Därför plockas jobben hem

”Automation är nyckeln.” Nu är det lönsamt att flytta hem produktionen till Sverige. Vad du har i lön spelar mindre roll. Viktigare är att företagen har den nyaste tekniken och kan vara flexibla. DA har besökt Ewes stålfjäder i Bredaryd.

Mitt i lilla småländska Bredaryd ligger fabriken som en gång startades av en arbetslös metallarbetare. I dag har det utvecklats till ett spetsföretag inom fjäderteknik med tillverkning i både Östeuropa och Kina. Men produktionen flyttar inte längre ut till låglöneländerna, tvärtom.

Nyligen togs en del av tillverkningen i Bosnien hem till Bredaryd. Då fick verkstadsarbetaren Pierre Andersson både utbildning och nya arbetsuppgifter.

Tidigare var han maskinställare, nu är han produktionstekniker. Arbetsgivaren skickade honom på kurs i Sheffield i England. Där, på Institutet för stålfjäderteknik, vässades hans kunskaper och i dag är han projektledare i Ewes nya automationshall. Det är maskinerna i den hallen som gör återflytten möjlig.

– Mycket är nytt, men det är mest stimulerande och roligt, säger han och kollar den nya monteringsrobot som varit på plats i bara någon vecka när Dagens Arbete är på besök.

Roboten monterar och packar ett så kallat fjäderpaket med kupolfjädrar, avsett för lastbilar. Just den produktionen har Bredaryd övertagit från systerfabriken i Bosnien. Av kvalitetsskäl, inte minst. När de monterades för hand i Bosnien hade man kvalitetsproblem på ungefär var tionde produkt.
– Nu blir vi hundraprocentiga med noll fel, hoppas Pierre Andersson.

För några år sedan vände trenden. Utflyttningen av industrijobb mattades av och allt fler företag tog hem produktion igen. Mönstret gick igen i de flesta industriländer. Vad har fått företagen att tänka om?

Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att bedriva ”kostnadseffektiv” produktion i Sverige, enligt den första större djupgående studien av så kallad reshoring. Den har gjorts vid Jönköpings universitet, slutresultatet presenteras senare i höst.

Robotteknik och automation gör det möjligt att förbättra kvalitén på många serietillverkade produkter. Ny teknik underlättar också tillverkning nära kunderna, i Ewes fall de svenska lastbilsföretagen. Närhet innebär att man snabbt kan rätta till eventuella fel, att transporterna blir snabbare och billigare och att man inte behöver binda kapital i att hålla produkter i lager. Ju kortare tid från produktion till leverans till kund, desto lönsammare för företaget.

Mycket är nytt, men det är mest stimulerande och roligt.

Pierre Andersson, produktionstekniker.

Allt började med nuvarande vd:n Anton Svenssons farfar Einar som blev arbetslös under 1930-talets depressionsår. Hemma på gården i Bredaryd, mellan brygghuset och smedjan, startade han företaget EW Svenssons Metallvarufabrik. Ett företag som kom att växa och som så många andra starta tillverkning utomlands.

Anton Svensson minns tongångarna när alla andra flyttade ut produktion.
– Det var inget annat än en masspsykos bland inköparna hos våra stora kunder. De kunde säga att ”jag kan trycka på knappen nu så börjar de tillverka direkt i Kina”. De förutsatte att vi måste följa med och ha produktion där.

Anton Svensson beskriver det som ”ett drev, inte en konstruktiv dialog”. Ett drev som tvingade Ewes att starta tillverkning i Kina och Balkan eftersom kunderna hade etablerat sig i närområdet.

Han kallar den tidens kår av inköpare för inkompetenta som ”tyckte det var jättekul att få åka ut i världen, knyta upp underleverantörer och komma hem med någon kopierad klocka till släkt och vänner”. Men de bortsåg från problemen, säger han.
– Visst, det finns många lyckade exempel på utflyttning av produktion. Men inköparna underskattade och förnekade problemen med kvalitet, logistik, kulturskillnader.

Nu är det annorlunda. Drevet är över, inte minst finanskrisen har gett en tillnyktring, och en ny generation inköpare är på plats:
– Nu möter jag en kår som förstår logistik. Som inte är bundna av förutfattade meningar. En ny generation med ett ekologiskt tänkande som en del av företagens policy. Då blir lokal produktion viktigare.

Trendbrott eller tillfällighet? I fjol ökade nyanställningarna i svenska exportföretag mer i Sverige än utomlands. För första gången på länge. Det gäller särskilt de små och medelstora företagen, enligt statliga Svensk exportkredits enkätundersökning bland 200 svenska exportföretag. Ett tecken på ”att företagen i större utsträckning investerar i Sverige och kanske till och med flyttar hem produktion”.

Viljan att flytta hem tillverkning har varit tydlig i flera år och har bekräftats i flera enkätundersökningar. Men forskningsprojektet vid Jönköpings universitet är helt annorlunda. Här förklarar åtta företag ingående vad som ligger bakom deras hemflytt av produktion.

