Framtidens kontrollrum kartläggs

Framtidens bruk ser inte ut som dagens. Hur skapar man en bra arbetsplats när allt digitaliseras? Det ska forskare undersöka på SSAB.
– Vi vill se vilka krav som ställs på arbetskraften i framtiden, säger Tomas Karlsson, ordförande i järnbruksklubben, som är med i projektet.

Processoperatören lutar sig tillbaka i stolen. Kontrollrummet är nytt och fräscht och utanför ett stort fönster vajar palmer sakta i solen.

Rakt fram finns hundra skärmar. Det räcker att flytta blicken en aning för att se den som är aktuell just nu.

Det är dags för lunch. VR-glasögonen åker av och operatören är tillbaka i skrubben i järnbrukets källare. Utanför är det mörkt och snöglopp.

Är det så här framtidens processindustri kommer att se ut? Det är inte omöjligt, tror Jan Johansson, professor i industriell produktionsmiljö vid Luleå tekniska universitet. Frågan är om det är önskvärt.

Han leder ett forskningsprojekt om framtidens metallindustri i samarbete med SSAB Luleå och IF Metall. Hur kommer arbetsförhållandena se ut, vad behöver man lära sig? Hur blir arbetsplatsen lockande?

– SSAB står inför stora förändringar. Vi ska öka deras beredskap att hantera det ur ett arbetsmiljöperspektiv.

Rörelsen mot mer digitalisering pågår hela tiden. Forskarna ska kartlägga hur arbetsplatsen fungerar, ha workshops med dem som jobbar och studera annan forskning och andra länder. I Tyskland har man till exempel kommit längre med det som kallas Industri 4.0.

– Sen ska vi se om vi kan ge några råd, men SSAB bestämmer själva hur de ska göra, säger Jan Johansson.

Forskarna ska studera tre delar av arbetsplatsen:

Operatörerna. Redan i dag går arbetet mot mer och mer kontrollrum.

– Det kan nog attrahera fler unga, och fler kvinnor, tror IF Metalls Tomas Karlsson.

Nu ligger kontrollrummen nära verksamheten. I framtiden, tror han, kanske allt styrs från ett centralt kontrollrum. Jobbet blir mer automatiserat – och avancerat. Gränsen tjänstemän/arbetare suddas ut.

Underhåll. Hur ser framtidens reparatörer ut? Det blir vanligare att felsökningen sker på distans, ofta av leverantören själv. Felsökningen byggs in i systemen.

Entreprenörer. Här finns två typer. Dels teknisk kompetens som köps in utifrån. Dels personer som kommer in och jobbar på arbetsplatsen. Då finns risken att säkerheten blir lidande. Företagen behöver inte ha ett dåligt säkerhetstänk i sig, men när entreprenörerna blir många blir det svårt att samordna, och säkerhetskulturerna kan se olika ut.

Jan Johansson tycker att det är bra att facket är med redan från början. IF Metall ska få särskilda workshops för att bygga upp kompetens.

– IF Metall har aldrig sagt nej till ny teknik. Är vi långt fram teknikmässigt kanske företagen blir kvar i Sverige, eller så flyttar företag tillbaka hit, säger Tomas Karlsson.

Jan Johansson berömmer fackets inställning att vara mer rädd för den gamla tekniken än den nya.

– Det är klarsynt, och en skillnad mot till exempel fackliga företrädare i södra Europa och USA.

De tekniska möjligheterna är hur många som helst, säger Jan Johansson. Förutom VR kan man jobba med AR, augmented reality eller förstärkt verklighet. Genom ett par glasögon kan operatören se verkligheten, med olika saker pålagt, till exempel instruktioner. Även ”Big data”, de enorma mängder data man kan samla in och bearbeta digitalt, kan förändra arbetet.

Hur blir det då om 5–10 år, kommer en processoperatör sitta med VR-glasögon i kontrollrummet?

– Jag hoppas inte på det, det känns inte så kul! säger Jan Johansson.

I stället vill han skapa rum där operatören och reparatören träffas. Målet är att skapa en human industri, och det gäller därför att se med viss skepsis på den nya tekniken.

– Vi är positiva till ny teknik, men man måste tänka på de sociala konsekvenserna.