”Kvotera. Just do it”

Debatt Eftersom det är tydligt bevisat att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser är det väl bara att åtgärda problemet genom kvotering? Som arbetstagare är jag för övrigt själv inkvoterad”, skriver Kennet Bergqvist, på Indexator i Vindeln.

Företaget jag är anställd hos, som sedan 70-talet varit ett familjeägt företag, blev nyligen uppköpt av jättekoncernen, tillika börsnoterade Lifco. Uppköpet skulle inte medföra någon stor skillnad för verksamheten meddelade företagsledningen. Men en skillnad som blev ett faktum samma dag som köpet gick i igenom var att andelen kvinnor i bolagsstyrelsen kraftigt minskade.

Från fyra kvinnor till en kvinna. Kvinnan som är kvar är den sedan tidigare arbetstagarvalda ledamoten. Jag är själv en av de två arbetstagarvalda ledamöterna. I klubbstyrelsen där jag ingår i har vi en jämn könsfördelning, och för oss har det länge varit ett uttalat mål att vara jämställda. Jämställdhet är, utöver en mänsklig rättighet, positivt för styrelsearbetet.

Dock verkar inte en koncern som omsätter flera miljarder, och som nu köpt ett industribolag som omsätter flera hundra miljoner, som dessutom har 25 procent kvinnliga medarbetare, prioritera frågan om jämställdhet i bolagsstyrelsen.

Det är nu jag kommer in på kvotering. En fråga som alltid är debatterad, oavsett om det är kvotering av föräldraförsäkring eller kvotering i bolagsstyrelser. Jag kan på en gång avslöja att jag är för kvotering – i alla fall när det gäller kvotering av det underrepresenterade könet till styrelser.

I Sverige har vi sedan länge lagstiftning om att arbetstagare har rätt att välja in ledamöter i företagens styrelser. Syftet med lagen är att lagstiftaren tycker det är bra om någon som faktiskt vet hur saker och ting fungerar kan påverka besluten, som de kostymklädda direktörerna själva enbart fattar på grundval av nyckeltal och kvartalsrapporter.

Jag är själv inkvoterad. Jag sitter inte i bolagsstyrelsen enbart på valet på min kompetens, jag sitter där för att det ska finnas representanter för arbetstagarna. Jag är helt enkelt kvoterad in för att jag företräder andra.

Att genom lag, kvotera in representanter för arbetstagare är i dag helt naturligt. Till och med direktörerna tycker det är bra med arbetstagarperspektivet i styrelserummet, och i bolagens hållbarhetsrapporter skryter man om hur bra samverkan man har med arbetstagarna.

Ska det då vara så främmande att kvotera in representanter för ett kön? Det borde väl vara den mest naturliga kvoteringen, då jämställdhet i många sammanhang handlar om att ge män och kvinnor samma makt att forma samhället och sina egna liv. Översätt detta till att ge män och kvinnor samma makt att forma arbetslivet.

Varför ska ett av könen ha mer makt när det gäller styrelsearbete? Det finns inte ett enda logiskt argument för det. Eftersom det är tydligt bevisat att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser är det väl bara att åtgärda problemet genom kvotering?

Om det i dag är naturligt att kvotera in arbetstagarrepresentanter i styrelser så är jag helt övertygad att om några är det minst lika naturligt att kvotera in män och kvinnor. Skippa ordet kvotera, eftersom det är så laddat, och kalla det i stället för rättvis könsrepresentation.

Lagstifta om rättvis könsrepresentation och vi får ett mer jämställt arbetsliv och samhälle.

Just do it.

Kennet Bergqvist