”Visst är det svårt att släppa taget om gamla favoriter. Men det är ju inte i prylarna som minnena sitter”
”Visst är det svårt att släppa taget om gamla favoriter. Men det är ju inte i prylarna som minnena sitter”, skriver DA:s krönikör Lina Haskel.
Krönika. Så har vi nått den tiden på året då hela landet samlas vid vår egen tv-sända lägereld.
Det är något visst med det där att titta på ett program och veta att flera miljoner, nästan halva befolkningen, gör detsamma exakt samtidigt. Det blir ett mentalt fikarum där vi skrattar åt (nästan) samma saker, drar fram skämskudden tillsammans och där vi på given signal skapar en rikstäckande spikmatta av gåshud.
Det finns så klart fler mentala fikarum, som Kalle Ankas jul, sportfinaler med svensk representation och i viss mån Nobelfestligheterna. Även de som tycker att musiktävlingar, sport och kungligheter är trams uttalar sig – minst lika hett som övriga – i det verkliga fikarummet på måndagen.
”Melodifestivalen liknar nog ändå mer USA-valet. Deltävlingar landet runt, många kandidater som glöms snabbt efteråt.”
Vad är det då som lockar oss och skapar dessa samlingspunkter i tv-bruset? Jag tänker på några faktorer:
- Sänds sällan, ger en exklusiv ”missa-inte-känsla”.
- Tävlingsmoment, gärna med tillhörighetskänsla eller omröstning som ger möjlighet att utbrista ”Vi vann!”.
- Kändisar och förebilder.
- Traditioner, och sådana byggs som bekant inte på en dag. (Nämnda program började tv-sändas för minst 40 år sedan.)
Det finns ytterligare en tv-sänd begivenhet som matchar ovanstående och som berör oss alla: Riksdagsvalet och dess mentala fikarum – valvakan. På valdagen får vi tycka till och på kvällen följa det framväxande resultatet live på tv. (Och dagen efter gnäller soffliggarna på fel resultat.)
Men Melodifestivalen liknar nog ändå mer USA-valet. Deltävlingar landet runt, många kandidater som glöms snabbt efteråt. Turnén leder till en final där kanske inte alltid den mest musikaliska vinner, men definitivt den som tilltalar flest och får flest att lyfta luren.
Jag vet, jag vet. Det går så klart inte att likna en musiktävling vid valet av världens mäktigaste person. I Melodifestivalen blir man till exempel diskvalificerad om reglerna bryts. Har en låt spelats en enda gång på nattlig San Marinsk närradio så stryks bidraget obönhörligen.
I USA däremot. Där verkar man kunna begå vilka klavertramp som helst och ändå både vinna och behålla tronen.
Lina Haskel.
