”Man måste fortsätta lyfta frågan”

Kurser, konferenser och jämställdhets-quiz – #metoo har satt spår i hur IF Metall arbetar mot sexuella trakasserier.
– Det är som om alla har frågan på näthinnan nu, säger förbundsordförande Marie Nilsson.

Marie Nilsson brukar ta sig själv som exempel. Hon var 18 år när hon började på Borealis, första tjejen på sitt skiftlag. Hon råkade inte ut för några handgripliga trakasserier, men det kunde finnas saker i hur hon blev tilltalad, i det mer subtila. Sånt man får stå ut med, tänkte hon och bet ihop.

– Hade någon äldre talat om att så här ska det inte vara, då hade det hjälpt.

Sedan blev hon själv äldre och blev den som fick uppmana de yngre tjejerna att säga ifrån direkt om de blev utsatta. Själv klarade hon sig.

– I och med att jag var facklig företrädare fick jag sån status att man inte vågade ge sig på mig.

Hon upplevde det som ett problem att många som blev utsatta tog på sig skulden själva och inte ville tala om det. De sa kanske att de inte trivdes och ville byta skiftlag, men inte konkret vad det handlade om.

– Då blir det svårt att åtgärda problemkällan. Det handlar om att skapa en atmosfär att man känner sig trygg att ta upp sådana frågor.

I höstas fylldes medierna av #metoo och vittnesmål om sexuella trakasserier, fackförbundskvinnor startade uppropet #inte förhandlingsbart . I vintras gjorde IF Metall en medlemsenkät som visade att 34 procent av kvinnorna utsatts för någon form av sexuella trakasserier. ”En väckarklocka”, sa Marie Nilsson då.

Nu säger hon att hon pratar jämställdhet och sexuella trakasserier i så gott som vartenda anförande hon gör. Frågorna tas också upp på kurser och konferenser, i handlingsplaner och handledningar. Under den så kallade Signalveckan pratade förbundet med 1 300 klubbordförande om hur de arbetar och vad som gäller. Förbundet har också skapat ett quiz om jämställdhet för att få igång diskussioner bland förtroendevalda. Tillsammans med Teknikarbetsgivarna ska man ha en serie konferenser på temat.

– Det händer en hel del saker, men jag tror man får fortsätta lyfta det i alla sammanhang så det inte faller tillbaka och blir som vanligt igen.

Marie Nilsson säger att det handlar om ansvar, både för individen och kollektivet, ingen kommer undan.

Man ska känna sig trygg på jobbet, och vad som en person uppfattar som ”rå men hjärtlig stämning”, kanske någon annan känner obehag av.

– Det behöver faktiskt inte vara rå stämning, det räcker med hjärtlig.

Hon tror att man kan nå långt med samtal, ”hur har vi det på vår arbetsplats?” I enkäten upplevde flera att de fick otillräckligt stöd från det lokala facket. Marie Nilsson säger att de fackliga företrädarna på arbetsplatsen måste vara tydliga med att man inte tolererar några trakasserier, och att man ska kunna prata med dem om man råkar ut för något. Och kan man inte ta tag i det lokalt ska man kunna ta hjälp av avdelningen eller förbundet centralt.

– Så man kommer ifrån situationer där man ska hantera problem med människor man varit god vän med. Då kan den som blivit utsatt bli väldigt osäker.

Att IF Metalls enkätundersökning visade att en tredjedel av kvinnorna upplever att de utsatts för sexuella trakasserier blev hon inte direkt förvånad över. Hon säger att det var väntat med tanke på hur mansdominerade arbetsplatserna är. Däremot blev hon överraskad över att hela 6 av 10 av de unga kvinnorna upplevde sig utsatta. Där skulle hon vilja veta mer om hur de resonerar.

– Om det är en ny generation som faktiskt på ett naturligt sätt inte accepterar det som min generation stod ut med. Det är sunt, det är ju jättebra i så fall.

Svar på quizzet: 1, 1, 1, 2