias Wästberg uppger också att det ”fanns en pensionerad lärare samt två lärare från Göteborg tillgängliga” under förra våren. Lärare som Mikael säger att han ”aldrig såg svetsröken av”.

I avtalet står också att målet i första hand är att utbilda deltagarna så att de får ett IW-diplom – ett intyg som visar att de klarar både teoretiska och praktiska svetsprov enligt internationella krav.

För en oinvigd kanske det här med att vara certifierad inte spelar så stor roll. Men svetsning är en väldigt speciell process, ett förlopp som hela tiden måste säkerställas. Fel och misstag är inte alltid synliga, men kan få rent av katastrofala följder. Tänk bara på ett brofundament, ett tryckkärl eller ett bogvisir som svetsats fel.

Men hur många elever i Halmstad som har fått ett sådant IW-diplom vill Lernia inte svara på. Det kan däremot Svetskommissionen. Faktum är att inte en enda elev på Lernia Halmstad fick något IW-diplom mellan 10 oktober 2015 och 19 november 2017. Nej, inte en enda. På drygt två år.

”Oacceptabelt”

Carina Paulsen, leverantörs­uppföljare på Arbetsför­medlingen i Stockholm. Foto: David Lundmark.

En morgon i april förra året får Carina Paulsen, leverantörsuppföljare på Arbetsförmedlingen i Stockholm, ett mejl från en kollega. Ett utbildningsföretag i Stockholm – läser hon – vill förlänga utbildningstiden för en elev med tio veckor. Inte för att eleven har presterat dåligt, utan för att företaget inte haft någon CNC-lärare på plats.

 ”Jag tycker att det är helt oacceptabelt. De ska inte få betalt för att de inte levererar.”

Carina Paulsen blir upprörd och svarar genast att hon tycker att det är orimligt att företaget ska få betalt för ”dessa förlängningar”. Det är, skriver hon, ”illa nog att det tar sökandes tid och vårt aktivitetsstöd!”.

Hon beslutar att saken måste utredas, och när DA ringer henne halvåret senare är hon av samma uppfattning.

– Ja, jag tycker att det är helt oacceptabelt. De ska inte få betalt för att de inte levererar.

Att få tag på yrkeslärare är en av de stora utmaningarna när regeringen nu skjuter till extra miljarder för vuxenutbildning.

– Det är en enorm brist på yrkeslärare. Det går ju nästan inte att uppbringa trafiklärare i dag, eller plåt- och ventilationslärare, svetslärare och CNC. Det är jättejättesvårt, säger Carina Paulsen.

Carina Paulsens högsta chef, generaldirektör Mikael Sjöberg, är inte nöjd med vad Arbetsförmedlingen får ut av arbetsmarknadsutbildningarna.

– Det är för få som får jobb efteråt, säger han.
Bara fyra av tio har jobb tre månader efter att de har avslutat en utbildning, trots högkonjunktur och trots att de utbildas till yrken där bristen på arbetskraft är stor. För drygt tio år sedan hade sju av tio jobb efteråt.

Fram till 2007 hade Arbetsförmedlingen som mål att minst 70 procent av deltagarna skulle ha jobb 90 dagar efter utbildningen. Det gjorde att handläggarna var noga med vilka som passade för en utbildning och kunde ha nytta av den. Dessutom jobbade de intensivt med att matcha deltagarna mot arbete efter utbildningen.

2007 togs målet på 70 procent bort. Kort därpå rasade den globala ekonomin i en finanskris, arbetslösheten sköt i höjden och andelen som gick ut i jobb efter en arbetsmarknadsutbildning halverades. Samtidigt beslutade alliansregeringen att utbildningarna enbart skulle användas för dem som stod allra längst från arbetsmarknaden. Många av dem hade svårt att klara utbildningen och att få ett jobb.

Trots att konjunkturen vände uppåt och företagen behövde anställa, fortsatte andelen deltagare som fick jobb efter utbildningarna att sjunka.

Sedan 2014 har Arbetsförmedlingen fått nya instruktioner från regeringen. Utbildningarna ska gå till de som har störst chans att få jobb efteråt, men som skulle ha svårt att få jobb utan utbildningen.

Generaldirektör Mikael Sjöberg är hoppfull. Genom tester och tätare samarbete med arbetsgivare ska urvalet bli mer träffsäkert. Utbildningarna ska inte användas för att sysselsätta långtidsarbetslösa. De som inte är redo för en yrkesutbildning ska få annat stöd först.

– Vi kommer att se ett förbättrat resultat framöver, tror Mikael Sjöberg.

Grafik: Ann-Marie Höglund.

”Kvalitet räknas inte”

Hans-Otto Halvorsen är divisionschef för vuxenutbildningen på statligt ägda Lernia. Han tycker att Arbetsförmedlingens nya ambitioner låter bra. Men det finns mer som behöver förändras, anser han.

