Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Det krävs en pragmatisk lösning”

6 februari, 2018

Debatt Medlemmar med flera olika jobb bör kunna vända sig till vilket fack som helst och få hjälp. Om inte förbunden kan lösa de byråkratiska problem som uppstår kommer facken att dö ut, skriver GS centrala ungdomskommitté.

Pengar. Endast det och ingenting annat handlar det om. Fackens brist på samarbete, både mellan förbunden inom LO och mellan Centralorganisationerna LO, TCO och SACO, beror på ovilja att ta kostnader för medlemmar som inte nödvändigtvis tillhör ens eget förbund.

Detta måste vi vara extremt tydliga med när vi diskuterar sinsemellan, om vad vi ska göra åt det stora problemet med att organisera unga människor, som har jobb i flera olika branscher.

Det kommer att kosta pengar. Kortsiktigt. Men det vi kommer att få tillbaka som arbetarrörelse långsiktigt, kommer att vara ovärderligt. Vad är det då vi ska få tillbaka långsiktigt? Jo, 700 000 möjliga medlemmar som just nu befinner sig i fackföreningslimbo.

Konsekvenserna av detta velande och denna passivitet, kan bli ödesdigra för arbetarrörelsen. Men fackföreningar i Sverige har genom historien, gång på gång, visat att problem är till för att lösas. Vi i GS-fackets centrala ungdomsråd, tror därför inte att detta problem är ett oöverkomligt hinder. Det enda som krävs är bara att förbunden sätter sig ned, släpper alla historiska motsättningar och öppnar sina sinnen för arbetarrörelsens ”greater good”. Gammalt tänk måste få självdö. Vi har inte råd att vara konservativa.

Unga människor som avstår att gå med i facket bara för att de har flera jobb och inte vet vilket fack de ska gå med i, måste få ett alternativ. Vi måste ge dessa människor en smidig möjlighet till ett medlemskap fritt ifrån byråkrati, fackförbundsrivalitet och pengabråk. Inser inte förbundsstyrelserna att dom sågar av den gren som de själva sitter på, när dom inte kan komma överens om en snabb lösning på detta problem?

Ska det behöva gå så långt att förbundens brist på samarbete, tvingar fram en lösning där en tredje part tar plats på arbetsmarknaden, som erbjuder någon sorts fackföreningsförmedling?

Vi ser några möjliga framtidsscenarion i detta läge.

Antingen så tar förbunden ansvar över situationen och jobbar fram en snabb och pragmatisk lösning. En lösning som innebär att den individ som har ett medlemskap i vilket fackförbund som helst, vare sig det tillhör LO, TCO eller SACO, kan vända sig till vilket som helst av förbunden i centralorganisationerna och få den hjälp man behöver. Det pengastrul som uppstår bakom kulisserna, ska också lösas bakom kulisserna. Den gemene medlemmen ska inte behöva oroa sig över huruvida den ska få den hjälp den behöver eller inte, trots att medlemsavgift betalas.

Det andra framtidsscenariot är ett mardrömsscenario. Ett scenario där medlemskapet fortsätter att dala nedåt, tills vi befinner oss i ett läge där vi inte längre representerar majoriteten. Då kommer vi återigen stå på ruta ett.

Unga människor kommer inte att gå med i facket bara för att vi finns. Vi måste också bevisa för dem, att vi faktiskt gör skillnad. Unga människor anpassar sig. Unga människor gör vad som krävs för att överleva. Gör vi det?

Uppenbarligen gör vi inte det, åtminstone inte i den takt som krävs. Hade vi gjort det så hade vi inte befunnit oss i denna situation.

Det finns en gemenskap, åtminstone inom LO-familjen, som är stark. Vi samlas på tvärfackliga möten, forum och kongresser. Vi fattar varandras händer när vi sjunger internationalen tillsammans och allt är frid och fröjd. Men när internationalen tystnar och vi släpper varandras händer, står vi inför ett val. Vi kan låta tystnad råda, medan vi stirrar pinsamt ner i golvet. Eller så kan vi med ett leende på läpparna ta oss ur den kvava lokalen tillsammans.

Snälla, låt inte den pinsamma tystnaden råda medan vi fumlar fram i det kvava mörkret, låt istället pragmatismen vägleda oss bort ifrån det stup som är medlemstappet.

GS-fackets centrala ungkommitté

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Vilse i den fackliga labyrinten.

2 kommentarer till “Det krävs en pragmatisk lösning

  • Bra initiativ av ungdomarna! Pengar är inget problem utan det är viljan att göra något som hittills inte funnits. Här kan LO-ordföranden börja vända den negativa trenden omgående, annars kommer LO att bli ifrågasatt ännu mer än vad det är i dagsläget.

  • Jag förstår inte problematiken då det är fullt möjligt att vara med i fler än en facklig organisation. Om jag har två jobb i två olika branscher så ligger ansvaret hos mig som individ att vara rätt organiserad. Detta blir varken dyrare eller krångligare om man betalar en viss procent för sitt medlemskap.

Lämna ett svar till SWN Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.