Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

Bemanningsföretag eller fackförening?

14 februari, 2019

Debatt Om de lokala verkstadsklubbarna skall överleva i framtiden måste splittringen genom inhyrning stoppas. Det går att göra detta genom kollektivavtalet, och det är bråttom.

Om skribenten:

Bemanningsanställd metallarbetare med erfarenhet av fackliga förtroendeuppdrag. Skribenten har fått möjlighet att vara anonym för att inte riskera möjligheten att bli uthyrd till arbetsplatser i framtiden.

Arbetsstyrkan inom industrin består i dag av en permanent del som är inhyrd från några månader till flera år innan de blir direktanställda. Detta har förändrat maktförhållandena radikalt.

Innan bemanningsföretagen kom kunde alla på arbetsplatsen vara medlemmar och bli förtroendevalda i den lokala klubben. För dem som hyrs är inte detta möjligt. De direkta effekterna är många och allvarliga – men de långtgående kan vi ännu inte se resultatet av.

Det mesta pekar på att bemanningsföretagens intåg kommer att göra en enorm och långvarig skada på våra lokala organisationer. Om man ger arbetsgivarna makten att systematiskt ta bort dem som vill bli fackligt förtroendevalda och anställa dem som har samma värderingar som cheferna, då gör arbetsgivaren det. Den utvecklingen kan inga fina policydokument eller till synes vettiga HR-chefer hindra.

Chefer på lägre nivåer kommer aldrig kunna hålla sig från frestelsen att välja bort arbetare som ställer krav och organiserar sina arbetskamrater. Det ligger i deras intresse och det görs hela tiden, utan att arbetsgivaren behöver redovisa skäl eller vara rädda för juridiska tvister.

Antingen avbokar företaget den bemanningsanställde av skäl som en vanlig anställd på arbetsplatsen inte ens skulle få en muntlig varning för, eller så väntar man på en liten nedgång och puttar ut den som skulle kunna vara en framtida förtroendevald, och låser dörren bakom.

Samtidigt som ett stort generationsskifte pågår i våra fackliga organisationer minskar alltså antalet medlemmar som man kan rekrytera bland. Även om vi bibehåller en hög organisationsgrad kommer aktiviteterna och antal förtroendevalda i de lokala organisationerna att minska och till slut har vi inga verkstadsklubbar kvar.

Detta borde vara något man skulle ha reagerat på för länge sedan. Tyvärr har debatter och kongresser dominerats av dem som aldrig har varit eller kommer bli bemanningsanställda. I över 20 år har arbetsgivarna effektivt splittrat oss. De lokala organisationerna har smulats sönder samtidigt som både den fackliga och politiska ledningen inom arbetarrörelsen argumenterat till bemanningsföretagens försvar.

Argumenten är många, felaktiga och har sällan stöd av oss som berörs av bemanningsföretagen förändringar av arbetsplatserna. Ett felaktigt argument som ofta sprids är att det inte går att förbjuda eller begränsa inhyrning i lag eller kollektivavtal, på grund av EU-lag.

Men man kan begränsa eller helt ta bort inhyrning – det visar den dom som kom från EU-domstolen 2015, i en tvist mellan finska bil- och transportbranschens arbetarförbund ATK och Shell Aviation Finland. Enligt juristen Jari Hellsten från den finska arbetarrörelsens centralorganisation FFC så gäller följande:

”Enligt domen är den nationella domstolen inte skyldig att låta bli att tillämpa den nationella rättens stadganden och föreskrifter, även om de innehåller sådana förbud mot eller begränsningar av användningen av hyrt arbete som strider mot direktivet.”

Domen från EU-domstolen 2015 gör det alltså möjligt för svenska fackförbund att förbjuda inhyrning i kollektivavtalen. Medan våra ledningar är väldigt eniga i sin optimism om bemanningsföretagen ser vi nere på verkstadsgolven redan nu hur det kommer att bli i framtiden. Därför är det viktigt att vi slutar ropa uppåt i organisationerna i tron om att fackliga eller politiska ledningar skulle ta sig ut från det hörn de nu har målat in oss – och hela fackföreningsrörelsen – i.

