Ing-Britt Vikström får rätt till sjukpenning
26 juni, 2018
Skrivet av Rasmus Lygner
(UPPDATERAD) Efter en flera år lång kamp för sin sjukpenning får nu Ing-Britt Vikström rätt. I dag föll Högsta förvaltningsdomstolens dom: hon ska beviljas sjukpenning. Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättskydd, beskriver domen som principiellt viktig.
Dagens Arbete har tidigare skrivit om Ing-Britt Vikströms kamp för rätten till sjukpenning. En rättsprocess som hon har drivit hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen. Fallet har handlat om de prövningar som Försäkringskassan gör efter 180 dagars sjukskrivning, när personens arbetsförmåga ska bedömas mot hela arbetsmarknaden och det som kallas för ett ”normalt förekommande arbete”.
I dag kom domen, som gäller Ing-Britt Vikström ansökan om halv sjukpenning mellan den 26 juni och 9 september 2015. Hon har rätt till sjukpenning, menar domstolen, eftersom de allra flesta arbeten ställer krav på att händerna kan användas. Och på grund av hennes fingerledsartros anser man att det är svårt att föreställa sig ett arbete som hon skulle klara av.
– Det är ofattbart nästan. Det har tagit tre år. Men det känns bra. Jag har hållit på länge med detta, och Försäkringskassan ger sig aldrig. Jag trodde att de skulle ge sig när de förlorade i Förvaltningsrätten, men det gjorde de inte, säger Ing-Britt Vikström.
– Det har varit värt all tid. Som jag har sagt: man kan inte ge sig när man väl har börjat.
Eftersom Högsta förvaltningsdomstolen bedömning är vägledande har fallet kommit att handla om mer än bara hennes överklagan, nämligen frågan: Vad är egentligen ett normalt förekommande arbete?
Kritikerna, bland dem LO-TCO Rättskydd, har sagt att Försäkringskassan måste hänvisa till konkreta arbeten vid prövningarna om en person klarar av ett normalt förekommande arbete. Försäkringskassan har å andra sidan hävdat att lagen inte ska tolkas så, utan att bedömningarna måste vara mer övergripande.
Måste Försäkringskassan, för att kunna avslå en ansökan om sjukpenning, peka på ett konkret arbete som personen klarar av? Högsta förvaltningsdomstolens svar är: Nej, det krävs inte av myndigheten.
Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättskydd och den som drivit Ing-Britt Vikströms fall, beskriver ändå domen som principiellt viktig:
– Den säger flera viktiga saker: det första är att det måste vara en verklighetsförankrad prövning av arbetsförmågan. Man måste helt enkelt ta hänsyn till arbetsmarknaden i stort och hur den förändras över tid. Det är ingen teoretisk arbetsmarknad, utan en faktiskt existerade arbetsmarknad.
Det innebär, bland annat, att Försäkringskassan måste ta hänsyn till vad Arbetsförmedlingen anser om personens förmåga att arbeta.
Robert Sjunnebo nämner också att domen säger att det är de personer som ”helt klart” lever upp till de krav som ställs på arbetsmarknaden som inte ska få sjukpenning.
– Det innebär att man ska kunna leva upp till alla de krav och förväntningar som arbetsgivare typiskt ställer på prestation och arbetstakt, säger han.
Vad betyder domen för framtida prövningar av sjukpenning?
– I den bästa av världar: att Försäkringskassan måste lägga mer resurser på bedömningarna. Och att man måste vara uppdaterad, ha mer kunskap och ett bättre samarbete med Arbetsförmedlingen om vilka krav som ställs på arbetsmarknaden. På det sättet kommer man kanske kunna nå dithän att Försäkringskassans beslut faktiskt upplevs som rimliga och förståeliga.
Förutom Ing-Britt Vikströms fall kom i dag ytterligare en dom gällande normalt förekommande arbete. I den förs samma resonemang, men mannen nekas sjukpenning eftersom han anses klara av ett stillasittande arbete. Och ett sådant arbete anser Högsta förvaltningsdomstolen vara normalt förekommande.
Försäkringskassan anser att det principiella resonemanget i båda domarna ligger i linje med den tillämpning som myndigheten har haft hittills.
– Det som vi får svar på är att vi inte måste hänvisa till konkreta typer av arbeten, vilket var en central fråga. Men domarna har precis kommit och som alltid måste vi analysera dem för att se om vi kan få någon ytterligare vägledning för tillämpningen. Det handlar om väldigt viktiga beslut som har stor betydelse för enskilda människor, säger Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist.
Men än är det för tidigt att säga om, och i så fall hur, Försäkringskassans arbete kommer att påverkas av domarna, menar hon.
– Jag tycker alltid att det är bra när vi får vägledning från Högsta förvaltningsdomstolen. Och det principiella resonemang som finns i domarna är bra och tydligt.