Kan du hantera en mobiltelefon kan du nästan hantera en robot.

Anton Svensson, vd

Projektledare Per Hilletofth, professor i logistik, menar att företagen många gånger saknar en metod för att fatta bra beslut om var man ska förlägga produktionen.
– När tillverkningen flyttades ut till låglöneländer stirrade man sig blind på produktionskostnaden. Efter ett tag uppstod nya kostnader som man inte riktigt hade räknat med.

Mycket blev dyrare. Transportkostnader steg, kvalitetsbrister uppstod, logistiken krånglade.
– Kalkylen gick inte ihop. Utflyttningsbesluten hade fattats på felaktiga grunder, säger Per Hilletofth.

Nu vill han utarbeta en modell som kan ge företagen bättre beslutsunderlag när de funderar på var produktionen ska ligga.

Vi tar modellen in i Anton Svenssons vd- rum på Ewes Stålfjäder i Bredaryd. Fyra frågor om drivkrafter, hinder, vad som gör hemflytt möjligt och vad som blev resultatet av återflytten.
Vad motiverade er att ta hem jobb?
– Administration, kvalitet och fraktkostnad.

Att köpa in grejer från andra sidan jorden kräver administration, säger han. ”Det är inte så att det plötsligt ligger en massa perfekta grejer för dörren.”
– Och det är faktiskt mycket lättare att rätta till något som har tillverkats här hos oss än om det har legat på båt på sjön i tre veckor.

Kvalitet är svår att bevaka på distans. Det finns inte tid att skicka tillbaka felaktiga grejer till andra sidan jorden. ”99 procent av det vi gör är kundanpassat.” Det som kunderna har beställt måste levereras i exakt rätt tid och utan fel.
– Blir det fel på någon av våra produkter, det kan ju ställa Audi. Men tjena! ”Jag är ledsen, men ni måste stänga av den där linan i tre månader”. Det går ju inte.

Vad gjorde det möjligt att ta hem jobben?
– Automation är nyckeln. Kan du hantera en mobiltelefon kan du nästan hantera en robot, som till exempel plockar och packar. Du som är anställd är för värdefull att göra sådana sysslor. Den mänskliga hjärnan kan användas till annat.

– Sedan är det viktigt att de stora företagen är kvar. Jag är ganska beroende av att exempelvis ABB är kvar i Sverige och Norden.

Vilka hinder låg i vägen för en återflytt?
– Att jag verkligen kan avsätta produkterna i närområdet. Kan jag inte det blir det ingen återflytt av jobb. Därför måste vi se till att vi kan behålla en stor basindustri.

Vad blev resultatet?
– Inga fler jobb, men säkrare jobb. Resultatet blir också en kompetenshöjning bland de som jobbar. Att robotisera frigör människornas talanger.

Men vad hände i Bosnien?
– Där gör de anställda annat i dag. I Bosnien fokuserar vi mer på den lokala marknaden, framför allt av tråddetaljer och banddetaljer.

Att ta hem produktion innebar i Ewes fall att man automatiserade mer av tillverkningen. I den nya automationshallen ryms utöver den nya roboten även två automatiska monteringsceller. De har fått sina egennamn, Signe och Flora.
– Lite för att markera att de ska ses som arbetskamrater, säger Anton Svensson.

Men de nya ”arbetskamraterna” kräver också ny kunskap av de anställda. Företaget har därför påbörjat en kartläggning av de anställdas kunskaper och färdigheter utifrån det valideringsverktyg som IF Metall har tagit fram. Anton Svensson talar om ”kompetenssnurran” som ska få fart på vidareutbildning och utveckling av jobben. En satsning som ännu är i sin linda.

– Jag vill skapa en kultur där folk räcker upp handen och säger ”jag vill utveckla mig”. Att alla inser att ”här måste jag kompetensutvecklas för att kunna leverera”.

Det förutsätter väl också en arbets­givare som vill satsa?
– Absolut. Som arbetsgivare måste man tro på delaktighet och inflytande, det blir än mer viktigt när tekniken utvecklas. Och jag vet att vi som driver mindre företag ­oftast har jättesvårt att släppa till inflytande. Men om inte jag som arbetsgivare kan erbjuda det då går personalen någon annanstans, till ett annat företag.

Pierre Andersson hade jobbat 26 år som maskinställare på Ewes när han blev produktionstekniker och projektledare för den nya automationshallen.
– Jag kan säga att jag hade en vilja att göra något annat, något nytt. Och nu leder jag det första stora projektet, det känns oerhört spännande.

Roboten rasslar till. 56 brickor har hamnat rätt i ännu ett plaströr. I halvannan vecka har roboten varit på plats, en av ”möjliggörarna” till att jobben kunnat återvända till Bredaryd. Än har den inte krånglat. Men om den trilskas är Pierre Andersson beredd.
– Absolut, det är bara att ge sig på den.