Bemanningsföretag eller fackförening?

Debatt Om de lokala verkstadsklubbarna skall överleva i framtiden måste splittringen genom inhyrning stoppas. Det går att göra detta genom kollektivavtalet, och det är bråttom.

Arbetsstyrkan inom industrin består i dag av en permanent del som är inhyrd från några månader till flera år innan de blir direktanställda. Detta har förändrat maktförhållandena radikalt.

Innan bemanningsföretagen kom kunde alla på arbetsplatsen vara medlemmar och bli förtroendevalda i den lokala klubben. För dem som hyrs är inte detta möjligt. De direkta effekterna är många och allvarliga – men de långtgående kan vi ännu inte se resultatet av.

Det mesta pekar på att bemanningsföretagens intåg kommer att göra en enorm och långvarig skada på våra lokala organisationer. Om man ger arbetsgivarna makten att systematiskt ta bort dem som vill bli fackligt förtroendevalda och anställa dem som har samma värderingar som cheferna, då gör arbetsgivaren det. Den utvecklingen kan inga fina policydokument eller till synes vettiga HR-chefer hindra.

Chefer på lägre nivåer kommer aldrig kunna hålla sig från frestelsen att välja bort arbetare som ställer krav och organiserar sina arbetskamrater. Det ligger i deras intresse och det görs hela tiden, utan att arbetsgivaren behöver redovisa skäl eller vara rädda för juridiska tvister.

Antingen avbokar företaget den bemanningsanställde av skäl som en vanlig anställd på arbetsplatsen inte ens skulle få en muntlig varning för, eller så väntar man på en liten nedgång och puttar ut den som skulle kunna vara en framtida förtroendevald, och låser dörren bakom.

Samtidigt som ett stort generationsskifte pågår i våra fackliga organisationer minskar alltså antalet medlemmar som man kan rekrytera bland. Även om vi bibehåller en hög organisationsgrad kommer aktiviteterna och antal förtroendevalda i de lokala organisationerna att minska och till slut har vi inga verkstadsklubbar kvar.

Detta borde vara något man skulle ha reagerat på för länge sedan. Tyvärr har debatter och kongresser dominerats av dem som aldrig har varit eller kommer bli bemanningsanställda. I över 20 år har arbetsgivarna effektivt splittrat oss. De lokala organisationerna har smulats sönder samtidigt som både den fackliga och politiska ledningen inom arbetarrörelsen argumenterat till bemanningsföretagens försvar.

Argumenten är många, felaktiga och har sällan stöd av oss som berörs av bemanningsföretagen förändringar av arbetsplatserna. Ett felaktigt argument som ofta sprids är att det inte går att förbjuda eller begränsa inhyrning i lag eller kollektivavtal, på grund av EU-lag.

Men man kan begränsa eller helt ta bort inhyrning – det visar den dom som kom från EU-domstolen 2015, i en tvist mellan finska bil- och transportbranschens arbetarförbund ATK och Shell Aviation Finland. Enligt juristen Jari Hellsten från den finska arbetarrörelsens centralorganisation FFC så gäller följande:

”Enligt domen är den nationella domstolen inte skyldig att låta bli att tillämpa den nationella rättens stadganden och föreskrifter, även om de innehåller sådana förbud mot eller begränsningar av användningen av hyrt arbete som strider mot direktivet.”

Domen från EU-domstolen 2015 gör det alltså möjligt för svenska fackförbund att förbjuda inhyrning i kollektivavtalen. Medan våra ledningar är väldigt eniga i sin optimism om bemanningsföretagen ser vi nere på verkstadsgolven redan nu hur det kommer att bli i framtiden. Därför är det viktigt att vi slutar ropa uppåt i organisationerna i tron om att fackliga eller politiska ledningar skulle ta sig ut från det hörn de nu har målat in oss – och hela fackföreningsrörelsen – i.

Vi måste själva ena oss bakom kravet att i våra kollektivavtal förbjuda inhyrning. På arbetsplatserna kan vi inte vänta in varken lagar eller avtal utan vi måste hitta sätt att lokalt hantera det och enas bakom de viktiga kravet med andra arbetsplatser. Annars finns inte de lokala verkstadsklubbarna kvar i framtiden.

Att tillåta bemanningsföretag i industrin är att tillåta ett långsamt organisatoriskt självmord. Därför måste vi tillsammans kräva någonting så grundläggande som samma rättigheter och organisation på arbetsplatsen för alla IF Metallare.

Alltså: förbjud inhyrning i kollektivavtalen!

Skrivet av en inhyrd metallarbetare som inte vill underteckna med eget namn eftersom hen ser en risk att det äventyrar chanserna till fortsatt inhyrning.