Vi måste själva ena oss bakom kravet att i våra kollektivavtal förbjuda inhyrning. På arbetsplatserna kan vi inte vänta in varken lagar eller avtal utan vi måste hitta sätt att lokalt hantera det och enas bakom de viktiga kravet med andra arbetsplatser. Annars finns inte de lokala verkstadsklubbarna kvar i framtiden.

Att tillåta bemanningsföretag i industrin är att tillåta ett långsamt organisatoriskt självmord. Därför måste vi tillsammans kräva någonting så grundläggande som samma rättigheter och organisation på arbetsplatsen för alla IF Metallare.

Alltså: förbjud inhyrning i kollektivavtalen!

Skrivet av en inhyrd metallarbetare som inte vill underteckna med eget namn eftersom hen ser en risk att det äventyrar chanserna till fortsatt inhyrning.

5 kommentarer till “Bemanningsföretag eller fackförening?

  • Helt sinnessjukt. Men detta är vardagen för inhyrd personal. Bemanning i all ära men som det är nu blir bemanningsanställda utnyttjade till max. Hur många platsannonser hittar man inte där det står: du måste ha god fysik för tunga lyft förekommer, vara stresstålig, flexibel… Och det enda vi vill är att få ett FAST jobb där man vet vad som händer, när man börjar, när man slutar OCH att man inte blir skadad på jobbet.. Tydligen inte prio inom bemanning. Och som sagt, fackföreningarnas representanter är så verklighetsfrånvända med sina trygga 20-30 år på samma plats. De vet inte hur det är att vara 30 år gammal och inte få ett vettigt bolån pga visstidsanställning…

  • Den sjukaste platsannonsen var ett Taxi företag i Täby, Dom sökte folk som ej var skadebenägda. Platsannonsen var införd hos Arbetsförmedlingen, Jag frågande AF hur i helvete man kan ta in en sådan platsannons?, Svaret var att företagen gör allt själv vid en platsannons och AF ingenting. TRAGISK UTVECKLING kallar jag detta för.

  • Hej! Jag har inte själv varit bemanningsanställd. Men har alltid tyckt det är åt helvete när man har ett A lag som får del av alla förmåner, ett B lag där man får vara glad om man har jobbet kvar imorgon. Du sätter fingret på ett problem. Fackligt arbete handlar om lojalitet med varandra, att göra skillnad mellan arbetstagare fördärvar själva grunden med den fackliga tanken!
    Vi är på defensiven. Arbetsgivarorganisationerna sätter agendan. Vet faktiskt inte hur det här ska sluta. Hoppet är att personer som du och andra träder fram och startar ett upprop!

  • Om bemanningsföretag ska förbjudas under fredsplikt, då lär det kosta mycket stora uppoffringar på andra områden. Alternativen är förhandling under fackligt hot om stora produktionsbortfall eller att bemanninmgsföretagen förbjuds.
    Det senare kräver ett mycket starkt opinionstryck. I värsta fall att Sverige lämnar EU, för att komma ur dess nyliberala tvångströja.

  • Det kommer inom snar framtid att leda till fattigdom, varför kan man inte anställas direkt till arbetsgivaren och få bättre lön, nu tar ju bemannings företaget sin del av kakan.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Som industriarbetare ser jag att det är Socialdemokraterna som bär våra frågor. Och det är upp till oss att hjälpa dem att driva dem ännu bättre, skriver pappersarbetaren Jim Svensk Larm.

Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet

Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet

Min nya vän på internet är precis som jag. Precis som jag, skriver Carl-Einar Häckner.

Varför inte sänka rösträttsåldern?

Varför inte sänka rösträttsåldern?

Medborgarnas rösträtt är numera vältäckande men det finns fortfarande många människor som politikerna inte intresserar sig för, skriver författaren Jan-Ewert Strömbäck.

Livet på landet – så lätt är det inte

Livet på landet – så lätt är det inte

Krönika Kan man som klyschig stockholmare få svära över sin övergivna åkerlapp, frågar sig författaren Sven-Olof Karlsson.

El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

Kan vi inte debattera hur vi kunde hamna med uppvärmda utomhusbad och två bilar var i stället, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

Stoppa myterna om nya las

Stoppa myterna om nya las

När vi diskuterar nya las är det viktigt att vi pratar om vad som faktiskt står i överenskommelsen. Allt annat förlorar vi på, skriver vi Marie Nilsson.