Till att börja med borde det löna sig för utbildningsföretagen att få ut så många som möjligt i jobb. I dag är det inte så, säger han. Om Lernia så skulle lyckas få ut varenda elev i jobb betyder det ingenting. Varken för intäkterna eller för chanserna att vinna upphandlingen nästa gång.

– Noll, säger han.

– Vi ska ha handikappanpassade lokaler tillräckligt nära offentlig kommunikation, si och så många meter i takhöjd, en bra fysisk arbetsmiljö och lämna in våra rapporter i tid. Då får jag betalt per elev och dag från Arbetsförmedlingen. Men att matcha dem till jobb ingår inte i avtalet.

När det är dags för ny upphandling har de inga fördelar om många elever har fått jobb.

– Det stämmer, säger Arbetsförmedlingens upphandlingschef Martin Kruse.

Skulle myndigheten ge sådana fördelar till sina gamla leverantörer skulle de bryta mot lagen om offentlig upphandling.

– Då utestänger vi eller missgynnar ­andra leverantörer. Vi får alltså enligt vår uppfattning inte göra så.

I senaste halvårsrapporten skriver Lernia att prispressen inom utbildningssegmentet gör att de inte har lyckats vinna så många avtal som de önskat. De får även mindre betalt för de avtal de vinner och det är svårt att få lönsamhet. 2016 gjorde Lernia Utbildning en förlust på 30 miljoner kronor och förlusterna fortsatte under första halvåret 2017.

Enligt Hans-Otto Halvorsen har Arbetsförmedlingen slutat att ställa krav på kvalitet och i de senaste upphandlingarna bara gått efter lägsta pris.

– Det är inte bra. Det är lätt att räkna baklänges. Ska vi ha kompetenta lärare, rätt utrustning, lokaler med mera så kommer vi inte under ett visst pris. Men jag ser konkurrenter som lägger sig lägre.

Enligt Martin Kruse på Arbetsförmedlingen stämmer det inte att andelen upphandlingar som enbart går efter lägsta pris har ökat.

Trasslet i Umeå

Inte bara Arbetsförmedlingen, utan även landets kommuner, ordnar yrkesutbildning för vuxna. När Umeå kommun för några år sedan handlade upp olika industriutbildningar gick delar av uppdraget till utbildningsföretaget Astar. Hösten 2015 började de första eleverna på den nya VVS-utbildningen.

Några veckor senare sökte några av dem upp skolledningen med en fråga: Är vår lärare verkligen VVS-utbildad? Nej, fick de till svar, men han hade kunskaper. Det var också ”på gång” med en annan lärare, men någon sån dök aldrig upp, berättar eleverna.

Astars biträdande regionchef Hans Brändström känner inte igen beskrivningen. Tvärtom var läraren mycket duktig på rörsvets, vilket ingår i utbildningen.

Det stämmer, svarar en elev, men de fick ingen undervisning i andra moment och läste inte någon teori. Vid en handfull tillfällen fick de hjälp av en yrkeslärare på gymnasieskolan som Astar delade lokaler med, berättar eleven.

Efter tre månader hade flera av eleverna fått nog och tog kontakt med kommunen. Under det möte som följde fick de möjlighet att flytta till en annan skola för att gå färdigt sin utbildning.

– Det var jättebra, men då hade vi missat tre månader av utbildningen och fick ägna mesta tiden åt att läsa in all teori, säger en elev, och fortsätter:

– Visst kan en helt ny utbildning ha lite strul, men för oss var det katastrofmässigt. För vår del blev utbildningen förstörd. Nu efter ett års tjatande har jag lyckats få en lärlingsplats. Det beror bara på att jag har visat att jag vill, inte att jag kan något.

Våren 2016 började nya elever på Astars VVS-program. En ny lärare var på plats, men problemen fortsatte. Det var brist på material, läraren kunde inte visa enkla saker som hur ett rör bockas och hade svårt att svara på frågor. Utbildningen kändes rörig och ibland använde de broschyrer från VVS-företag som studiematerial.

– Det är under all kritik hur det var. Folk tar ju studielån eller lämnar jobb för att satsa på den här utbildningen, säger en av eleverna.

Astars regionchef, Fredrik Eklund, säger att de aldrig har haft någon obehörig lärare och att det inte var något fel med kompetensen hos den här läraren.

– Problemet var att eleverna inte uppskattade hans pedagogik.
– Han var en duktig yrkesman, men han kunde inte lära ut det.

Tillsammans med kommunen tog Astar fram en handlingsplan för att förbättra situationen och sökte samtidigt fler lärare. Efter sommaren 2016 var två nya på plats och vid årsskiftet slutade den gamla läraren. Det blev bättre, men eleverna hade gått miste om en hel del. Som en elev säger:

– Jag känner mig lurad på utbildningen.

