”Spelandet blev min snuttefilt”

Spelmissbruk.Det är VM-tider och aldrig har spelbolagen satsat så mycket pengar på reklam som nu. En som är kritisk till det är industriarbetaren Anders, som själv har spelat bort en miljon.
– Kanske mer, jag vet inte. Jag vill helst inte tänka på det.

Spel, det har roat 53-åriga Anders så länge han kan minnas. Bilspel, flipper, vadslagningar, trav, alla möjliga spel.
– Men inget av det där fastnade jag riktigt för. Det var först när jag upptäckte casinospelen i slutet av 90-talet som det började spåra ur. Särskilt snabba nätcasinon, det är det värsta giftet.
På vilket sätt?
– Därför att tiden mellan insats och en möjlig vinst är så otroligt kort där. Bara en gång till, tänker man. En gång till.

Åren gick och Anders spelade. På fritiden, på jobbet. Dagar, kvällar, nätter. Närhelst han fick tillfälle.
– I början var det mest för kickens skull, att det faktiskt är så jäkla kul att spela. Men sedan, när livet blev för jobbigt eller för stressigt, då gick jag in i det fullständigt.
Och pengarna rann iväg – krona för krona, tusenlapp för tusenlapp.
– Jag missade överenskommelser, gav fan i tider och möten och sånt. För mig var det bara spel som gällde. Det var min snuttefilt.

Anders spenderade i princip all sin lön på spel, och hade han inga pengar så lånade han. Banklån, snabblån, privata lån. Pengar som genast gick till ännu mera spel.
Men vinsterna uteblev, skulderna växte och kravbreven damp ner. Kronofogden var ­bara en av avsändarna.
– Jag var helt under isen.

Det är som med alkohol – samma mekanismer i hjärnan.”

Vändningen kom en dag i mars för fem år sedan, närmare bestämt dagen efter löning, då han kvällen innan hade spelat bort hela sin lön på casino.
Luspank och skamsen satt han nu inne på chefens rum och bad om ett förskott på nästa.
– ”Har du spelat?” frågade han. ”Ja”, svarade jag.

Företagshälsovården kopplades in, och till slut fick Anders den hjälp han behövde. Dels gick han i samtalsterapi ett år, dels deltog han i en lokal spelberoendegrupp – vilket han fortfarande gör med jämna mellanrum.
– Många tror inte att spel kan leda till ett beroende, men det är som med alkohol – samma mekanismer i hjärnan sätts i gång. Det är lätt att förgifta sig själv.

En destruktiv självförgiftning som det är svårt att ta sig ur, fortsätter han:
– I början på terapin tänkte jag att det här löser sig, nu gör jag ett uppehåll på ett år och sedan kan jag börja spela igen. Men efter en tid insåg jag att jag inte kan ha någon som helst beröring med spel. Och det vill jag inte heller. Inte ens om spelet är gratis, för jag vet att det kan trigga i gång mig.

Förutom den där miljonen som Anders spelade bort vill han heller ogärna bli påmind om hur han har sårat och ljugit för andra genom åren. Framför allt för sin far, som han lånade 100 000 kronor av.
– Det var nog det värsta … Vår relation blev ganska rörig ett tag.
Vad sa han om ditt spelande?
– I början, när jag berättade allt för honom, fick han nästan panik. Men även han gick och pratade med någon och han blev stenhård till slut, sa att jag inte fick låna mer. Och det var helt rätt av honom.
Han tystnar en stund, sedan säger han:
– Visst har jag svikit en och annan relation, framför allt den med pappa, men jag började aldrig nalla på någon annans pengar. Och nu behöver jag inte den där snuttefilten mer.

Fotnot: Anders heter egentligen något annat.

Hur hjälper man en drabbad­ ­kollega?

Arne Edström, psykolog, författare, specialist på spelmissbruk:

• Gå på magkänslan. När du känner att något är fel, tveka inte att konfrontera den det gäller. Hellre det än att hoppas att ”det går nog över” eller ”det är kanske jag som överreagerar”.
• Prata med dina arbetskamrater. Är det fler som har samma känsla? Har du lånat ut pengar som inte har återbetalats? Ingen som svarar när du ringer? Varför deltar inte spelaren i det sociala livet?
• Var inte godtrogen. Ifrågasätt! Spelare är mycket manipulativa och gör allt för att fortsätta spela. Lögner och manipulationer tillhör missbruket.
• Sluta ta ansvar för spelaren. Det är lätt att hamna i medberoende.
  Stötta. Att finnas till hands – spelandet är slut men jag finns kvar! Det finns mängder av saker man kan göra för att fylla tomheten efteråt och det behöver inte kosta alltför mycket. Promenader, fika och så vidare.
• Be själv om hjälp. Tveka inte även om du känner att blir för nära och för jobbigt.