Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Kamp mot laglöst spoilande

25 maj, 2018

Skrivet av Lina Haskel

Lina Haskel är frilansfotograf samt chefredaktör för tidningen Får Jag Lov.

Krönika.Dagens teknikutveckling ställer nya krav på alla oss tittare.

Du vet hur det är. Du följer en tv-serie och ser fram emot upplösningen i sista avsnittet. Men du är bortrest helgen det sänds. Ingen fara, det går ju att se i efterhand. Så du planerar att se programmet efter jobbet på måndagkvällen. Men på måndag förmiddag utbrister din kollega ” ”Åh, vad bra sista avsnittet var! Tänk att Monica var mördaren!” Ditt hjärta sjunker som en sten. Hela säsongens uppbyggda spänning raserad på två sekunder genom en spoiler!

Att spoila, från engelskans spoil, förstöra, är en mikrokultur under utveckling.

När jag var barn var tv-tablån helig, man missade sällan ett favoritprogram. Som fallskärm fanns reprisen och VHS-inspelningar, och även om alla såg programmen i stort sett samtidigt så var spoilers lätta att undvika – blunda vid löpsedlar och be vänner att vara tysta.

I streamingens barndom spoilades det därför friskt, när tablå-tv-tittarna levde kvar i ’nu har väl alla sett det’-tänket.”

Nu har streamingtjänsterna ersatt repriserna, så tittandet har förändrats: alla ser inte programmet ens inom ett par veckor efter tv-sändningen. I streamingens barndom spoilades det därför friskt, när tablå-tv-tittarna levde kvar i ”nu har väl alla sett det”-tänket. 

Ville man undvika att få ett populärt program spoilat var nätet, speciellt sociala medier, fel plats att besöka. Lyckades man ändå undvika spoilers så kunde tv-kanalen själv förstöra genom att beskriva avsnittet på sin streamingtjänst: ”Avsn. 25: Alice hittar slutligen sin försvunne far.”

I dag har spoilermedvetenheten ökat. Det har blivit vanligt att maratontitta på tv-serier långt efter första tv-sändningen, därmed finns en respekt för innehållet. Själv hade jag inte sett succéserien Bron förrän i vintras, sex år efter att första avsnittet visades. Och tro’t eller ej – jag hade helt lyckats undvika spoilers.

Kvar i spoilandets laglösa land är däremot tävlingsprogrammen. Så fort vårens På spåret-final var avgjord så lade tidningar ut resultatet på sociala medier. Tittare som hade sett fram emot att se finalen dagen efter kritiserade hårt i kommentarsfälten.

Är det för mycket begärt att få spoilandet anpassat efter teknikutvecklingen?
Upp till kamp!

Lina Haskel är frilansfotograf samt chefredaktör för tidningen Får Jag Lov.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Att rensa är att bli fri”

”Att rensa är att bli fri”

”Visst är det svårt att släppa taget om gamla favoriter. Men det är ju inte i prylarna som minnena sitter”, skriver DA:s krönikör Lina Haskel.

Trump skulle aldrig vinna Mello

Trump skulle aldrig vinna Mello

Så har vi nått den tiden på året då hela landet samlas vid vår egen tv-sända lägereld.

”Bara att vissla åt det usla”

”Brittisk humor är inte min kopp te. Jag ler artigt och nyper mig i armen för att inte somna i tv-soffan”, skriver Lina Haskel. 

Från Asbury Park till Huaröd

En dag kan även din hemby drabbas av låttext-turism, skriver Lina Haskel.

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

Det behövs fler aktörer som hjälper funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden, skriver tre verksamhetsledare inom rekrytering och utbildning.

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

L: Efter hårda förhandlingar har vi fått igenom verkningsfulla förändringar av Samhall.

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

S: Samhall ska producera varor och tjänster som faktiskt efterfrågas – men vi måste utreda att det är rätt personer som anvisas dit.

Dags att agera, närings­ministern

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Det jobbiga med bra tv

Det jobbiga med bra tv

Varför tittar jag på när familjer går sönder? Måste ju se hur det går, skriver Carl-Einar Häckner.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.