Två år efter att utbildningen kom i gång, hösten 2017, blev den godkänd av VVS-branschens yrkesnämnd och kan nu kalla sig ”Förstklassig skola”. För att nå dit har de åtgärdat en lång rad brister – innehållet i utbildningen, kvaliteten på verkstadsutrymmena, omklädningsrum och kompetensen hos lärarna.

Nu har det snart gått fyra år sedan den senaste upphandlingen gjordes och i år måste Umeå kommun enligt lagen göra en ny upphandling. Det är inte säkert att Astar får uppdraget igen. I så fall ska en ny anordnare hitta lokaler, lärare och få rutiner att fungera.

Missnöjda lärare

Dagens Arbete har inte bara varit i kontakt med elever, vi har också pratat med ett flertal lärare runt om i landet. Och många är frustrerade, berättar de. Frustrerade över bristande kompetens, lärarbrist, dåliga lokaler, otrygga anställningar, svårigheten att planera långsiktigt, utebliven kompetensutveckling och så vidare.

Läraren Henrik Tällberg är ordförande i Lärarförbundets expertråd för vuxenutbildning. Han har hört många historier genom åren och han menar att problemen till stor del bottnar i att vuxenutbildningen allt oftare läggs ut på entreprenad. Att själva upphandlingsförfarandet med alla efterföljande överklaganden skapar oro och instabilitet.

– Det är jag övertygad om, säger han.

Nyligen gick Lärarnas riksförbund ut med ett krav på att förbjuda utbildning på entreprenad. Men så långt vill inte Henrik Tällberg gå.

– Vem eller vilka som bedriver utbildningen kvittar egentligen, bara den är bra. Men tyvärr, nu är det många gånger priset som kommunerna tittar på. Den anordnare som erbjuder lägst pris vinner oftast upphandlingen.

Prispressad miljardmarknad

Vi berättar vad vi hört, läst och sett för landets enda professor i vuxenpedagogik, Andreas Fejes vid Linköpings universitet.

– Jag är inte överraskad, säger han.

Under de senaste 20 åren har kommunerna i allt större utsträckning köpt in utbildning från privata företag. Den kommunala vuxenutbildningen har utvecklats till en konkurrensutsatt marknad, där utbildningsföretagen försöker hitta sätt att minska sina kostnader.

– Vad kan man tjäna pengar på? Jo, genom att anställa färre lärare och sänka kostnaderna för lokaler, maskiner, utrustning och så vidare. Och då kommer man att få de där avarterna som ni har stött på, det är jag övertygad om, säger han.

Khalida Ebraheem är glad att hon har träffat sina landsmän i ett annat land än Syrien. ”Här på utbildningen känner jag mig jämställd.” Foto: David Lundmark. Grafik: Ann-Marie Höglund

Fullträffen i Nässjö

I småländska Nässjö har stiftelsen Träcentrum drivit arbetsmarknadsutbildningar mot träindustrin i femton år. De kan visa upp ett bra resultat. 80 procent av kursdeltagarna går ut i jobb efter utbildningen, att jämföra med snittet på 40 procent för samtliga arbetsmarknadsutbildningar.

– Vi har grupper där alla går ut i jobb, säger Träcentrums vd P-O Simonsson.

Att de lyckas så bra beror på flera olika saker, tror han. Till att börja med lägger de stor vikt vid att testa och utvärdera kunskaper, läggning och intresse hos de som anvisas hit.

Bara de som har förutsättningar att få ut något av utbildningen får börja.

– Det är vansinne att lägga 23 veckor på någon som inte vill.

De har också märkt att det många gånger behövs mer än bara yrkesutbildning. I stort sett alla deltagare är nyanlända och många har lämnat både karriärer och egna företag bakom sig i sitt hemland. Men här är risken stor att oskrivna regler som de har med sig hemifrån krockar med de svenska.

– Vi vågar ta i frågor som många andra inte tar i. Vi lär dem att avkoda de osynliga reglerna, hur de ska bete sig och uppträda, säger Carl Karam.

Han fungerar som en brygga mellan kursdeltagarna och företagen där de till slut gör sin praktik. Tillsammans med lärarna försöker han matcha rätt person till rätt företag.
Carl Karam fortsätter att hålla kontakten under praktiken, hjälper till att reda ut missförstånd och svarar på frågor. De får fortsätta att ringa honom efter utbildningen om de behöver.

Hadi Ejbara från Syrien har jobbat sedan han var åtta år. Han har tillverkat möbler, dörrar och fönster. Trots yrkeserfarenheten är utbildningen nyttig tycker han.
– Allt är bra med den. Jag tipsar alla mina vänner att söka hit. Den delen som handlar om social kompetens är jätteintressant. Och lärarna är underbara.

