Industriarbetarnas tidning

Metall-ledaren Bert Lundin är död

3 februari, 2018

Skrivet av

Förre förbundsordföranden i Metallindustriarbetareförbundet Bert Lundin har avlidit. Han skulle i vår ha fyllt 97 år.

Bert Lundin anses ha varit en av de mest framträdande och inflytelserika förgrundsgestalterna inom efterkrigstidens arbetarrörelse. Han ledde Metall under några av de år som fackföreningsrörelsens ställning var som starkast, mellan åren 1971 och 1981.

Under det årtiondet drev Metall frågor som kom att få stort genomslag i den politiska debatten under lång tid. Såväl MBL som löntagarfonderna hade sitt ursprung i krav från det förbund som Bert Lundin ledde. Det var nu som det ”fanns en bred folklig opinion för att äntligen förverkliga Per Albin Hanssons folkhem” som Bert Lundin själv uttryckte det i sina memoarer Ett liv i Metall.

Efter pensioneringen 1981 höll Bert Lundin låg profil i den livaktiga samhällsdebatt som hans förbund hade utlöst. Men häromåret sa han till Dagens Arbete att löntagarfonderna skulle ha gjort Sverige bättre. ”Då hade inte de rika kunnat bli ännu rikare som i dag. Då hade vi haft koll på dem. Då hade vi kunnat öka investeringarna och satsa på sånt som hade varit värt att investera i”.

Bert Lundin föddes 1921 i Lysekil, uppväxt i ett metallarbetarhem. Pappan var alltsedan pojkåren supportsvarvare vid Skandiaverken. Från början hade Bert Lundin inga planer på att följa pappan i spåren. Helst ville den slöjdintresserade ynglingen bli snickare men för en trettonåring som slutat skolan fanns inga sådana jobb att få. I stället kom han till en liten reparationsverkstad. Efter några månader bytte han till pappans arbetsplats och han steg in i en värld av blästrare, tackjärnsfilare, kannringsslipare. Lönen: en femma direkt i handen varje fredag, förutsatt att verkstadsägaren var stadd vid kassa.

Bert Lundin blev tidigt fackligt och politiskt intresserad. På fritiden läste han matematik via Hermods distanskurser vilket skulle komma till nytta när han granskade tidsstudiemännens uträkningar av ackorden. I SSU-klubben redigerade han tidningen Röda faran och gick i klinch med traktens nazister.

Efter 18 år på Skandiaverkens reparationsverkstad hängde Bert Lundin av sig blåblusen och begav sig till Stockholm. 1952 började han på Metalls förbundsexpedition som verkstadsombudsman. Arbetsplatsen hade lärt honom mycket ”om arbetets ansvar och svårigheter. Om arbetets glädje och stimulans. Den hade lärt mig allt om sammanhållning och solidaritet. Om fackföreningens betydelse för bättre arbetsförhållanden. Om arbetarrörelsens stora insatser för att skapa demokrati i ett klassamhälle, styrt av de som ägde.”

Han lämnade en verkstadsindustri som höll till i kalla dragiga lokaler där remmar och kugghjul kunde fördärva livet för den som hade otur. Där arbetarna hänvisades till utedass, arbetade minst 48 timmar i veckan och åtnjöt betydligt färre semesterveckor än kontorsfolket. Det fanns mycket att göra för den som brann för det fackliga och politiska moderniseringsarbetet.

1958 valdes han till Metalls avtalssekreterare just vid tidpunkten för den solidariska lönepolitikens genombrott. Det var nu som fackföreningsrörelsen lyckades städa ut kvinnolönerna ur avtalen och Bert Lundin brukade själv berätta hur han kom på formeln som innebar låglönesatsningar för LO-kollektivet. Metoden var, enkelt uttryckt, att de som tjänade mest avstod löneutrymme åt dem som tjänade minst. På tio år ökade kvinnornas andel av männens löner från 70 till 95 procent.

1967 utsågs han till andre förbundsordförande och fyra år senare efterträdde han Åke Nilsson som förbundsordförande i  det som då var landets största fackförbund. Det socialdemokratiska partiet lyssnade till Metall. Det här var en tid då stora metallklubbar ute i landet kunde ha direktnummer till finansministerns kontorstelefon och då förbundsordföranden regelbundet dryftade dagspolitiken över en grötfrukost med industriministern. Bert Lundin var ledamot i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott 1975-84.

Bert Lundin satt också i ledningen för Internationella metallarbetarefederationen IMF som stöttade sköra fackföreningar i både nya och gamla, sönderfallande diktaturer. Medan fascistiska regimer i Sydeuropa föll samman stärkte de latinamerikanska militärjuntorna sitt grepp. En resa i Latinamerika i början av 1970-talet gav starka intryck. För två år sedan hedrades Bert Lundins insatser för den chilenska fackföreningsrörelsen då han fick ta emot en prestigefylld orden av Chiles regering.

Bert Lundin brukar beskrivas som en intellektuell arbetarledare. Han var beläst och slukade skönlitteratur, uppväxt med Folket i Bild och dess bokutgivning som nådde hundratusentals arbetarhem. Han var en uppskattad talare och det märktes, säger de som tagit del av hans talekonst, att han lade stor vikt vid språket.

Med alla sina aktiva år, från mitten av 1930-talet och framåt, kan Bert Lundin sägas förkroppsliga en betydande del av den svenska arbetarrörelsens historia. En historia som han själv vårdade och intresserade sig för, inte minst på gamla dagar som ansvarig studieorganisatör för kulturhistoriska Jernarbetarnes verkstadsklubb på Skansen. Där kunde han innan bildningsmötena ses göra i ordning kaffet åt alla deltagare som väntades. Så vill många minnas Bert Lundin, som en oförtröttlig folkrörelsemänniska.

–En gigant och stor förebild är borta, kommenterar statsminister Stefan Löfven, tidigare ordförande för IF Metall

Bert Lundin efterlämnar hustrun Inga-Lisa och dottern Elisabeth med familj.

Läs mer:

Chile hedrar Bert Lundin

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”En historisk förändring”

”En historisk förändring”

IF Metall: Ordentlig satsning på omställning. Överenskommelsen kan också minska långa inhyrningar.

Svenskt hantverk hett i kristider

Svenskt hantverk hett i kristider

Trots pandemin är orderböckerna fulla hos svenska hantverksföretag. Knivar, yxor, kläder och heminredning är några succébranscher där anställdas skicklighet gör skillnad.

Stå upp för skydds­ombuden

Stå upp för skydds­ombuden

Personlig erfarenhet från arbetsplatserna går inte att ersätta med en chattbot på Arbetsmiljöverkets hemsida, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Var femte skyddsrond digital under pandemin

Var femte skyddsrond digital under pandemin

När många arbetsplatser inom industrin stängde för fysiska besök fick IF Metalls regionala skyddsombud ta till digitala verktyg. Var femte skyddsrond genomfördes digitalt förra året.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.