Varför är man mera rädd om djur och växter än om människor?
Den frågan ställdes på Fabriksarbetareförbundets kongress 1971 och orsakade våldsamt uppseende. En ny bok förklarar varför.
Recension Det är inte vanligt att franska deckare översätts till svenska. Pierre Lemaitres trilogi om Camille Verhoeven är ett lysande, hårdkokt undantag.
Pierre Lemaitre
Verheoven-trilogin: Irène, Alex och Camille
Sekwa förlag
Kommissarie Camille Verhoeven vid Parispolisen är bara 145 centimeter lång, vilket han skyller på sin mors intensiva kedjerökande under graviditeten. Cigarretterna tar till slut kål på modern, som han trots allt älskade och fortfarande sörjer. Men han är nu lyckligt gift och väntar sitt första barn med hustrun Irène. Det är också titeln på den första boken om kommissarie Verhoeven. I stället för att förbereda sig inför faderskapet dras han allt djupare in i jakten på en seriemördare, där dödsfallen tycks ha koppling till en rad kända kriminalromaner. Verhoeven och hans kolleger kommer allt närmare mördaren – som i sin tur börjar närma sig Verhoeven.
Uppföljaren heter Alex efter den unga kvinna som hjälplösa åskådare ser bli brutalt kidnappad på öppen gata. Hon slängs in i en bil och blir sedan inlåst naken i en bur som hänger högt över betonggolvet i en övergiven fabrik. Medan hon väntar på om hungern, törsten eller råttorna ska göra slut på henne försöker Verhoeven ta reda på vem hon är för att ha en chans att hitta henne.
I den tredje delen av trilogin går en ung kvinna in på en flott galleria i centrala Paris och hamnar mitt i rånet av en juvelerarbutik. Hon misshandlas brutalt men lyckas släpa sig därifrån. Rånarna försöker få tag på henne men hon skyddas av den som också leder jakten på rånarna – Camille. Det är också titeln på denna avslutande bok där den vindlade intrigen har många kopplingar till de tidigare berättelserna.
Det tillhör inte vardagen att detektivromaner översätts från franska till svenska. Det mest kända exemplet är förstås George Simenons berättelser om kommissarie Maigret. Pierre Lemaitres berättelser är även de mycket välskrivna men mer hårdkokta och har ett annat tempo. Verhoeven-trilogin har följts av fler kriminalromaner, förhoppningsvis översätts även dessa.
Läs mer:
böcker
