Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Pensionsåldern är en klassfråga

28 maj, 2018

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör.

Ledare Många industriarbetare börjar jobba redan i tonåren. Att säga till dessa att de måste arbeta längre är ett hån.

Pensionerna kan bli en het valfråga. Socialdemokraterna har lovat en höjning på omkring 600 kronor i månaden till 1,2 miljoner pensionärer. Det är på tiden att pensionerna höjs. Sverige har flest fattigpensionärer i en nordisk jämförelse. Var sjätte svensk pensionär räknas som fattig. Häri ligger en grogrund till den växande missnöjespopulism som göder partier som Sverigedemokraterna.

Socialminister Annika Strandhäll har bestämt sig för att restaurera pensionssystemet och den parlamentariska pensionsgruppen kom nyligen överens om att skapa långsiktigt höjda och trygga pensioner.

En av de stora utmaningarna handlar om att vi lever allt längre. Pensionssystemet är inte anpassat för en åldrande befolkning. Svaret brukat heta att vi måste arbeta längre. Pensionsgruppen föreslår just höjd pensionsålder.

Idén om att vi ska arbeta längre är dock blind för den uppenbara orättvisa som råder på arbetsmarknaden mellan tjänstemän och arbetare. När beslutsfattarna konstaterar att vi börjar arbeta allt senare i livet stämmer det generellt. Den så kallade etableringsåldern var 20 år 1989 och har ökat till 28 år 2016.

Men många inom arbetaryrkena börjar mycket tidigare, ofta direkt efter gymnasiet och en hel del redan efter grundskolan. I vårt reportage visar det sig att både män och kvinnor inom industrin har börjat där redan i tonåren. Att säga till dessa att de måste arbeta längre är faktiskt ett hån. De bidrar till pensionssystemet under längre tid än tjänstemännen.

Läs också: Hur långt är ett arbetsliv?

Här finns också problemet med att den kollektivavtalade tjänstepensionen inte börjar intjänas förrän man fyllt 25 år. Det innebär att många kan arbeta flera år utan att tjäna en krona i tjänstepension. Det slår mot de unga i industrin. Här måste facken bekämpa orättvisan.

Vi vet att medellivslängden skiljer sig mellan hög- och lågutbildade. Många arbetare slits dessutom ut i förtid på grund av tunga och ohälsosamma arbetsmiljöer. Pensionsfrågan hör ihop med arbetsmiljö och arbetsorganisation.

Debatten om pensionsåldern måste fördjupas. Det är dags att ställa frågan om när vi började jobba, inte bara när vi tänker sluta. Den som börjar jobba tidigt i livet bör rimligen kunna gå i pension tidigare. Att höja en industriarbetares pensionsålder lika mycket som en tjänstemans är orättvist.

Kanske är det dags att individualisera pensionssystemet? Att bara konstatera att vi behöver arbeta längre duger inte. Pensionsåldern är en klassfråga.

2 kommentarer till “Pensionsåldern är en klassfråga

  • Är det en klassfråga om man har jobbat 40 år och får ut 833kr mer än den som inte har jobbat alls?
    En sak är säker, det är ett galet system som måste göras om till betydligt mer förmån för dom som jobbar.

  • Jag håller med dig att det inte är ett rättvist system.
    Tycker det borde vara skälv klart att man ska få tjänstepension från förstakronan som man har jobbat ihop.
    Då menar jag även sommarjobb.
    Men man måste ju även höja insättningen med några % så att det märks att man har jobbat hela livet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Alltid minnas, aldrig normalisera

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Arbetarrörelsen behöver sin historia

Strax före jul kom ett dystert besked: Arbetarrörelsens arkiv, ARAB måste skära ned kraftigt på bemanningen. Framförallt kommer tjänsterna på själva biblioteket att skäras ned. ARAB låg tidigare i anslutning till LO-borgen men har under de senaste tio åren legat ute i Huddinge, nära Södertörns högskola. Tyvärr har arkivet under en längre tid dragits med […]

Liberaler och rödgröna måste bilda allians

”Kampen mot nationalkonservatismen måste fortsätta både här hemma och i EU”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Prata politik utanför parlamentet

Helle Klein om Reformisterna och reaktionerna på S högersväng i regeringsbildningen.

Tänk efter nu, Vänsterpartiet

Just som Liberalerna beslutade att släppa fram en Löfven-regering ryktades det att Vänsterpartiet kan tänka sig att rösta nej. Det vore verkligen sensationellt och mycket olyckligt. Ilskan inom Vänsterpartiet är fullt förståelig. Mittenöverenskommelsens formulering om att V inte ska få något inflytande över den politiska inriktningen under den kommande mandatperioden är idiotisk och onödig. Den […]

Politik i besvikelsens epok

”Viljan att ta ansvar för landet har drivit Stefan Löfvens kompromissvilja långt. För långt i vissa stycken kan man på goda grunder tycka. Men vad hade varit alternativet?” skriver Helle Klein.

Fira demokratin och lär av historien

”Demokratin kan aldrig tas för given utan måste alltid värnas om och om igen. Måtte liberaler och socialdemokrater än en gång visa prov på den modiga samarbetsviljan”, skriver Helle Klein.

Centerns dogmatism är skadlig

”Hur Annie Lööf nu tänker sig fortsättningen är en gåta. Hon har målat in sig i alla hörn som går att måla in sig”, skriver Helle Klein i bloggen.

Intet nytt, allting nytt

Intet nytt, allting nytt

”När riksdagen röstar ned Ulf Kristersson (M) som statsminister har inget nytt hänt. Ändå är det startskottet för en helt ny era i svensk politik”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Fortsätt vara folkrörelse, facket!

Facken måste bli folkbildare och diskutera samhällsfrågor med medlemmarna. Inte bara vart fjärde år.