Träcentrum i Nässjö är inget vanligt utbildningsföretag. De är en stiftelse som startades av företag i träindustrin och ett av deras mål är att förse branschen med arbetskraft.

En riktig förebild, tycker Jan Nordin på Arbetsförmedlingen i Eksjö, och det är det noggranna urvalet av deltagare som är nyckeln till det goda resultatet.

– Vi har haft kandidater som har försökt komma med flera gånger, men inte lyckats. Sen plötsligt har de förstått, eller hört från kompisar, att det är en bra utbildning. Då anstränger de sig med att plugga svenska. De får kämpa lite för att komma in, får en sporre. Sen när de har fått en plats pratar vi med dem om att de ska ta med uppgifter hem och plugga, visa intresse och kämpa. Då kan vi nästan lova att de kommer att få jobb.

Nästa år är det dags för en ny upphandling. Trots att Träcentrum lyckas få ut nästan alla deltagare i jobb är det ingen garanti för att de får uppdraget igen.

– Man struntar i stort sett i resultaten. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det har så liten betydelse i upphandlingen, säger P-O Simonsson.

Det är bra med konkurrens, men priset får styra för mycket tycker han.

– Vi har byggt upp och investerat. Sen torskar vi kanske i nästa upphandling. Då står vi här med Skandinaviens bästa utbildningslokaler och den allra bästa relationen med industrin.

Mikael vet inte hur länge han har råd att ha kvar huset som han delade med sin sambo. Efter ett år av kämpande för utbildning är ersättningsdagarna slut. Foto: David Lundmark.

Ett år av väntan

Kontrasten blev för stor.
Hemma: en döende sambo. På jobbet: kunder som kom in och tyckte att det var en katastrof att skruvdragaren gått sönder.

Mikael klarar fortfarande inte av att gå tillbaka till sitt gamla yrkesliv där hans enda drivkraft var att tjäna mycket pengar.

Det är ett år sedan han klev in på Lernia i Halmstad och trodde att han snart kunde få svetsjobbet han blivit lovad. Nu finns certifierade lärare och en godkänd svetsutbildning, men inte för den inriktning som Mikael behöver.

– Arbetsförmedlingen har erbjudit mig att få träffa en jobbcoach. Det ska jag, men jag tror inte att det kommer att tillföra något.
– Jag vill ha ett jobb som ger livet ­mening. Inte ett jobb bara för att tjäna pengar.

Den arbetsgivare som tänkte anställa Mikael efter utbildningen lyckades inte hitta några svetsare. Inte förrän han började leta utomlands.

Nu jobbar några svetsare från Baltikum på verkstaden.

MARIE EDHOLM, me@da.se, PONTUS OHLIN, po@da.se

6Kommentarer

Jonnie Svensson:

Man blir både förbannat och upprörd efter att läst artikeln om Mikael och hur AF fungerar, Trots att det inte är någon nyhet hur illa yrkesutbildningsupphandlingarna har sköts på ett flertal områden. Snarare liknar det ett återkommande mantra. Detta trots att Mikael Sjöberg och Ylva Johanssons försäkringar att en bättring är på väg fortsätter även om det förhoppningsvis än i mindre skala.
Gång efter gång har utbildningsföretag skrutit om sina förträffliga utbildningar och vilket fantastiska nätverk de har med arbetsgivare med strålande utsikter för deltagarna. Vilket har visat sig vara en fet lögn för många. När utfallet är att endast 4 av 10 kommer ut i jobb efter utbildningen så finns det anledning att fråga sig hur det är möjligt att det blivit så fel. Trots de synpunkter och förslag som tas upp om behovet av behovet en skärpning av urvalskriterier gällande deltagare i yrkesutbildningarna är kända sedan lång tid tillbaks. En vanlig ursäkt är att en del deltagare ”står långt ifrån arbetsmarknaden” vilket är sant, men dom kommer definitivt inte närmare genom att en än gång misslyckas på grund av misslyckade handlingsplaner från AF. Vad har hänt och händer med de 6 av 10 som det inte har lett/leder vidare till ett jobb?
Är antalet utbildningsplatser dimensionerade till efterfrågan hos arbetsgivare? Om det är så så måste arbetsgivare vara fly förbannade när endast 4 av 10 motsvara deras önskemål.

Det heter att AF har ett gott samarbete regionalt med arbetsgivare och branscher men ändå slår det fel, Hur är det möjligt? Är det så att det finns ett bra och utvecklat samarbete så är det helt uppenbart att kommunikation brister någonstans på vägen till handläggare på AF. Vilket i sin tur drabbar den arbetssökande inte bara nu utan även i framtiden.

Ser vi på se andra arbetsmarknadspolitiska program som Plusjobb, gröna jobb, Fas3 och allt vad de heter som har sjösatts genom åren finns det anledning att vara mörkrädd. Även om syftet inte enbart varit att de ska leda till ett jobb så har resultaten varit katastrofala. Den ena utredningen efter den andra har visat på nedslående och urusla resultat, ändå har det fortsatt. Hur är det möjligt?

