Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

När börjar Putin sticka?

6 februari, 2019

Skrivet av Anneli Jordahl

KrönikaHandarbetande män utmanar ”machomannen”.

Anneli Jordahl är författare.

Kan det vara så enkelt? Att mänskligheten kan delas in i två läger. De som fylls av livsmod av att se män sticka tillsammans – och hjälpa varandra med aviga och räta – och de som drabbas av vämjelse.  

I november sände SVT ett avsnitt av Korrespondenterna som fastnade hos mig. Reportaget ”Machomannens död” handlade om hur den traditionella mansrollen förändras världen över. Ryska män ses allt oftare leka med sina barn på lekplatser och i  Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning. Jag tänker på dem lite varje dag. Hur de klätt sig i slips och kavaj och sittande på rad vid ett promenadstråk stickar de i knallrosa garn.  

Efter kuppen i Chile 1973 formade Pinochet och fascismen den rådande mansbilden: Stark och militärisk. Några män ville protestera mot denna ensidiga bild. De började sticka och fann att ”man blir lugn av det”. 

Läskigt, svettigt var det att första gången ta fram stickningen på t-banan. ”Ju synligare vi är, desto lättare för kommande generationer.”

En av männen var sticksugen redan som pojke, men höll det hemligt. Rädd för mammas raseri.”

Männen fick mig att minnas den berömde amerikanen Kaffe Fasset. Han stickade i rasande fart och turnerade internationellt med sin stickshow. Kvinnor dyrkade stickmästaren och köpte alla hans böcker. Med Fassets fingerfärdighet fick handarbete något potent över sig. Fast alla egentligen var medvetna om att kvinnor stickat förbi Mr Fasset sedan urminnes tider – utan att samla beundrarskaror omkring sig.  

Men de chilenska männen söker snarare gemenskap än prestation. Någon är på väg att sticka in sitt skägg i rutmönstret. De skrattar åt att vissa tror att ens sexualitet förändras vid stickning. En av männen var sticksugen redan som pojke, men höll det hemligt. Rädd för mammas raseri. 

Påtvingade könsroller för med sig livsvåndor. Minns hur jag i skolan avskydde syslöjd av hela mitt hjärta. I nionde klass blev jag aldrig klar med de obligatoriska babysockorna i vitt garn. Jag stickade i svettig frustration och det vita garnet blev svart. Mitt betyg i syslöjd blev därefter.  

Alla vill ha något för händerna. Om det blir verktygslådan eller stickkorgen har mer med intresse att göra, än av kön. Vi vet aldrig vad framtiden vill visa. En vacker dag håller Putin och Trump möte och börjar sticka inför världspressen.  

Då skulle i alla fall jag bli skuttig av hoppfullhet. 

Anneli Jordahl är författare. 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Morfar hade stått på skogens sida

Morfar hade stått på skogens sida

Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

Att håna någons hem är inte ok

Att håna någons hem är inte ok

”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

Länge leve byfilosoferna!

”Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart”, skriver Anneli Jordahl.

Ungdomarna som inte räknas

Att bo i ytterområden och vara ung är att behöva räkna med att inte få hjälp, skriver författaren Anneli Jordahl.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.