Facket får hantera skadorna

Facket får hantera skadorna

Krönika Man kan vara arg på las-uppgörelsen, men vad vi behöver nu är en ny politik, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Nu jämnar vi ut skillnaderna

Nu jämnar vi ut skillnaderna

På papperet ska det inte vara någon skillnad mellan tjänstemän och arbetare. Nu är det dags att vi får fram avtal som gör att det också blir verklighet, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Nano kan bli en ny asbestskandal

Nano kan bli en ny asbestskandal

Facken och arbetsgivarna måste lära sig att hantera nano på ett säkert sätt. Det brådskar, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Det behövs gränsvärde för svetsrök – snabbt

Det behövs gränsvärde för svetsrök – snabbt

Svetsrök kan orsaka flera allvarliga sjukdomar, som cancer och KOL, och även påverka foster. Arbetsmiljöverket bör snabbt ta fram ett gränsvärde utifrån de nya kunskaper som kommit fram de senaste åren, skriver sex arbetsmiljöforskare.

Du kanske också vill läsa…

Förhandling eller kamp?

Förhandling eller kamp?

Två profilerade klubbordförande inom IF Metall möttes i en mejlväxling för att försöka förstå hur de kan se så olika på lasuppgörelsen.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

”Vi arbetare vill inte få det som vi konstnärer har det”

”Vi arbetare vill inte få det som vi konstnärer har det”

Kan du uppge ett enda rimligt skäl att som anställd arbetare lämna din enda möjlighet att påverka ditt arbete, skriver ventilationsmontören och konstnären Jörgen Karlsson.

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

Jag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

”Risk att arbetsgivaren får säga upp allt för fritt”

”Risk att arbetsgivaren får säga upp allt för fritt”

Nuvarande turordningsregler har brister, men det finns inga skäl för facken att gå med på åtgärder som försvagar arbetstagarna, skriver Carl Melin på den TCO-ägda tankesmedjan Futurion.

”Bara elakt – och inte sant!”

”Bara elakt – och inte sant!”

Kurt Junesjö missar helt att IF Metall förutom reallöneökningarna har drivit igenom förkortad arbetstid, bättre avtalspension och ökat lokalt inflytande. Och att IF Metall vill ersätta anställningstid mot kompetens i Las är helt enkelt inte sant, skriver avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

”Det krävs en pragmatisk lösning”

”Det krävs en pragmatisk lösning”

Medlemmar med flera olika jobb bör kunna vända sig till vilket fack som helst och få hjälp. Om inte förbunden kan lösa de byråkratiska problem som uppstår kommer facken att dö ut, skriver GS centrala ungdomskommitté.

”Det har inte gjorts tillräckligt”

Allt färre unga är med i facket. Det är ett facit på en organisatorisk brist. Ungdomsarbetet måste prioriteras i hela arbetarrörelsen, skriver IF Metalls Centrala Ungdomskommitté.

Facket måste våga förändring

De unga lär sig att facket inte är för dem. Det om något hotar den svenska modellen, skriver Helle Klein.

DA granskar skuggsamhället

Sverige har ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. De arbetar för löner långt under de som svenska arbetare skulle acceptera och är mycket utsatta.

Stats­ministerns städerska: Den som pratar förlorar jobbet

Städerskans arbetsliv innan hon kom till statsministerns villa kantas av skällsord, hot och oärliga chefer. Här är hennes version. Om hur det är att jobba som papperslös i Sverige.

Bortstädad: Mannen som försvann

Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

”Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön”

Kvinnorna i skuggsamhället är utsatta. DA:s Elinor Torp berättar om utpressning, uteblivna betalningar, skador och löner som inte går att leva på.

Här är delegationen som ska stoppa brott i arbetslivet

Ola Pettersson, chefsekonom på LO, blir ordförande för regeringens satsning mot arbetslivskriminalitet. I dag presenterade arbetsmarknadsministern delegationen.  

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Anto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

”Kriminella arbetsgivare måste bort”

Arbetslivskriminaliteten har fått politisk uppmärksamhet. På kort tid har många med makt vaknat, skriver Dagens Arbetes Elinor Torp.