Misslyckanden har ofta berott på dålig insikt och kontakt med arbetsgivare, bristande kunskap om behovet av anställningar nu och framöver i de olika yrkesområdena och att inte vara tillräckligt lösningsinriktad. Vilket även speglar av sig i den politiska debatten vilka jobb det handlar om utelämnas. Politiker kan inte skapa jobb men däremot sysselsättning, utbildning och matchning, sant till vis del. Men hur ska dom pricka rätt när man inte kan svara på vilka anställningar som de olika satsningarna ska leda till och för hur många?

Hur många år har vi inte hört återkommande diskussioner som inte lett till någon framgång för de arbetssökande. Vore önskvärt att våra förtroendevalda även koncentrerade sig på jobben dit insatserna ska leda till.

Kommer ihåg en handläggare på AF som sa orden ”jag tror inte längre på det här” och det visar på hur illa ställt det är.

En privatisering av AF löser inte det här problemet utan skapar nya problem.

Berit Ståhl:

Det är hög tid, i princip för sent, att sluta dalta och avisera inspektioner och revision.

Det obegripligt att Sverige uppför sig så aningslöst när det gäller upphandlingar i allmänhet och upphandling av utbildning i synnerhet.

Maria Modin:

Min man får Dagens arbete som pensionerad pappersarbetare.
Läste med spänning er artikel om vuxenutbildning. Det var bra och intressant med tyvärr var rubriksättningen fel för mig som jobbar som chef för den kommunala vuxenutbildningen i Sollefteå kommun.
Det artikeln så bra beskrev var arbetsmarknads utbildningar och dess tillkortakommande, det som i första hand Arbetsförmedlingen upphandlar och i viss mån även den kommunala vuxenutbildningen i en kommun.
AF och Kommunal vuxenutbildning har hemskt olika villkor, och jag delar i högsta grad den kritik som ni pekar på i artikeln. Synd bara att den vuxenutbildning som jag inte riktigt känner igen mig i får bära hundhuvudet.
Inom vuxenutbildningen jobbar vi utifrån skollagen, vi sätter betyg, kavlitetsuppföljer och har ett stort ansvar gentemot våra elever, ofta får dom låna pengar från CSN för att delta och det ställer krav tycker jag.
Vinsterna som dessa utbildningsföretag gör på att tulla på kvalité retar mig så fruktansvärt! I Sollefteå använder vi oss i första hand av gymnasieskolan utbildade yrkeslärare, vi slänger inte in vem som helst, det får vi inte det regleras bland annat i betygssättningsförutsättningar.

Som kommun ansöker vi om statsbidrag från skolverket för att bedriva yrkesutbildning. Där får vi en summa men vår egen kommun måste gå in med lika mycket pengar för att vi ska få nyttja pengarna från staten. Arbetsförmedlingen har alltid haft en helt annan högre summa pengar till sitt förfogande och ända levererar dom inte! Det upprör ska ni veta!

Maria Modin
Verksamhetschef Reveljen
Sollefteå kommun

Robert Kristiansson:

Lernia följer inte avtalet efter vad som efterfrågas i avtal och Arbetsförmedlingen efterlever inte uppföljning av vad aktörens ska leverera. Lärare och elever på svetsutbildningen i Halmstad far illa och skattebetalarna får stå för notan. Hoppas Dagens Arbete följer upp vad som påbörjats.

Patrik Grahn:

Ett skräckexempel på ett företag som inte är seriös alls, när man inte ger en person det utlovade svetsutbildningen alls .Lernia håller inte var dom lovar alls och är det flera fall där Lernia inte har hållt sina utlovade löften alls så borde man ifrågasätta om Lernia ska bedriva svetsutbildning,och i så fall borde nog Arbetsförmedlingen riva upp alla avtal med Lernia.

Peter, fortfarande arbetslös…:

Jag blir så illamående när jag hör Alliansen påstå att Stefan Löven motarbetar långtidsarbetslösa, när det i själva verket var högerblocket som kvaddade allt för väldigt många när dom hittade på galenskaper med fas3-åtgärderna.

Jag och många med mig blev TOTALT uteslutna från möjligheter att förkovra oss i ny maskinteknik med mera, exempelvis så blev jag portad från arbete av högern genom att jag tvingades avsluta en CNC-verkstadsteknisk utbildning.

I mitt fall så fick jag börja en CNS-maskinteknisk utbildning på 12 månader. En alldeles på tok för lång utbildning, som Lernia höll i. Med mer maskintid så fixar de flesta den på 3 månader. Hur som helst, efter sex månader kommer Arbetsfördlingen och säger att jag inte får fortsätta, då mina fas 2-dagar hade tagit slut och fas 3 startade. Detta var 2010.

