Många äldre fast hos Kronofogden
Svenska pensionärer dras med skulder sedan 90-talskrisen, det visar en ny analys från Kronofogden. I slutet av förra året hade drygt 40 000 pensionärer skulder hos myndigheten.
Läsarbrev Som skuldsatt behandlas man som om man vore kriminell. Men vi är många som hamnat i den här situationen. Och vi har ett människovärde kvar, skriver en kvinna som läst reportaget om Kjell. Här kan du läsa hela hennes berättelse.
Har läst reportaget om Kjell. Kände igen mig i hans berättelse. Jag har själv en stor skuld sen 1999 efter en konkurs av vårt företag och efter att jag och min man skildes.
Jag fick hälften av företagets skulder som jag betalde genom löneutmätning i tio år. Men skulden blev bara större och större på grund av höga räntor.
En dag blev jag så trött på alla inkasso- och kronofogdenbrev. Jag kontaktade kronofogden och fick en jättetrevlig och hjälpsam handläggare. Det tog nog bara ett par månader och så var min skuldsanering igång.
Jag betalar tio gånger om året och har andrum i juni och december. Jag har tre och ett halvt år kvar att betala. Det är tungt ibland, men jag ser ändå en ljusning: i maj 2022 är jag skuldfri. Om jag håller mig frisk tänker jag jobba i tio år till. Då får jag behålla hela min lön i alla fall i sex år.
Ja, jag tycker att det är väldigt konstig syn som Sverige har på skuldsatta.
Vi är värre än de värsta kriminella. Men som en tjänsteman sa till mig: ”Det är inte kriminellt att vara överskuldsatt”.
Nej, men man blir behandlad som den värsta kriminella av banker och andra låneinstitut.
Nu är jag så van att vara fattig – trots att jag har ett välbetalt jobb – att jag har slutat bry mig om dyra statusprylar. Jag har två och en halv mil till jobbet, och är bara glad att min bil funkar och tar mig till jobbet och hem.
Jag kan inte mäta mig med mina arbetskamrater som har råd att köpa dyra prylar, resor och nya bilar. Jag kan ju inte påverka något i min situation – jag kan bara se ljusningen i tunneln, att bli skuldfri.
Hälsa till Kjell och berätta att det finns fler därute i kylan som är överskuldsatta och som behandlas som de värsta kriminella. Men ändå har människovärdet i behåll.
För vi är inte sämre människor för vi har hamnat i en ekonomisk kris och behöver rehabiliteras.
Anonym, 58-årig, ensamstående kvinna
