Ny snurr på vinylskivan

Storsäljare.Miljontals låtar finns bara en sökning bort. Ändå väljer många att köpa musik inristad i en bit hårdplast. 

Hemma hos Anna Gavanas hörs det nästan alltid en dansant takt i bakgrunden. Ettan är till brädden full av vinylskivor, över 6 000 stycken om hon själv får gissa. Men en samlare är hon inte, det är hon tydlig med. Om det är på svettiga dansgolv i New York, skitiga industrilokaler i Leeds eller en smådaggig skog i Hultsfred spelar ingen roll. Traven med vinylskivor följer med henne i ur och skur.

– Jag vill inte säga att jag misshandlar mina skivor, men det gör jag, men de är ju till för att användas. Eller hur?

Anna är dj, det har varit hennes hobby i över tjugo år. Med två skivspelare och en mixer kan hon underhålla en danssugen publik i flera ­timmar i sträck. När vinylen ersattes av cd-skivan i början på 90-talet var det dj:s som Anna som höll formatet vid liv. För dem är vinyl något mer än bara något man lyssnar andaktsfullt på hemma i kammaren. 

Till Fade records på Södermalm i Stockholm vallfärdar ­stadens dj:s för att få tag på den senaste klubbmusiken på vinyl­format. Anna Gavanas är oftast inne hos Micke och handlar skivor. ­Fade ­records ingår i den rundan hon går bland Södermalms skivbutiker inför ­varje gig. 

Precis som med Micke känner hon ­alla som jobbar i butikerna vid namn. Och det blir ett par tusenlappar i månaden hon ­lägger ner på vinyl eftersom hon inte kan spela samma skivor flera kvällar i rad med gott samvete.

Vinylskivan har blivit det självklara alternativet till strömmad musik.”

 Niklas Poblenz, Pheenix Alpha.

I en enkel maskinverkstad i Ulvsunda i västra Stockholm tillverkar Pheenix Alpha vinylpressar. Under vårt besök blir vd Niklas Poblenz lite av en museivärd. Han visar oss travar med maskinritningar. Bläddrar genom decennier av affärsbrev och order­ingångar. Tusentals vinylpressar har levererats till Japan, USA, Nigeria under åren. 

Vinylskivan har en lång historia i Sverige, och bland verkstadens alla reliker ­uppenbarar sig en historia där Pheenix Alpha finns med från allra första början.

Hästskosöm var det första som tillverkades när Alpha mekaniska verkstad grundades i slutet av 1800-talet. Då skulle spiken pressas till rätt form. Men det var på trettiotalet som företaget skulle göra sitt första avtryck i Musiksverige, med den första inhemska produktionen av 78-varvare, mer känd som stenkakan.  

När Niklas Poblenz gick i sexan 1986 gjorde han sin prao på företaget. Hans pappa var montör på vad som då hette Toolex-Alpha. Samtidigt rullade de sista vinylpressarna ut ur fabriksgolvet, destinationen var Sovjet. Sedan sadlade företaget om, precis som resten av musikbranschen, till cd-skivan. 

Vinylförsäljningen minskade och bottenåret kom 2006, då såldes 7 000 vinylskivor i hela landet. Samma år stod Niklas Poblenz och vännen Per Sundberg utan jobb. Båda hade i stort sett alltid jobbat på samma företag, och nu hade det gått i backen. Tillsammans bestämde de sig för att köpa konkursboet. Företaget fick ett nytt namn, Pheenix Alpha.

Jag tackar nej till spelningar om jag  tvingas att spela mp3-filer när musiken redan finns på vinyl.”

Anna Gavanas, dj.

Planen var att leva på att serva gamla maskiner. Men bland de där gamla relikerna som följde med köpet fanns en skatt undangömd. Bland travar och åter travar av maskinritningar fanns åratal av samlade erfarenheter och många miljoner kronor nedlagda i produktutveckling. Där bland ritningarna fanns den vinylpress som Niklas pappa Klaus Poblenz en gång i tiden hade jobbat med att montera. Den där första helautomatiserade vinylpressen.

Trenden vände, de efterkommande åren började försäljningen av vinylskivor öka i Sverige och i utlandet. En helt ny generation ungdomar hade upptäckt det analoga formatet. Efterfrågan på vinylskivor ökade och vinylpresserier började leta sig om efter vinylpressar. Det första samtalet Pheenix Alpha fick kom från en gammal kund i Japan. Kunde man ordna fram nya vinylpressar? De letade fram de gamla ritningarna och bestämde sig snart för att satsa helhjärtat på vinyltrenden. I dag har de kunder världen över igen. De gamla ritningarna digitaliserades och maskinen moderniserades för att möta dagens standarder. 

– Jag har inga illusioner om att vinylskivan kommer bli det dominanta formatet igen. Men det har blivit det självklara alternativet till strömmad musik. Det är något ordentligt att lägga vantarna på, säger Niklas Poblenz.

Förr var det inte en helt ovanlig syn att se Anna Gavanas på sin cykel med ryggsäcken fylld med vinylskivor. Kors och tvärs flängde hon runt mellan Stockholms uteställen och skivbutiker. I dag får ryggsäcken stanna hemma på order av lillasyster. Arvikafestivalen 2007 skulle hon giga med några kompisar.
–Dj-livet är inte glammigt alla gånger och vi sov i tält den gången.

Anna fortsätter.
– Jag skulle lämna tältet med skivorna och så sa det bara knak, jag fick värsta ryggskottet. Ryggen var sned i flera månader, min syrra skällde ut mig och som sjuksköterska förbjöd hon vinylryggan.

I dag följer en rullväska med henne i stället. ­Livet som dj tar väldigt mycket på kroppen konstaterar Anna. Långa resor, obekväm arbetsställning och undermåliga sovplatser tillhör vardagen. Anna själv vägrar att kalla sig för professionell dj. Hon väljer spelningar med omsorg eftersom hon inte försörjer sig på att spela skivor på klubbar. Om hon tvingas spela mp3-filer när musiken finns utgiven på vinyl så tackar hon nej till ett gig. Det blir att hon spelar en eller två gånger i månaden. Tillräckligt mycket för att hobbyn ska betala sig. 

– Jag spelar på vinyl för det är så jag funkar, det är mycket roligare och jag måste ha en ordentlig överblick över all den musik jag spelar.

Nu tillverkas det digitala skivspelare som efterliknar de gamla. Tryckkänsliga plattor simulerar känslan av att man scratchar på vinyl. Nu går det att ha tiotusentals låtar i bakfickan i ett minneskort som du kopplar in i skivspelaren. Det har minskat arbetsbelastningen.

I dag är det inte många dj:s som spelar med vinylskivor längre. Det skrå som en gång höll formatet ovanför vattenytan börjar nu överge det. Anna ­Gavanas skrattar. ”Jag väljer att sjunka med skeppet antar jag.”