Sedan dess har tiden och utvecklingen gått så fort att jag är både frånkörd och omkörd, på gränsen till överkörd.

I åtta år höll de på med detta och jag och väldigt många blev exkluderade från att komma vidare, Högern hade slagit oss i bojor, på riktigt.

Upprepa inte misstaget att köpa deras ”skattesänkningar”, för det gynnar endast dem som har överflöd och slår hårt mot dom som sliter, på sjukhus, skolor och i åldringsvården.

Och sätt framför allt STOPP för privata aktörer som skor sig hejdlöst på så kallade ”omsorgsverksamheter”. Vi betalar dem miljonbelopp av skattemedel som går rakt ner i deras fickor.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Stopp för nya deltagare på industriutbildningar

Efter DA:s granskning stoppar Arbetsförmedlingen nya elever till industriteknikutbildningen på 13 orter. Om de fyra utbildningsföretagen inte kan visa att man har tillräckligt bra svetsutbildning sägs avtalen upp.

1

Var tredje industriutbildning utan behörighet

Var tredje arbetsmarknadsutbildning i industriteknik saknar behörighet att utfärda diplom för svetsning, visar DA:s genomgång.

Nu skärps kraven på industriutbildningar

Arbetsförmedlingen skärper kraven när man nu köper upp ny industriutbildning: 60 procent av deltagarna ska klara kunskapstestet i slutet av utbildningen. För dåliga resultat kan leda till förlorat uppdrag.

2

Kompetensbrist – en överlevnadsfråga för industrin

Debatt”Tre av fyra teknikindustriföretag måste anpassa sin verksamhet efter bristen på kompetens. Det behövs bättre samverkan mellan kommuner, utbildningsanordnare och företag och bättre kompetensutveckling för anställda”, skriver sex tunga företrädare för fack, industri och forskning. 

2

Hård prispress i industriutbildningen

Priset på arbetsmarknadsutbildningar har pressats, men varierar kraftigt i landet. En vecka på industriteknikutbildning kan kosta 4 800 kronor på en ort och 1 780 på en annan. Statliga Lernia prispressar mest.

1

”Vi behöver politik – inte mer marknad”

DebattAtt privatisera Arbetsförmedlingen är att gå åt precis fel håll. En fungerande vuxenutbildning och matchning behöver en stabil arbetsmarknadspolitik, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

2

Efter DA:s granskning: Arbetsförmedlingen granskar Lernia

Efter DA:s granskning ska Arbetsförmedlingen nu granska varför inte en enda svetselev på Lernia Halmstad fick något diplom under drygt två år.

1

”Sluta sprida fel fakta”

DEBATT”Centerpartiet förvränger fakta när de vill driva fram en privatisering av Arbetsförmedlingen. Det är både uppseendeväckande och allvarligt”, skriver arbetsförmedlaren och debattören Johan Berg.

2

Bara varannan elev nöjd med industriutbildningen

Inte ens hälften av de som deltar i en industriteknisk arbetsmarknadsutbildning tycker att den motsvarar förväntningarna, visar en ny rapport från Arbetsförmedlingen.

”Matchningen måste förbättras”

DEBATTArbetsförmedlingen behöver renodla sitt uppdrag till myndighetsutövning – kontroll och uppföljning. Privata aktörer kan bättre specialisera sig på olika branscher, skriver Fredrik Christensson, riksdagsledamot i arbetsmarknadsutskottet för C.

2

”Stort behov av social kompetens”

DA MÖTERVåga fråga i stället för att låtsas att du kan. Kom i tid. Ta instruktioner från kvinnor. Carl Karam jobbar på Träcentrum Nässjö och Eksjö med att rusta blivande industri­arbetare med svensk social kompetens.

”Handlade bara om att få in pengar”

Staffan Lahti är en erfaren svetslärare men för två år sedan fick han nog. Prispressen gjorde utbildningen undermålig: "Man svetsar med tunn plåt och billigaste tråden. När de sedan kommer ut och ska pinnsvetsa en balk vet de inte hur man gör"

Svetskommissionen vill höja nivån

Svetskommissionens Elisabeth Egerblom tycker att det borde finnas en lägsta nivå på vad en utbildning kostar och vill ha högst 12 elever i varje klass.

”Yrkeshögskolan är en förebild”

DEBATTFöretag måste samverka mer för att hitta vilken kompetens som saknas och kommuner behöver samarbeta bättre, för att kommunal arbetsmarknadsutbildning ska ge bättre resultat, skriver Henrik Smedmark, utbildningschef på Trä- och Möbelföretagen.

