Spökstäderna fylls med paket
I centrumen byts affärerna ut mot mäklarkontor och boxar där vi hämtar våra varor, skriver författaren Anneli Jordahl.
KrönikaHandarbetande män utmanar ”machomannen”.
Kan det vara så enkelt? Att mänskligheten kan delas in i två läger. De som fylls av livsmod av att se män sticka tillsammans – och hjälpa varandra med aviga och räta – och de som drabbas av vämjelse.
I november sände SVT ett avsnitt av Korrespondenterna som fastnade hos mig. Reportaget ”Machomannens död” handlade om hur den traditionella mansrollen förändras världen över. Ryska män ses allt oftare leka med sina barn på lekplatser och i Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning. Jag tänker på dem lite varje dag. Hur de klätt sig i slips och kavaj och sittande på rad vid ett promenadstråk stickar de i knallrosa garn.
Efter kuppen i Chile 1973 formade Pinochet och fascismen den rådande mansbilden: Stark och militärisk. Några män ville protestera mot denna ensidiga bild. De började sticka och fann att ”man blir lugn av det”.
Läskigt, svettigt var det att första gången ta fram stickningen på t-banan. ”Ju synligare vi är, desto lättare för kommande generationer.”
En av männen var sticksugen redan som pojke, men höll det hemligt. Rädd för mammas raseri.”
Männen fick mig att minnas den berömde amerikanen Kaffe Fasset. Han stickade i rasande fart och turnerade internationellt med sin stickshow. Kvinnor dyrkade stickmästaren och köpte alla hans böcker. Med Fassets fingerfärdighet fick handarbete något potent över sig. Fast alla egentligen var medvetna om att kvinnor stickat förbi Mr Fasset sedan urminnes tider – utan att samla beundrarskaror omkring sig.
Men de chilenska männen söker snarare gemenskap än prestation. Någon är på väg att sticka in sitt skägg i rutmönstret. De skrattar åt att vissa tror att ens sexualitet förändras vid stickning. En av männen var sticksugen redan som pojke, men höll det hemligt. Rädd för mammas raseri.
Påtvingade könsroller för med sig livsvåndor. Minns hur jag i skolan avskydde syslöjd av hela mitt hjärta. I nionde klass blev jag aldrig klar med de obligatoriska babysockorna i vitt garn. Jag stickade i svettig frustration och det vita garnet blev svart. Mitt betyg i syslöjd blev därefter.
Alla vill ha något för händerna. Om det blir verktygslådan eller stickkorgen har mer med intresse att göra, än av kön. Vi vet aldrig vad framtiden vill visa. En vacker dag håller Putin och Trump möte och börjar sticka inför världspressen.
Då skulle i alla fall jag bli skuttig av hoppfullhet.
Anneli Jordahl är författare.
