”Nu krävs det öppenhet och ödmjukhet”
IF Metalls ordförande Marie Nilsson anser att samarbete över blockgränserna är bästa sättet för att hålla Sverigedemokraterna utanför regeringsmakten.
Industriarbetarnas tidning
14 maj, 2018
Skrivet av Marie Edholm
DilemmatLunchrummet är kanske inte bästa stället för samtal om politik. Någon tycker att alla politiker är skit, en annan snackar om systemkollaps och en tredje anklagar någon för att vara rasist. Sedan är bråket i gång. Patrik Andersson tycker att det är enklare att prata två och två.
Svenskt Näringsliv har uppmanat sina medlemsföretag att säga nej till politisk aktivitet på jobbet. Att anställda pratar politik är okej, men de vill stoppa politiska kampanjer och affischer på arbetsplatserna.
Arbetsgivare får inte hindra politisk aktivitet på jobbet. Att sprida broschyrer eller affischer ingår i en anställds yttrandefrihet. Så länge det inte går ut över arbetet har arbetsgivaren ingen rätt att inskränka yttrandefriheten. Det säger Nils Funcke, expert på yttrandefrihet, till Dagens Nyheter.
Rätt ofta är det någon som bara slänger ur sig något om dekadens eller systemkollaps, tycker Patrik Andersson på tryckeriet V-tab i Vimmerby. Oftast säger ingen emot. Folk är tysta eller går därifrån, även om de inte håller med. Patrik försöker göra annorlunda.
– Vet jag mer om sanningen bakom påståendet brukar jag prata utifrån det. Om jag inte vet hur det ligger till brukar jag fråga hur de vet det som de påstår.
Fast just lunchrummet är inte bästa platsen att få i gång bra samtal, tycker Patrik.
– Där är det stora grupper och då vill folk inte prata politik. Det är enklare att prata när man stöter axel med någon på golvet.
Han skulle önska att fler var insatta i frågor som är viktiga för arbetare.
– Hur kommer vår arbetstrygghet se ut med en försvagad lag om anställningstrygghet? Hur kommer våra löner att påverkas om man lagstadgar om minimilön för att minska arbetslösheten? Jag tror att det är oerhört viktigt att motverka försämringar för oss arbetare, så att vi har och kommer att ha schysta jobb.
Om sånt och även klassfrågan skulle han gärna prata mer om på jobbet. Och folk får gärna lägga sig i och tycka olika.
– Ett samtal där alla är sams blir väldigt odynamiskt.
Varför är det så svårt att prata sansat om politik och hur gör man om man ändå vill?
Jonas Mosskin, organisationspsykolog.
– Att vilja bli bekräftad är ett grundläggande mänskligt behov. Ett sätt är att hålla med varandra.
Vi är inte alltid beredda att ändra på oss eller ta till oss nya åsikter. För att det ska ske krävs att vi känner oss socialt trygga.
Under en diskussion är det lätt att känna sig orättvist påhoppad, men ofta är ”påhoppet” snarare en fråga eller ett påstående i stundens hetta. Ett knep är att utgå från att människor vill och menar väl. Höjer man rösten eller blir väldigt känslomässig tillbaka finns risken att båda triggas att försvara sig ännu mer. Då hamnar man lätt i en negativ samtalsspiral.
Thomas Jordan, universitetslektor, institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.
– Vill du åstadkomma en förändring i samtalsklimatet måste du ha en grundhållning av nyfikenhet och acceptans. Ställ undersökande frågor. Var uppriktigt nyfiken på varför personen tänker som den gör. Vad är bakgrunden? Vad har hänt?
Man kan också ställa frågor om konsekvenserna av att tänka så som personen gör. Om det gäller till exempel invandring – ska vi utvisa alla eller vad finns det för andra lösningar?
Folk är väldigt känsliga för att man är manipulativ. För att få en öppning måste du visa att du verkligen vill veta. En person som blivit lyssnad på har också lättare att öppna upp för hur andra tänker.
Gustaf Lind, chef för Utrikesdepartementets enhet för mänskliga rättigheter.
Många gånger är det allra viktigast att prata just med de som inte tycker samma sak som en själv. Genom att höra andras argument och hur de resonerar får man pröva och utveckla sina egna argument. Man får fundera över varför man själv tycker som man gör.
Det är enklare att prata med de som tycker likadant. Men om vi diplomater gjorde så, skulle vi från Sverige bara prata med andra som också tycker att mänskliga rättigheter är viktigt, och så skulle vi klappa varandra på axlarna. Det leder inte till någon förändring.
Diskuterar man bara med de som tycker lika riskerar man att bli mer svartvit i
synen på saker och ting.
Lennart Stéen svarar på frågor om försäkringar, juristen Henric Ask svarar på frågor om arbetsrätt, läkaren Ulf Nordlund svarar på frågor om hälsa, ekonomen Annika Creutzer svarar på frågor om privatekonomi och psykologen Jonas Mosskin svarar på frågor om psykologi.