”I stället för slagträ behövs pragmatisk politik”

Debatt”Arbetsmarknadsministerns utbildningsstrategi är farlig i lågkonjunktur. Kommunal vuxenutbildning och traditionell arbetsmarknadsutbildning måste komplettera varandra, skriver Maria Mattsson Mähl, styrelseledamot i Svenskt Näringsliv.

Utbildningskaos hotar industrin

LEDARE”Att allianspartierna inte i första hand tänker på arbetarnas väl och ve är inget att förvånas över men att de så uppenbart struntar i företagens bästa är uppseendeväckande”, skriver Helle Klein.

C och M: ”Lägg ner ­Arbets­förmedlingen”

Låt andra ta över Arbets­förmedlingens uppdrag och ge mer betalt till de som lyckas få arbetslösa i jobb. Så ska resul­taten förbättras, menar Moderaterna och Centerpartiet.

Ministern: ”Rätt personer ska utbildas”

Mindre sysselsättning och mer matchning. Så ska Arbets­förmedlingen lyckas bättre med arbetsmarknadsutbildningarna, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Läs mer från Dagens Arbete:

Tack vare roboten och att Pierre Andersson fick kompetensutveckling kunde produktionen tas hem igen. Tidigare tillverkades packningarna manuellt i Bosnien. Där har arbetarna nu fått andra arbetsuppgifter. Foto: David Lundmark

Därför plockas jobben hem

Automation.Nu är det lönsamt att flytta hem produktionen till Sverige. Ny teknik och flexibilitet är viktigare än lönekostnaden, visar en ny undersökning av åtta företag som tagit hem tillverkning. Ett av dem är Ewes stålfjäder i Bredaryd.

Det vi fick med oss

Bildreportaget”Milaya” svarade nästan alla kvinnor på frågan vad de fått med sig på flykten från Sydsudan. De samlade de viktigaste ägodelarna i lakanet och bar knytet mot gränsen. Fotografen Nora Lorek har besökt det ugandiska flyktinglägret Bidibidi, ett av världens största.

Era berättelser gör skillnad

KRÖNIKAIF Metalls krav står fast– oavsett vilken regering det blir.

Framtidens industri

Alla slåss om skogen

VägvalSkogen är vårt gröna guld. Den ska ge oss jobb, klimatsmarta produkter och öka våra exportintäkter. Men den ska också vara natur, ett skydd för hotade arter och känsliga ekosystem. I en gransumpskog utanför Bräcke blir konflikten tydlig. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

Framtidens pussel går inte ihop

DA Reder utDen svenska skogen kan bli allt från toapapper, hus och drivmedel till kalsonger och bioplast. Dessutom ska den skyddas. Det blir en dragkamp. DA lät representanter för olika intressen säga hur de vill använda skogen.

Ladda ner senaste DA här!

Dagens Arbete finns nu som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

Inget rostbälte i Sverige

Sverige har inget ”rostbälte”, det är en myt att industrin på landsbygden är döende. Här finns levande företag och också riktiga snabbväxare. Problemet är i stället att tjänstebolagen mest finns i storstäderna. DA:s Harald Gatu har läst en rapport från Industrins ekonomiska råd.

Gruvtolvans ordförande avgår efter krogbråk

Ordföranden för Gruvtolvan i Kiruna, Ove Stålnacke, har lämnat alla sina fackliga uppdrag. Orsaken är ett bråk på krogen förra lördagen.

”En försäkring ska hålla även i en lågkonjunktur”

ANALYSIF Metall har länge sagt tvärnej till att införa inkomstförsäkring, många andra LO-förbund redan har. Nu kan en omsvängning vara på på gång, skriver DA:s Anna Julius. En orsak är de allt tydligare lockropen från Unionen.

3

832 franska arbetare stämmer Goodyear

Däcktillverkaren Goodyear lade ner sin fabrik i franska Amiens för fyra år sedan. Nu har fler än 800 arbetare stämt bolaget inför arbetsdomstolen. De hävdar att stängningen var olaglig och kräver höga skadestånd.

Max Gustafson får EWK-priset

Satirtecknaren Max Gustafson får 2018 års EWK-pris, som bland annat Dagens Arbete står bakom. "Precis den typ av ryggdunk man behöver för att samla kraft i en orolig politisk samtid", säger han.

Caroline Mäkitaavola. Foto: David Lundmark

”Gillar att jag får vara kreativ”

Det här gör jag Caroline Mäkitaavola är producerar annonsblad för Svenska Civildatalogerna.

Esab kryddar lönerna inför nedläggningen

Nedläggningen av Esabs svetstrådstillverkning i Sandviken ligger fast. Men ett nytt avtal ger bland annat de 35 anställda uppemot dubbel lön fram till årsskiftet, när tillverkningen flyttas till Tjeckien.

1

Svensk elektriker ledande i Europa

Yrkes-EMUppgifterna var många och tiden knapp. Efter tre dagars intensivt arbete kunde industrielektrikern Martin Lindelöw ta hem guldet vid Yrkes-EM i Budapest.

