”Visst är det svårt att släppa taget om gamla favoriter. Men det är ju inte i prylarna som minnena sitter”
”Visst är det svårt att släppa taget om gamla favoriter. Men det är ju inte i prylarna som minnena sitter”, skriver DA:s krönikör Lina Haskel.
Krönika.Dagens teknikutveckling ställer nya krav på alla oss tittare.
Du vet hur det är. Du följer en tv-serie och ser fram emot upplösningen i sista avsnittet. Men du är bortrest helgen det sänds. Ingen fara, det går ju att se i efterhand. Så du planerar att se programmet efter jobbet på måndagkvällen. Men på måndag förmiddag utbrister din kollega ” ”Åh, vad bra sista avsnittet var! Tänk att Monica var mördaren!” Ditt hjärta sjunker som en sten. Hela säsongens uppbyggda spänning raserad på två sekunder genom en spoiler!
Att spoila, från engelskans spoil, förstöra, är en mikrokultur under utveckling.
När jag var barn var tv-tablån helig, man missade sällan ett favoritprogram. Som fallskärm fanns reprisen och VHS-inspelningar, och även om alla såg programmen i stort sett samtidigt så var spoilers lätta att undvika – blunda vid löpsedlar och be vänner att vara tysta.
I streamingens barndom spoilades det därför friskt, när tablå-tv-tittarna levde kvar i ’nu har väl alla sett det’-tänket.”
Nu har streamingtjänsterna ersatt repriserna, så tittandet har förändrats: alla ser inte programmet ens inom ett par veckor efter tv-sändningen. I streamingens barndom spoilades det därför friskt, när tablå-tv-tittarna levde kvar i ”nu har väl alla sett det”-tänket.
Ville man undvika att få ett populärt program spoilat var nätet, speciellt sociala medier, fel plats att besöka. Lyckades man ändå undvika spoilers så kunde tv-kanalen själv förstöra genom att beskriva avsnittet på sin streamingtjänst: ”Avsn. 25: Alice hittar slutligen sin försvunne far.”
I dag har spoilermedvetenheten ökat. Det har blivit vanligt att maratontitta på tv-serier långt efter första tv-sändningen, därmed finns en respekt för innehållet. Själv hade jag inte sett succéserien Bron förrän i vintras, sex år efter att första avsnittet visades. Och tro’t eller ej – jag hade helt lyckats undvika spoilers.
Kvar i spoilandets laglösa land är däremot tävlingsprogrammen. Så fort vårens På spåret-final var avgjord så lade tidningar ut resultatet på sociala medier. Tittare som hade sett fram emot att se finalen dagen efter kritiserade hårt i kommentarsfälten.
Är det för mycket begärt att få spoilandet anpassat efter teknikutvecklingen?
Upp till kamp!
Lina Haskel är frilansfotograf samt chefredaktör för tidningen Får Jag Lov.
