Nu måste vi kämpa för Las!
I nästa nummer av Dagens Arbete har Matts Jutterström skrivit sin sista krönika. Med anledning av hans bortgång publicerar vi den nu. I krönikan slår han fast att det är dags att stå upp för Las.
Krönika Jakten på de sjuka fortsätter oavsett regering. Det är helt galet.
T iden går fort när man har roligt brukar de säga, och vips så har 2018 nästan passerat.
I Pappers har vi haft ett hektiskt år. Vi har genomfört en kongress, antagit en avtalspolitisk plattform, och tagit beslut att genomföra den största enskilda satsningen ett förbund någonsin har gjort på de ungdomar som finns i förbundet: Ung 2020.
Själv har jag stretat på med min sjukdom, och det har varit upp och ned under året. Men ännu så står jag pall, precis som förbundet kommer att göra. Men det finns saker som kan göra en väldigt orolig, och jag tänker på den kommande regeringsbildningen.
När detta skrivs, åtta veckor efter valet, har vi ännu inte någon regering, och vi vet ännu inte vilken riktning allt detta ska ta. Det enda vi vet är att de reformer som utlovades av
Socialdemokraterna antagligen inte blir av. De förändringar som blir kommer med största sannolikhet inte att gynna oss pappersarbetare.
Samtidigt behövs det reformer på ett antal områden.
Något som behöver rustas upp är sjukförsäkringen. Arbetsskadorna är fortfarande lika många och personer med sjukdomar och skador får inte tillräckligt stöd.
Det finns brister redan i det förebyggande arbetet. Med färre tunga lyft skulle många slippa problem med rygg och axlar. Utan underbemanning och otrygga anställningar skulle stress och huvudvärk minska. Då skulle också färre tvingas jobba trots att de är sjuka.
Under lång tid har företagshälsovården försvagats och ökningen av osäkra anställningar sätter käppar i hjulet för rehabilitering och möjligheten att anpassa arbetsuppgifter.
Ett friskare arbetsliv skulle helt enkelt få människor att må bättre.
Trots detta har det gång på gång gjorts försök att strama åt sjukförsäkringen. Den mest drastiska förändringen skedde efter allianspartiernas maktövertagande 2006. Då infördes en bortre gräns, den så kallade stupstocken, och en rehabiliteringskedja där den sjukskrivnas arbetsförmåga successivt prövades utifrån allt hårdare kriterier. Resultatet blev att 100 000 personer utförsäkrades. Nu vill borgarna återinföra denna stupstock igen.
Helt galet.
Men den rödgröna regeringen var inte sämre den heller, när de beordrade att sjuktalen skulle ned till nio dagar per person och år. Det har lett till hårdare prövningar igen. Jakten på de sjuka skruvas upp och priset blir att allt fler fasas ur. Det finns i dag inga åtgärder att ta till, det är bara hårdare bedömningar som gäller.
Det här borde förstås åtgärdas snarast, oavsett regering. Jag tror dessvärre inte vi ska ha så stora förhoppningar om det.
Men, oavsett detta så hoppas jag att ni alla kan få ha en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År.
Läs mer:
arbetsskada
förbundskrönika
försäkring
Matts Jutterström
Opinion
Pappers
politik
sjukförsäkring
Socialdemokraterna
Ja, men så blir det när de som styr har sitt på det torra. Varför ska man bry sig om sjuka och arbetsskadade?
Har ni ens en aning om vilken process det är att bara komma förbi försäkringskassans egna regler som inte följer lagen i arbetsskadelagen eller socialförsäkringen?
Trots att villkoren är uppfyllda får du inte rätt.
Avståndet mellan juridiken, försäkringarna och afa som skall reglera arbetsskador beror på den kannibalism som finns inom rörelsen och fackliga i toppen som till exempel LO-TCO.
Doe har ju sitt på det torra. De har egna försäkringar som de har förhandlat fram. Men vem var motparten där?
Medlemmen står ensam i den hårda vinden, utan stöd eller hjälp. Varför får hen inte sina försäkringar, villkor och den samlade rörelsens stöd i sin strävan få rätt när arbetsskadeförsäkringen och villkoren är uppfyllda?
Det är bekvämt att skylla på någon annan som till exempel försäkringskassan, afa eller försäkringsbolaget som tecknat försäkringen. Men i slutändan är det medlemmens fackliga organisation som brister i sitt utlovade stöd.
Ni måste ta fajten och inte leva i en annan dimension än vad era medlemmar gör.
Förr kunde man lite på devisen; en för alla, alla för en! Detta gäller inte i dag. Medlemmen har ingen advokat eller jurist som bistår mot försäkringskassan eller afa.
Mycket bra skrivit Tobias!