Vi bygger starkt för framtiden

KRÖNIKAVårt förbund har goda förutsättningar att växa.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Vi fortsätter kampen framåt

KrönikaEn ny tid, med en ny riksdag ställer nya krav på förbundet.

Facken låter avtalen löpa till 2020

IF Metall, GS och Pappers beslutade i veckan att inte säga upp det sista året i sina treåriga avtal. Orsaken är att reallöneökningarna bedöms att fortsätta och att omvärlden inte ändrats så mycket jämfört med när uppgörelsen gjordes i fjol.

”Jag trivs jättebra”

Vad hände sen?Hussein Oubaid kom till Sverige 2012, jobbade som pizzabagare och utbildade sig till svetsare. När DA mötte honom 2016 hade han ett nystartsjobb på Dala Kommunalteknik. Nu har han fast arbete och har nyss blivit husägare.

Skogsarbetsgivare backade inför AD

Arbetsgivaren hade varken betalat ob-tillägg eller övertidsersättning till den rumänske skogsarbetaren, och stämdes av GS-facket inför Arbetsdomstolen. Efter förlikning får han ut all lön plus skadestånd.

Roger Larsson, Henrik Lindström, Hans Ärlemar, Keijo Naisniemi och jämthunden Cigge. Foto: Jonas Löfvenberg

”Kaffet är nästan det viktigaste”

Da testarJakten är viktig, men den kräver också riktigt hett kaffe. DA har låtit fyra kompisar i Nianfors testa fram den bästa termosen att ha med sig på älgpasset.

Förhandlingarna på Iggesund fortsätter

Förhandlingarna mellan Pappers och Holmen om neddragningarna i Iggesund är långt ifrån klara. Men nu menar sig facket ha vunnit en delseger, genom att att rädda ett antal jobb från outsourcing.

Vänster i bild: Niklas Ekelöw Höger i bild: Emanuel Näslund Bilden tagen av: Viktor Fremling för WorldSkills Sweden

De vill bli bäst i Europa

I morgon drar Yrkes-EM i gång i ungerska Budapest. 32 svenska ungdomar tvälar i 27 olika yrkesgrenar. Emanuel Näslund och Niklas Ekelöw tänkte vinna i klassen automationsteknik.

1
Illustration: REBECCA ELFAST

Så får du hjälp med din migrän

Koll påHuvudet spränger och du vill kräkas. Det kan vara migrän. Vi tog hjälp av huvudvärksspecialisten och läkaren Mattias Linde för att ta reda på vad du kan göra.

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall. Foto: Ylva Bergman

”Vi tycker att vi är lite mer än ett särintresse”

IF Metalls ordförande Marie Nilsson hävdar att SD gör att riksdagen får en borgerlig majoritet med en ”svårsmält syn på arbetsrätten”. När riksdagen öppnar på måndag får alla ledamöter en broschyr med förbundets fyra viktigaste krav.

1

Välkommen till Kina

BildreportagetLars Tunbjörk är en legendarisk svensk fotograf, som bland annat medverkade flitigt i Dagens Arbete. Hans livsverk hyllas nu på Fotografiska i Stockholm. Här finns bland annat några bilder från hans skildring av hur Kina klev in i det moderna konsumtionssamhället.

Möt A-kassans nya robot

Den nya handläggaren på IF Metalls A-kassa jobbar dygnet runt. Kim är en chattrobot, som blir bättre på att svara ju mer du frågar.

Ingen semester men långledig i maj och augusti. Perfekt, tycker Morgan Frösslund. Foto: Ola Torkelsson

Fabriken som tog bort semestern

NÖJDAScan Dust i Landskrona stänger inte under sommaren. Semesterdagarna är utlagda i schemat som gör att de anställda får fler långledigheter. Medlemsomröstningarna ger samma svar varje gång – fortsätt systemet!

Finanskrisen

Bortom all kontroll

BANKKOLLAPSENI morgon är det tio år sedan den amerikanska banken Lehman Brothers gick i konkurs. Paniken spred sig på världens börser och skapade massarbetslöshet. Ångrade någon i finansvärlden sig? Egentligen inte, enligt de spelfilmer och romaner som DA:s Rasmus Lygner plöjt.

1

”Vi tittade på varandra och förstod ingenting”

AnalysFinanskrisen för tio år sedan gav tron på helt fria marknader en törn. Världen undvek en ren depression genom en "ekonomiskpolitisk hjärt- och lungräddning i sista sekund", skriver DA:s Harald Gatu.

Riksdagsvalet 2018

”Nu krävs det öppenhet och ödmjukhet”

IF MetallIF Metalls ordförande Marie Nilsson anser att samarbete över blockgränserna är bästa sättet för att hålla Sverigedemokraterna utanför regeringsmakten.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.