Industriarbetarnas tidning

”Han har ett gott hjärta i grunden”

10 april, 2018

Skrivet av

(UPPDATERAD)Hovrättsrättegången om Nordkalk har nu dragit i gång. Gustaf Seppelin Solli är på plats med sina föräldrar i Umeå liksom Johan Löfroths familj.

– Kommer det bli Högsta Domstolen också? frågar sig de anhöriga.

Olyckan och rättvisan

1 november 2011 fick firmor i flera led i uppdrag att rengöra en stor kalkugn inne på SSAB:s område i Luleå. Nordkalk skötte driften av anläggningen. Entreprenörerna blev tillsagda att spruta vatten genom en brandslang in i ugnen. Klockan 23.30 small det. Frätande kalk strömmade ut på Johan och Gustaf som stod närmast hålet. Johan Löfroth, 23 år, fick in den heta ångan i lungorna och dog senare av skadorna.

Tre personer delgavs misstanke om brott fyra år efter dödsolyckan. Åklagaren ändrade sig sedan. Endast Nordkalk och en chef vid företaget åtalades.

1 mars 2017 dömdes Nordkalk och chefen för grovt arbetsmiljöbrott i Luleå tingsrätt. Omkring 30 vittnen hördes under rättegången. Domen överklagades. Nu ska hovrätten säga sitt, förhandlingarna avslutas den 26 april.

Den i tingsrätten dömda före detta platschefen är med på videolänk från Luleå. Han sitter ensam vid ett ovalt bord, rak i ryggen och allvarlig.

– Han har ett gott hjärta i grunden, viskar Gustafs mamma Carina Seppelin som gärna sett fler chefer i rätten.

Läs också: Därför fälldes Nordkalk i tingsrätten

Det är glest med folk i Hovrätten för övre Norrland, inte som i tingsrätten då en stor skara fick följa rättegången från ett annat rum på grund av platsbrist.

Men så har det också gått lång tid sedan olyckan – sju år till hösten. Johan Löfroth skulle ha varit 30 år om han fått leva. Och Gustaf Seppelin Sollis mamma minns hur lillsonen Viktor gick på sexårs och nu snart är tonåring.

– En hel uppväxt och vi sitter fortfarande här, säger hon innan rättegången drar igång.

Åklagare Stig Andersson inleder rättegången med att gå igenom lagstiftningen och återigen trycka på Nordkalks ansvar för arbetsstället där olyckan inträffade. Han stannar länge vid delegationshandlingarna som visar vilka i Nordkalks chefsled som hade ansvaret för arbetsmiljön.

Hovrätten i Umeå är egentligen en repris av tingsrätten. Inga nya vittnen har kallats och efter första rättegångsdagen stängs dörrarna och rätten – tre juristdomar och två nämndemän – ska resten av tiden sitta själva och lyssna på vittnesmålen från Luleå i fjol. Först den 26 april avslutas rättegången och parterna kommer till Umeå igen för slutpläderingar.

Gustaf Seppelin Solli läser sin bästa kompis meddelande i mobilen:

”Gå in och ta plats i rättvisans palats.”

Med honom till hovrätten följde den här gången hans föräldrar och hunden Harry, som väntade i bilen.

Johan Löfroths familj gick upp före fyra i morse för att hinna med bil från Piteå till rättegången i Umeå

– Jag hoppas på någon slags avslut nu, säger pappa Lars-Erik Löfroth i pausen tyngd efter en detaljerad beskrivning av sonens skador under åklagarens sakframställan.

När Nordkalks advokater tar vid efter åklagaren kommer de att tala för att de drabbade arbetarna hade sina egna arbetsgivare, entreprenörsfirmor med arbetsmiljöansvar för sin egen personal.

Inför rättegången frågar Gustaf Seppelin Solli om deras fall kommer att gå ända upp Högsta domstolen. Åklagaren utesluter inte det. Han driver det vidare om det blir en friande dom, säger han till DA inför rättegången.

–  Men målen som hamnar i HD är få, säger Stig Andersson.

Nordkalk anser att det är en principiellt viktig fråga då arbetsförhållandet beställare och entreprenör är mer regel än undantag i arbetslivet i dag. Företagets kommunikationschef Eva Feldt sitter med och lyssnar även i Umeå. Hon beklagar att prövningen innebär ytterligare lidande för de inblandade.

–  Men vi behöver ett tydligare regelverk på området. Det är ett viktigt led i att förbättra arbetsmiljön och minska olyckorna på många arbetsplatser, säger hon inför rättegången.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Ny rättegång om kalkugnsolyckan

I morgon startar rättegången mot Nordkalk vid hovrätten i Umeå om olyckan vid kalkugnen i Luleå 2011, som krävde Johan Löfroths liv. Hans mamma Ewa Löfroth vill ha ett avslut: ”Jag hoppas att hovrätten markerar att så här får det inte gå till. Annars behöver vi inga lagar i Sverige”, säger hon.

”Med lite tur har jag spelat roll”

Kalkolyckan för fyra år sedan tog jobbarkompisen Johans liv – men Gustaf Seppelin Solli undkom döden. Nu föreläser han om sin olycka på industrier och skolor runtom i landet. Se DA:s drabbande bildspel. Läs Elinor Torps reportage – eller ladda ner hennes inläsning.

”Varmt är bara förnamnet”

Mehmet Arpaci var det första vittnet som framträdde vid Nordkalkrättegången. Han berättar hur han fick order om att rengöra kalkugnen utan att veta vad han gjorde och utan riktig skyddsutrustning.

”Vi kan inte bara säga att vi haft otur”

Samma koncern – men arbetsmiljöstatistiken skiljer kraftigt. På SSAB:s område i Luleå har fem personer dött de senaste fem åren, på anläggningen i Borlänge är siffran noll under samma tid. DA frågar huvudskyddsombuden om skillnaderna på det som ska vara ”världens säkraste stålföretag”.

Nordkalk åtalas för kalkugnsolycka

Nästan fyra och ett halvt år efter den omtalade kalkugnsolyckan i Luleå 2011 åtalas Nordkalk och en tidigare arbetsledare. ”Det har varit enormt frustrerande att det tagit så vansinnigt lång tid”, säger Lars-Erik Löfroth, pappa till Johan Löfroth som omkom i olyckan.

Tre misstänkta för dödsolyckan på Nordkalk

Utredningen av dödsolyckan på Nordkalk i Luleå, där Johan Löfroth dog och Gustaf Seppelin Solli skadades mycket svårt, har tagit nya steg framåt.

Han ser varför döds­olyckorna sker

Michael Nilsson ser mönstret. Varför döds­olyckor sker. Han är inspektör på Arbetsmiljöverket och har i mer än tjugo år utrett vad som leder fram till tragedin i just industrin.

Riskerna som skapar dödsolyckor

När de högsta riskerna för alla åtta faktorer sammanfaller ökar sannolikheten att skadas och dö på jobbet 25 gånger.

Dödsolycka i Södra Sandby

En man i 20-årsåldern omkom igår efter en arbetsplatsolycka på en betongfabrik i Södra Sandby utanför Lund.

Dödsolycka i Lycksele

En man i 55-årsåldern har omkommit efter en arbetsplatsolycka i en serviceverkstad i Lycksele.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.