”Det finns en risk för rättsosäkerhet”
15 maj, 2018
Skrivet av Rasmus Lygner
Utbrända och stressade människor riskerar att gå miste om sjukpenning på grund av dåliga förutsättningar för läkare och otydliga regler, hävdar Riksrevisionen i en ny granskning.
– Läkare har egentligen ingen aning om vad som är ett normalt förekommande arbete, säger projektledaren Tina Malmberg.
I rapporten varnar Riksrevisionen för att sjukskrivningen av personer med diagnoser som depression, utbrändhet eller stress har allvarliga brister. Svårigheterna för läkare inom primärvården är för många och regelverket för otydligt.
– Det finns en risk för rättsosäkerhet, vilket kan leda till att personer som faktiskt har rätt till ersättning inte får det eller att personer som inte uppfyller villkoren ändå får det, säger Tina Malmberg.
Särskilt svårt är det när patienten ska bedömas mot ett så kallat ”normalt förekommande arbete”, vilket Dagens Arbete tidigare har skrivit om. Riksrevisionens granskning visar att många läkare har svårt att förstå begreppet.
”Det är betydligt svårare att bedöma arbetsförmåga mot normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Det kräver lite fantasi. Vad som räknas som ett normalt förekommande arbete har jag ingen direkt uppfattning om”, säger en intervjuad läkare i rapporten.
Tina Malmberg konstaterar:
– Läkarna har egentligen ingen uppfattning om vad de ska bedöma emot.
Läs också: Ing-Britt tar striden för din sjukpenning
Psykiska diagnoser är överlag inte lika lätta att bedöma som kroppsliga problem. I läkarintyget som ligger till grund för Försäkringskassans beslut om ersättning ska läkarna beskriva både sjukdomen och hur den begränsar patientens arbetsförmåga. Resultatet blir att många läkarintyg underkänns av Försäkringskassan och därför måste kompletteras.
Anledningen är att det är svårare för läkarna att iaktta den här typen av sjukdomar vid läkarbesöket. Kroppsliga åkommor kan på olika sätt dokumenteras, medan psykisk ohälsa inte är lika lätt att belägga.
– Sjukdomen sitter i hjärnan, men hur ska man belägga det? Och därför finns risk att olika läkare gör olika bedömningar. Att en patient gråter under ett läkarbesök, eller att man är apatisk – vad räknas? Vad ska man skriva i läkarintyget? undrar Tina Malmberg.
Det hårda kravet på objektiva fynd kom 2015, när Magdalens Andersson bestämde att det skulle sparas på sjukförsäkringen och ta pengarna till annat. Det finns inget i lagtexten i försäkringsbalken som säger att objektiva fynd krävs för sjukpenning. Våran sittande regering ägnar sig åt lag brott för att ta våra försäkrings premier vi har betalat till sjukförsäkringen.
Förvaltningsrätt har aldrig varit vägledande vad en försäkring innebär, hur kan domstolar ha så olika uppfattning om vad en försäkring är, och varför är det olika lagar för ordet försäkring som inte är identiska?
Man behöver bara ställa sig frågan när ordet försäkring ska tolkas som försäkring utifrån den tolkning allmänna domstolar använder. När kommer en domstol att se till att lagar, prejudikat, praxis och villkoren i en försäkring gäller.
Som det är nu, gäller godtycke och utförsäkring som ger högre lön och bonus till den handläggare på fk som ger flest avslag till allvarligt sjuka och skadade människor!
Min särbo gick in i väggen rejält (egen företagare) och blev så ångestfylld och deprimerade att han knappt klarade av att stiga upp ur sängen, än mindre sköta sin firma, leta kunder eller producera något (han bygger arkitekturmodeller). Han har precis varit sjukskriven i 180 dagar och nu får han ingen sjukpenning längre. Visst, min särbo har blivit lite bättre och om han hade fått hjälp med typ arbetsträning skulle han nog kunna komma tillbaka (det bör tilläggas att han aldrig kommer kunna arbeta med sitt gamla jobb mer då han skulle braka ihop igen på direkten). Men trots läkarintyg där läkaren påtalar vikten av arbetsträning för att han inte ska bli sämre igen, blev det avslag. Försäkringskassan menar att min särbo ska kunna klara av arbeten förekommande på arbetsmarknaden. Han tvingas alltså anmäla sig hos Arbetsförmedlingen och söka en mängd jobb som han dels inte har kompetens för (han har arbetat som modellbyggare i 30 år). Min särbo klarar fortfarande inte av (efter sitt sammanbrott) att ringa upp folk, prata i telefon, läsa sina mejl, använda dator, klara av stress eller press, hålla deadlines, utan han bara låser sig. Han sover inte om nätterna utan somnar först på morgonen och kommer därför inte upp ur sängen förrän vid lunchtid (på grund av ångest). Men nu ska han alltså tvingas bli aktiv arbetssökande, istället för att få hjälp med arbetsträning och på så sätt hinna läka. Jag och hans familj vet att han kommer krascha igen och frågan är om han klarar av det en gång till.